I kommunerna ritas C:s röda linjer om 

I Robertsfors blir Ingrid Sundbom (C) nytt kommunalråd. Centerpartiet bildar majoritet med Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. När SVT frågar hur det blir att styra med SD svarar hon: ”Det är ju kommunpolitik som vi ska bedriva här.”

Partierna är enligt Sundbom överens i de flesta frågor som gäller kommunen. Hela kommunen ska utvecklas, inte bara centralorten, och företagsklimatet ska bli bättre. Tillsammans har de 16 av fullmäktiges 31 mandat. 

Robertsfors är inte unikt. I Grums, Bengtsfors och Vingåker har C och SD presenterat gemensamma styren eller majoriteter.

Formerna varierar runt om i landet, och flera styren har ännu inte tillträtt. Men den röda linje som Centerpartiet drar på riksplanet ser annorlunda ut i kommunhusen.

Men helt nytt efter 2026 års val är nu detta inte. Redan 2022 bildade C, L, M och SD majoritet i Skinnskatteberg. I Växjö lämnar C nu rollen som stödparti åt det S-ledda styret och går i stället in i ett borgerligt minoritetsstyre. SD släpper fram maktskiftet men stannar i opposition. Att ingå i ett styre och att låta det tillträda är olika åtaganden, men båda kräver ett ställningstagande.

Även i Nyköping hjälper C ett styre med SD att tillträda. Där ska M, SD, KD och L styra i minoritet, med valteknisk samverkan med Centerpartiet. ”Börjar bli ett gäng nu”, kommenterar Viktor Barth-Kron beskedet på X. Nyköping är således ytterligare ett exempel, även om en valteknisk överenskommelse inte i sig innebär att partierna har enats om politiken för hela mandatperioden. 

Varför gör lokala företrädare andra bedömningar än partiledningen?

En förklaring är förstås att de känner människorna som ska företräda det andra partiet. I nämnder och budgetförhandlingar lär man sig vem som läser handlingarna, lyssnar på invändningar och håller vad den lovar. Den erfarenheten säger något som en partibeteckning inte kan berätta.

Det finns också ett pris för att avstå från ett samarbete

C:s gruppledare i Robertsfors, Lars Tängdén, säger till Riks att partiet mot slutet av förra mandatperioden haft ett bra samarbete med SD i kommunala frågor. Det antyder att beslutet vuxit fram genom praktiskt arbete, snarare än genom någon större ideologisk omprövning. 

Förtroendet behöver dock sträcka sig längre än till att man kommer bra överens. Den som tecknar firma för ett parti måste kunna svara för hela, eller majoriteten, i sin partigrupp. Det hjälper föga att gruppledaren är pålitlig om ledamöterna röstar emot det som har avtalats. En överenskommelse måste också tåla att någon individ slutar, eller att partiet får en ny ordförande.

Man behöver inte vara vänner för att kunna samarbeta. Däremot måste man kunna lita på att motparten står för det man har kommit överens om. Detta gäller både lokalt och i rikspolitik. 

Sedan kommer innehållet. Vad får partiet igenom och vad måste det ge upp? Där finns redan en del erfarenheter att jämföra. Låt oss i dessa exempel utgå från C:s viktiga profilfråga om valfrihet i välfärden:

I Solna bildade C efter valet 2022 styre med S, V och MP. Under mandatperioden har äldreboendet Hallen gått från privat till kommunal drift. Övertagandet genomfördes den 1 mars 2026, med centerpartisten Martin Karlsson som omvårdnadsnämndens ordförande. Dessutom planeras ett nytt äldreboende i Bagartorp med omkring 80 lägenheter i kommunal regi. 

Det är en politik som S och V länge efterfrågat och C har medverkat till att genomföra den. Karlsson har försvarat övertagandet av Hallen med att de äldre får ytterligare ett kommunalt alternativ. Det stämmer, och fler kommunala boenden innebär såklart inte automatiskt sämre omsorg. Men en privat välfungerande utförare har i detta fall ersatts av offentlig drift av ideologiska skäl. För ett parti som försvarar mångfald och valfrihet finns det därför skäl att förklara varför det var rätt väg, och vad samarbetet har gett i övrigt.

I Trollhättan har utvecklingen gått åt andra hållet. Där tog M, C och KD över efter valet 2022 med stöd av SD. Under mandatperioden infördes valfrihet i hemtjänsten. Under 2025 fick de äldre ett faktiskt alternativ till kommunen genom den privata utföraren Tesia. Kommunen informerar om hur man väljer och byter utförare, utan att omsorgsavgiften påverkas. TTELA

Lokalt i Centerrörelsens hårda kärna är synen på SD mer pragmatiskt jämfört med riksplanet.

Här har det borgerliga samarbetet gett C möjlighet att genomföra en reform som ligger nära partiets egen politik. För den äldre som vill välja vem som kommer hem och hjälper med hygien och vardagssysslor är skillnaden påtaglig. Det betyder knappast att alla problem i hemtjänsten är lösta, men möjligheten att välja och byta har blivit större för medborgaren.

