Samhälle Åsikt
Tillväxtverkets gallimatias devalverar Sveriges talangstrategi
Högkvalificerad arbetskraftsinvandring är politiskt prioriterad. Men när ansvarig myndighet beskriver arbetet med talangattraktion möts vi av ett managementspråk som överträffar det mesta i byråkratiskt pladder. Det skriver Edward Hamilton.
Ledarskribenten Håkan Boströms dräpande uppläxning av kommunbyråkraternas management bullshit var en av förra årets träffsäkraste artiklar. Nivån av munväder vid en ”förändringsresa i agila matrisorganisationer” lade ett löjets skimmer över Göteborgs stadsförvaltning.
Nu är det dags igen. Bakgrunden är Tillväxtverkets uppdrag att främja talangattraktion. Eller, som det beskrivs i verkets senaste delredovisning: ”Ett missionsorienterande arbetssätt där framgång inte enbart mäts i enskilda leveranser, utan i hur väl arbetet förändrar strukturer, relationer och processer i hela systemet”.
Bakgrunden är att regeringen lagt om arbetskraftsinvandringen under mandatperioden. Inriktningen är att mer lågkvalificerad arbetskraft ska begränsas, medan högkvalificerade experter ska förmås att komma till Sverige.
Lovvärt, kan tyckas. Migrationsverkets notoriskt trögrörliga processer ska kortas. Lika angeläget är att marknadsföra Sverige och bistå företagen att rekrytera internationell talang.
Våra nordiska grannländer, särskilt Finland, har kommit långt. Finlands nationella talangplan – Talent Boost Program – har snart ett decennium på nacken. Här integreras träffsäkra jobbannonser med snabbfotat rekryteringsstöd.
Skillnaden mot våra vänner i Helsingfors är att den svenska regeringen delegerat ansvaret till Tillväxtverket. Som i sin tur ska förmå ett tiotal myndigheter att gå åt samma håll.
Efter tre år har man lyckats ta fram en hemsida (Work in Sweden). Eller ja, nästan. Hemsidan fanns redan för tio år sedan. Jobbannonser på engelska finns ännu inte för de indiska talangerna. Att engelska är viktigt är något som Tillväxtverkets expertgrupp förstod först efter en exkursion till Mumbai.
Varför finns inga utlysta vakanser på hemsidan? Arbetsförmedlingen vägrar att samarbeta.
Så vad har egentligen åstadkommits? Jo, några dussin pilotprojekt runt om i landet. Här finns en guide från Linköping, en kartläggning i Stockholm, en uppskalning av informatörer på Migrationsverket. Alla tycks springa runt som yra höns, samtidigt som myndighetens Kafka-artade lingvister försöker hänga med i svängarna.
För hur ska man förstå dessa icke-resultat? Tillväxtverket förklarar: ”Den missionsdrivna arbetsmetoden begränsas inte av mål för enskilda uppdrag. I stället fungerar den som en övergripande styrningslogik för portföljen av insatser som samlas kring det gemensamma målet.” Glasklart, sa Bull.
Samtidigt som Sverige uppenbart inte kommer till skott flyttar konkurrentländerna fram sina positioner.
Det går att skratta åt eländet, men skrattet fastnar snabbt i halsen. Jag har följt frågan om talangattraktion i två decennier. Att så lite av värde händer är oroande.
Samtidigt som Sverige uppenbart inte kommer till skott flyttar konkurrentländerna fram sina positioner. Tyskland agerar offensivt gentemot Indien för att locka STEM-kompetens. Irland och Storbritannien har redan fördelen av att vara engelskspråkiga. Och de snabbfotade finnarna springer som vanligt förbi oss med sedvanlig sisu.
Statistiken talar sitt tydliga språk: Antalet beviljade arbetstillstånd för personer med teoretisk spetskompetens har halverats sedan 2021.
Hur ska Tillväxtverket vända trenden? Jo, ”Vi arbetar tillsammans med extern strategikompetens som från ett utifrånperspektiv hjälper oss att bedöma uppdragets riktning och framsteg”.
Bakom myndighetens gallimatias finns dock ett rop på hjälp. I rapporten efterlyses ett starkare mandat och en tydligare resursallokering. Det talar för att nästa regering bör återta kontrollen och låta regeringskansliet ta över kommandot.
Risken är att vi blir fast i missionsdriven mumbojumbo en mandatperiod till.