Om skogspolitikens betydelse i regeringsförhandlingarna.

Därför angår äganderätten i skogen oss alla

Krönika

Svend Dahl

Därför angår äganderätten i skogen oss alla

Bakom de politiska striderna om äganderätten i skogen finns grundläggande frågor om den fria företagsamhetens ställning och politikens makt över näringslivet. Det skriver Smedjans chefredaktör Svend Dahl apropå skogspolitikens betydelse i regeringsförhandlingarna.

Äganderätten i skogen har seglat upp som en av de centrala frågorna i regeringsbildningen. Det finns goda skäl till att det blivit så.

Partipolitiskt handlar det om att försvaret av rätten att bruka den egna marken efter eget tycke sannolikt är det närmaste man kommer en ideologisk kärna i det i grunden pragmatiska och resultatinriktade parti som Centerpartiet alltid varit. Här möts det gamla intressepartiet för landsbygden och de marknadsliberala principer som de senaste decennierna kommit att prägla partiet.

Frågan som ligger latent i de rödgröna regeringsförhandlingarna är om denna ideologiska kärna håller på att vittra bort och om Centerpartiet fullt ut kommer att göra samma resa som de danska vänsterliberalerna i Radikale Venstre. Det är ett parti som en gång byggde på ett starkt stöd bland småbrukare, men som i dag förvandlats till ett renodlat storstadsparti med en tydligt grön profil. 

Är man beredd att sätta äganderättsfrågorna på spel för att kunna upprätthålla de röda linjerna gentemot SD?

För Centerpartiets del handlar det konkret om huruvida man är beredd att sätta äganderättsfrågorna på spel för att kunna upprätthålla de röda linjerna gentemot Sverigedemokraterna. För även om Socialdemokraterna i sitt totalpaket erbjudit sig att stärka grundlagsskyddet för skogsägarna är det en fråga som i en rödgrön regeringsbildning kommer att behöva förhandlas med Miljöpartiet och därmed vattnas ur.

Det kanske mest fascinerande, och illavarslande, i den centerpartistiska förhandlingsstrategin, är att man aldrig ställt upp några röda linjer mot det parti som man sakpolitiskt står allra längst ifrån i vad som borde vara avgörande sakfrågor, nämligen Miljöpartiet. 

Även för Miljöpartiet är skogspolitiken nämligen en central fråga, och ideologiskt minst lika viktig som för Centerpartiet, men med motsatta utgångspunkter. Om Centerpartiets ideal är det privata ägandet som grund för ett långsiktigt och ansvarsfullt nyttjande av skog och mark, är Miljöpartiets ideal den av människan orörda naturen. Därmed blir de sakpolitiska slutsatserna i de allra flesta fall också de motsatta. Det blir inte minst tydligt i den enkätundersökning ett antal miljöorganisationer – från Greenpeace till Naturskyddsföreningen – lät göra inför valet. I de mer radikala kretsarna av miljörörelsen anser man inte att skog är något som kan ägas. Det är för dem en gemensam resurs.

Det är helt enkelt svårt att se hur Centerpartiet och Miljöpartiet ska kunna mötas utan att Sveriges drygt 300 000 privata skogsägare kommer i kläm. 

Men frågan om äganderätten i skogen handlar inte bara om förutsättningarna för en viktig svensk näring, den berör också den övergripande synen på företag och företagande.

Skogsbruket är i dag det främsta exemplet på vad som skulle kunna beskrivas som en funktionssocialistisk syn på företagande. I stället för att socialisera ägandet, kan ägandets funktioner, beslutanderätten och nyttjandet, socialiseras.

Genom att i detalj reglera förutsättningarna för hur resurser får användas kan äganderätten urholkas.

Idén formulerades i slutet av 1960-talet av den socialdemokratiske ekonomen Gunnar Adler-Karlsson, som beskrev det i termer av att kapitalisterna skulle stå kvar ”formellt som kungar, men mer reellt som mer eller mindre maktlösa symboler för en förgången tid.”

Genom att i detalj reglera förutsättningarna för hur resurser får användas kan äganderätten i praktiken urholkas. Företagandet blir på så sätt underkastat politisk kontroll och politiska syften, och det helt utan att någon politiker behöver genomföra faktiska socialiseringar, som är både politiskt svåra och ekonomiskt kostsamma när ägarna behöver kompenseras för sina förluster. 

Detta är precis vad som hänt i den svenska skogen de gångna decennierna. 

Trots att det formella skyddet för äganderätten successivt stärkts sedan 1970-talet och framåt, har de enskilda markägarnas självbestämmande samtidigt beskurits. Det har inte minst skett genom miljöbalken, som kommit att innebära väsentliga inskränkningar i äganderätten, i bemärkelsen möjligheten att fritt förfoga över egendomen, och det utan någon möjlighet till ersättning. Det är värt att ha med sig denna paradox när man värderar Socialdemokraternas löften om stärkt äganderätt för skogsägare. Sannolikt kommer varje sådan åtgärd att motverkas av annan lagstiftning, med syfte att tillgodose Miljöpartiets intressen.

I linje med ett funktionssocialistiskt ideal har regleringen av skogsbruket gått från att handla om att hitta en balans mellan ekonomi och miljö till att i allt högre grad handla om att leverera politiskt definierade miljö- och naturvärden. Det är denna utveckling som Miljöpartiet, påhejade av radikala delar av miljörörelsen, nu vill driva på ytterligare. 

Privat ägande bygger en kultur av ansvarstagande. Du tar hand om det du äger – oavsett om det är din bostad, ditt företag eller ett stycke mark. I fallet med privat skogsägande leder det till långsiktig omsorg om en viktig naturresurs. När äganderätten urholkas är risken uppenbar att detta ansvarstagande successivt går förlorat, och olika mer eller mindre kortsiktiga politiska intressen får styra.

Inom socialdemokratin, och givetvis också inom Vänsterpartiet och Miljöpartiet, finns det i dag starka röster som i funktionssocialistisk anda vill styra näringslivet till att leverera de för dagen gällande politiska målen. Ett talande exempel är den bok som S-ideologen Per Molander, som även var regeringen Löfvens jämlikhetsutredare, gav ut häromåret. I boken En invasiv art: så tog företagen över världen (Volante, 2025) argumenterar han för att privata företag bara ska få finnas om de lever upp till av politiken definierade syften. 

Det som händer i skogen riskerar med andra ord att hända i resten av ekonomin.

Sverige har redan en gång tidigare provat det, och då med förödande resultat. I den starkt reglerade, i praktiken funktionssocialistiska, ekonomin på 1960- och 1970-talet, ströps innovationskraft och entreprenörskap när näringslivets investeringar blev föremål för politiska prioriteringar. Konsekvensen blev en stagnationsspiral och urholkad levnadsstandard.

I ett land där skogsägarnas rättigheter kan offras går ingen näringsidkare trygg. Men på motsvarande sätt är ett land där det står skogsägarna fritt att vårda och bruka sin skog också ett land där andra företagare får frodas.

Därför angår striden om äganderätten i skogen oss alla. 

Foto: Gabriella Bruske/TT

Mer om Svend Dahl

Svend Dahl

Svend Dahl är chefredaktör för Smedjan och fil dr i statsvetenskap.

Relaterade artiklar

  • Avtal med MP lättar inget strandskydd
  • Det största hotet sedan löntagar­­fonderna
  • Funktionssocialismen lever i skog och mark
  • Skogen är svårast i den rödgröna röran
  • Den svenska jorden för C och SD samman