Den svenska jorden för C och SD samman

Samtidigt som Elisabeth Thand Ringqvist övertar stafettpinnen för regeringsbildning, övergår trädens kronor till en pallett av eldens färger. För Centerpartiet innebär trädkronornas färgförändring att deras traditionella väljare är ute på älgjakt, svampplockning eller plöjer åkrarna med höstvete. Den svenska jordens tid är nu. Det är en tid som är förknippad med stolthet bland partiets kärnväljare som bor på platser där jord oftast talas om i termer av hektar. Det är en enhet som deras med tiden allt fler partivänner innanför Stockholms tullar bara känner igen från grundskolan. Däremot är det en enhet som ett annat partis väljare använder i dagligt tal: Sverigedemokraternas.

Centerpartiet och Sverigedemokraterna har sedan valet 2018 utmålats som varandras motsatser. Men om man bortser från den röda linjen som C dragit på den politiska kartan, finns det såväl sakpolitiska överlapp som identitetsmässiga likheter mellan de båda partierna. Ett område som tar sig uttryck i både sakpolitik och karaktärsdrag hos C- och SD-väljarna är miljöpolitiken. 

Även om de gröna frågorna i stort utgör en större del av Centerpartiets politiska projekt än Sverigedemokraternas, drar partierna tämligen jämnt. Det kanske överraskar någon. Men hos båda partierna står skogen och skogsägarnas autonomi högt i kurs. De vill bland annat stärka äganderätten, höja ersättningarna om brukandet av skogen hindras och förenkla avverkningen.

Sverigedemokraternas egen klimatpolitik är tämligen tunn, och därmed öppen för andra partier att fylla i

Överlappningen mellan de två partierna märks också om man ser till väljarna. I  den valundersökning som Land Lantbruk publicerade i början av året var Sverigedemokraterna största parti om bara lantbruksföretagare fick välja, samtidigt som C var störst hos medlemmarna i Lantbrukarnas Riksförbund (LRF). För dem som i dag försöker få företag inom skog- och jordbruk att gå med vinst är drivmedelspriserna en knäckfråga. Något som SD sedan länge talat klarspråk om. Samtidigt har en stor del av de som ser sig som landsbygdsbor vuxit upp i LRF: ett konglomerat där C varit den politiska axeln. Således konkurrerar de båda partierna om samma väljares kuvert på valdagen. 

Även om Centerpartiet i valrörelsen gjort sitt avståndstagande till Sverigedemokraterna till en kärnfråga, finns det onekligen ett gemensamt fundament i partiernas miljö- och landsbygds- politik. Hos C skulle frågornas motiv förmodligen talas om i termer av utsläpp i högre grad än hos Sverigedemokraterna, men det är i mångt och mycket samma centrala värde som värnas. När utsläppen kommer på tal går diskussionen från miljöpolitik till klimat, ett område som SD positionerat sig mer emot än för. Men det föranleds till stor del av frågans intervenering med livet på landsbygden. Sverigedemokraternas egen klimatpolitik är tämligen tunn, och därmed öppen för andra partier att fylla i – så länge de Sverigedemokratiska väljarna inte behöver se priset vid pump ticka uppåt. 

För Centerpartiet har målkonflikten mellan att vara både ett klimatpolitiskt offensivt parti och landsbygdstillvänt parti löst ut sig genom initiativet Tanka Svenskt. Det är ett paket av förslag som innebär att drivmedel ska innehålla svenskt biobränsle. Det ska enligt partiet resultera i att både priserna och utsläppen hålls nere. Idén har visserligen mött viss kritik för att inte vara helt genomförbart, exempelvis för att det inte finns tillräckligt med biobränsle. Men paketeringen av den borde kunna appellera till både SD:s och C:s potentiella väljare. 

När Elisabeth Thand Ringqvist nu ska ägna högsäsongen för den svenska jorden åt att sondera landets nästa regeringskonstellation skulle hon kunna börja med att identifiera värden hon vill prioritera. Högerut finns partier som värnar äganderätten, individens frihet och ekonomisk tillväxt. Men här finns även ett annat parti som speglar centerledarens egen miljöpolitik.  Det är onekligen en värderingsgemenskap som den röda linjen inte lyckats spräcka.