Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Upprustningen får inte bli till skatteslöseri
Försvarets historiska upprustning får inte försvinna bort i ineffektiva satsningar och långa upphandlingsprocesser. Det vilar ett tungt ansvar på försvaret och politiken att se till att satsningarna inte blir ett skatteslöseri. Det skriver Bean Khalil.
På Försvarets materielverks hemsida radas nyheterna om anskaffning av nya fordon, luftvärn och robotsystem upp som ett ändlöst kollage. FMV, som nu fått Mikael Granholm som ny generaldirektör, ansvarar för att upphandla det Försvarsmakten behöver. Även om det i tider av snabbt växande anslag – Nato-länderna har beslutat att höja sina försvarsanslag till 5 procent av BNP, vilket för svensk del innebär upplåning på 300 miljarder kr – kan framstå som ett av de enklare uppdragen en tjänsteman kan ha, står FMV inför en historisk svår uppgift. FMV måste se till att den historiska upprustningen faktiskt går till stridsförmåga och inte förvandlas till ett statsfinansiellt slukhål med oklar nytta. Ekonomisk oreda i hur denna upprustning ska ske får inte beröva försvaret dess framtida operativa förmåga.
Som ordföranden för Kommissionen för skattenytta, Leif Östling, skrev i våras finns det starka skäl att vara på sin vakt i tider när alla är överens. I stunder då alla springer åt samma håll, och är överens om upprustningens betydelse, är riskerna som störst att det längs vägen fattas oövertänkta beslut.
Trots åratal av snack om upprustning behöver officerare ändå lämna in utlånade tröjor för att inryckande värnpliktiga inte ska stå tomhänta.
När Försvarsmakten ska växa kommer det vara lätt att spendera utan eftertanke. Att medel ska lånas för att finansiera expansionen av ett försvar som redan nu har svårigheter i att göra sig av med sina budgettillskott, kommer sannolikt leda till att pengarna spenderas på mindre optimala inköp vara hög.
Risken är att de stora tillskotten blir ett sätt att undvika prioriteringar och i värsta fall leder till dyra prestigeprojekt i stället för bristvaror som stridsvästar. Som Robert Ihrfors skrev i Smedjan förra året har en kombination av dåligt ledarskap tillsammans med en politisk klåfingrighet skapat en kultur inom försvarsmakten där obekväma frågor inte har ställts, där uppföljning inte gjorts och där den militära grundförmågan egentligen inte har nått den nivå man kunnat förvänta sig. Trots åratal av snack om upprustning behöver officerare ändå lämna in utlånade tröjor för att inryckande värnpliktiga inte ska stå tomhänta.
Förmågan stärks inte heller av att skattekronor går till att köpa in teknik som hinner bli gammal innan den levererats.
Men som om uppgiften redan nu inte var monumental så finns ännu en parameter att beakta. Införskaffandet av ny materiel måste ske mycket fortare. Ledtiderna för upphandlingar är för långa.
Ett exempel på när det går för långsamt är inköpet av drönarsystemet UAV 06 A. Från att FMV fick i uppdrag att köpa in systemet i oktober 2020 dröjde det till årsskiftet 2024–25 innan det levererades. Det tog alltså Sverige lite mer än fyra år att få fram drönare, något som bör kontrasteras med att ukrainska drönarmodeller helt byts ut varje halvår. Ukrainska ingenjörer lyckas därmed att göra åtta nya generationer – varje bättre än sin föregångare – innan FMV hunnit leverera en enda drönarmodell. Sannolikheten att den levererade materielen redan är utdaterad i relation till det framtida krigets behov är därför hög. Samma tröghet gäller i leverans av luftvärnssystemet RBS 70 NG som trots den akuta brist på svensk kapacitet väntas påbörja 2027.
Det blir därför tydligt att de långa centraliserade upphandlingarna inte är anpassade till en tid då innovationen är så hög och krigsmateriel bytts ut så fort.
Det svenska försvaret står inför en svår uppgift. Den historiska investeringen får inte försvinna bort i felaktiga och kostsamma satsningar, som trots högre anslag berövar försvaret på sin operativa förmåga. Förmågan stärks inte heller av att skattekronor går till att köpa in teknik som hinner bli gammal innan den levererats.
Politiken, som samstämmigt slutit upp bakom försvarssatsningarna, har tillsammans med FMV en viktig uppgift i att se till att den historiska upprustningen inte förvandlas till ett historiskt skatteslöseri.