Solna och Trollhättan visar varför valet av samarbetspartner behöver diskuteras också utifrån de sakpolitiska beslut som följer. C har i det ena fallet medverkat till mer kommunal drift, och på ett annat håll till att öppna för privata alternativ.

Det finns också ett pris för att avstå från ett samarbete. En reform kan bli omöjlig att genomföra för att partierna som är överens om denna inte vill styra tillsammans. Då behöver ett nej bedömas mot den politik som i stället får stöd.

Ett tredje villkor är att samarbetet fungerar efter att förhandlingarna är genomförda.

Förändringar i hemtjänsten kräver ledarskap, uppföljning och uthållighet. Partierna måste kunna hantera att kostnaderna ökar eller att en plan inte fungerar som de tänkt. Hur de löser oenighet efter hand kan avgöra hur mycket av politiken som de facto blir genomförd.

Det vore samtidigt naivt att tro att alla lokala samarbeten föregås av sådana överväganden. Viljan att bryta ett långvarigt maktinnehav, personliga motsättningar och utsikten att själv få ett politiskt uppdrag spelar också roll. Därför bör ingen nöja sig med beskedet att partierna gör detta för kommunens bästa.

Kumla är särskilt intressant. Där har M, L, KD och SD redan egen majoritet. C behövs inte för att få ihop mandaten, men väljer ändå att ansluta. Två separata avtal håller C och SD formellt åtskilda. Partiet centralt har avrått men accepterar de lokala medlemmarnas beslut. 

Här kan C knappast hänvisa till att kommunen annars skulle sakna en majoritet. Partiet behöver kunna visa vilken politik som blir verklighet tack vare att det deltar.

Allt pekar heller inte i samma riktning. I Region Halland lämnar C-styret när SD går in. Där leder steget till att det tidigare allianssamarbetet bryts. På ett annat håll i Halland, i Falkenberg, väljer centerpartister emellertid att ingå i ett nytt alliansstyre där SD fungerar som stödparti. 

Det går alltså inte att tala om någon allmän omsvängning på den kommunala nivån i Centerpartiet. Däremot varierar bedömningen av vilka samarbeten som är möjliga. Hur mycket som beror på företrädarna, sakfrågorna eller de andra alternativ som finns förtjänar att undersökas närmare. Mönstret är dock tydligt. Lokalt i Centerrörelsens hårda kärna är synen på SD mer pragmatiskt jämfört med riksplanet.

Centerpartiets decentralistiska tradition talar för att de lokala företrädarna ska ha stort utrymme att göra den bedömningen. De känner sin kommun och sina kollegor. De möter också invånarna när hemtjänsten brister eller ett utlovat boende inte blir byggt.

Partiledningens invändningar kan ändå inte avfärdas. Väljarna behöver veta vad en röst på Centerpartiet innebär, och ett lokalt samarbete kan påverka förtroendet för partiet i hela landet. Att beslutet fattats av medlemmarna är ett svar på vem som bestämmer, men inte på om beslutet är bra.

Det lokala ansvaret behöver följas av öppenhet om villkoren. Vad har partierna lovat varandra? Vilka kompromisser har gjorts? Vilka gränser gäller? Det måste gå att granska också för den som inte suttit med vid förhandlingsbordet.

På riksplanet diskuteras dagligen samma vägval. Tankesmedjan Fores vd Matilda Molander har i Dagens industri skrivit om ”Centerpartiets väg till Alliansen 3.0”. Och ett fungerande samarbete i Robertsfors ger förstås inget färdigt svar på hur C ska förhålla sig till SD nationellt och regeringsmakten omfattar andra frågor och större befogenheter. 

Novus visade nyligen att två tredjedelar av C-sympatisörerna vill att ledningen förhandlar även högerut.

Men frågan om vad ett samarbete ska ge är densamma. En öppning högerut behöver motiveras med den sakpolitik som blir möjlig, på samma sätt som ett samarbete åt vänster. Annars riskerar Centerpartiet att hjälpa andra till makten utan att få tillräckligt mycket tillbaka. Även här sker spännande diskussioner med personer som står Centern mycket nära. Exempelvis diskuterade jag nyligen en möjlig väg framåt i regeringsfrågan med den politiska redaktören på en LRF-ägd tidning.

Centerväljarna på riksplanet förefaller också luta mer åt den pragmatism som syns ute i kommunerna. Novus visade nyligen att två tredjedelar av C-sympatisörerna vill att ledningen förhandlar även högerut.

Vad kokar allt till slut ner till? Vad kommer avgöra över tid oavsett när plåstret rivs? Jo, sakpolitiska framgångar. I Trollhättan kan C peka på att äldre fått möjlighet att välja hemtjänst; till att uppfylla en viktig C-position. I Solna behöver partiet istället försvara varför det varit rätt att ersätta fungerande privat drift med kommunal. 

Sakpolitiska ställningstaganden är på det sättet en mer upplysande diskussion än den om vilken sida av en röd linje partiet befinner sig på. Den handlar ytterst om vad Centerpartiet använder sitt inflytande till.