Till slut fick även C ge upp skräcken för ytterkanterna

Våren 2011 hette statsministern Fredrik Reinfeldt, och på hösten hade Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen och fått en vågmästarroll. Plötsligt uppstod ett märkligt ordkrig om turerna i arbetsmarknadsutskottet. SD tänkte nämligen stödja de rödgröna vänsterpartierna på ett par punkter om a-kassan. I pausen sågs sverigedemokraten Sven-Olof Sällström vara inne i socialdemokraten Ylva Johanssons rum tillsammans med andra rödgröna ledamöter från utskottet, vilket två moderater twittrade om. Sedan började det tjafsas om huruvida Johansson hade bjudit in Sällström på sitt rum. Nej, envisades Johansson. Det gjorde hon visst det, sade Sällström och fick stöd av vittnen.

Det hela var genant. Beröringsskräcken var länge på en så låg nivå, och markerandet mot SD skulle prägla såväl Decemberöverenskommelsen (2014) som Januariavtalet (2019). Svensk rikspolitik kretsade runt frågan om hur man bäst kunde utesluta och förhindra meningsmotståndare att få inflytande. Men Moderaterna och delar av borgerligheten insåg sakta men säkert – i takt med att man tappade väljare till ett växande SD – att strategin var dömd att misslyckas.

Det enda tidigare alliansparti som hållit fast vid den gamla linjen är Centerpartiet. Fram till nu. Eftersom ytterkantspartierna, som i en internationell jämförelse inte ens är särskilt ytter eller extrema, numera inte gör som de blir tillsagda tvingar de regeringsalternativen att ta hänsyn till deras mandat. Om det är något vi kommer minnas från årets eftervalsdebatt är det Vänsterpartiets Ida Gabrielssons pedagogiska tydlighet om att tiden som dörrmatta är förbi. 

Om det är något vi kommer minnas är det Ida Gabrielssons pedagogiska tydlighet om att tiden som dörrmatta är förbi. 

Halvdagen ute på kursgården på Lidingö betydde inte särskilt mycket för V eller ens för Magdalena Anderssons regeringsbildning, men den visade att C har insett hur omoget det numera framstår att vägra ses och samtala med vissa partier. Och nu har Elisabeth Thand Ringqvist denna sonderingsvecka låtit meddela att hon ska prata med samtliga partiledare. Gott så. 

Den som är trygg i sin politiska hållning behöver inte bli nervös av att sätta sig ner med “fienden” och höra andra politiska ingångar. Som den tidigare C-profilen Helena Lindahl – som vintern 2019 var ensam centerpartistisk riksdagsledamot att rösta nej till Stefan Löfven som statsminister – sade i söndagens Agenda är det bra att Thand Ringqvist nu talar med alla. Lindahl nämnde i förbifarten att hon och Ida Gabrielsson planerat att ta en öl. 

Det har trots allt hänt en del sedan Ylva Johansson sågs vinka in en sverigedemokrat på sitt rum.