Samhälle Krönika
Det liberala dilemmat i Bromma
Liberalernas starkaste fäste är ett av Sveriges ekonomiskt mest välmående valdistrikt i västra Stockholm. Bland villorna i Ålsten blir det också tydligt varför svensk borgerlighet behöver Liberalerna, skriver Svend Dahl.
Valdistriktet Västerled 15 Ålsten S i Bromma sträcker sig från Olovslund i norr och ner mot Mälaren och Alviksvägen, i den västra delen av Stockholms stad. Ålstens mest kända adresser, Per Albin-radhusen på Ålstensgatan, hamnar dock till största delen i det angränsande valdistriktet.
I själva verket är det svårt att föreställa sig en mer välmående plats, med uppvuxna trädgårdar, stora villor från första halvan av 1900-talet och med en i valtider sensommargrönskande allé längs med den stora genomfartsvägen. Här spelar man tennis och åker med självklarhet till lägenheten vid Medelhavet på sommaren.
Mycket riktigt är Västerled 15 Ålsten S ett av de valdistrikt som år efter år redovisar bland de absolut högsta medianinkomsterna i landet, ibland rentav den allra högsta. Valdeltagandet bland de 1 106 röstberättigade låg 2022 på 92,3 procent, en bra bit över genomsnittet. Ingen lär förvånas över att detta är en moderat högborg – 40,3 procent valde den moderata valsedeln vid det senaste riksdagsvalet.
Men detta är också – med 17,8 procent av rösterna – Liberalernas starkaste fäste. Tredje största parti blev Centerpartiet med knappt 14 procent. Det är dessutom en plats där Liberalerna trotsade den nationella nedgångstrenden. Tvärtom gick L framåt i Västerled 15 Ålsten S vid valet för fyra år sedan.
På många håll i landet börjar det bli svårt att hitta L-väljare, men i Brommas villaområden står sig stödet för Liberalerna – än så länge. Bland partiets fem starkaste valdistrikt vid förra valet återfanns inte mindre än fyra i Bromma – alla med ett stöd för L på norr om 16 procent. Det femte återfinns i en annan välmående villaförort till Stockholm, Danderyd.
Den enkla förklaringen till att det ser ut så är förstås att Liberalernas väljare tenderar att ha höga inkomster och hög utbildning. Så om det är någonstans det finns L-väljare så är det på platserna där både inkomst- och utbildningsnivå är som högst. Men man skulle också kunna beskriva det som att det i varje sammanhang med sådana socioekonomiska förutsättningar tenderar att finnas en betydande grupp väljare som för enkelhetens skull kan beskrivas som “folkpartister”.
Det är väljare som är borgerliga i sina liv, men som historiskt sett varit mer kulturradikala och mer engagerade i sociala frågor än många högerväljare.
Det är väljare som är borgerliga i sina liv, men som historiskt sett varit mer kulturradikala och mer engagerade i sociala frågor än många högerväljare. De har också i allmänhet haft en avog inställning till Moderaterna, och innan det Högerpartiet, som ansetts lite väl materialistiskt, obildat och ointresserat av att göra något åt samhälleliga orättvisor.
När Astrid Lindgren låter Madickens pappa, den vänsterliberale eller socialdemokratiske tidningsredaktören Jonas Engström, komma hem till den stora trävillan och utbrista ”Fina frun på Junibacken, jag hör att du har avlusat två små fattiga barn, det får vi nästan sätta i tidningen”, placerar det på ett träffande sätt hans hustru i gruppen ”folkpartister”. Madickens föräldrar blir på så sätt också en illustration till det spänningsfält mellan socialdemokrater och socialliberaler som under lång tid definierade mittpunkten i svensk politik. För båda grupperna har kampen mot orättvisor och ojämlikhet varit central, men försvaret för den fria ekonomin har placerat socialliberalerna i det borgerliga lägret.
Ålsten och de angränsande delarna av Bromma har dessutom alltid varit en del av Stockholm som haft en hög andel av väljare som värderat bildning högt – läkare, professorer, men också journalister och författare.
I dag skulle vi tala om värderingsdrivna och samhällsengagerade väljare, som följer nyheterna (och då inte bara de som trycks på rosa papper) och gärna diskuterar politik. Det är väljare som har höga inkomster, men också mycket samvete. På senare år har dock de fattiga barnens plats, för dessa väljare, tagits över av miljöfrågorna, motstånd mot Sverigedemokraterna och ett principiellt försvar för en liberal syn på invandring.
Helt oavsett är det dock en väljargrupp som alltid haft en naturlig plats i ett borgerligt, politiskt sammanhang.
En del skulle säga att det handlar om väljare som har råd med fina principer – luxury beliefs i anglosaxisk debatt. Vad bensinen kostar spelar ingen roll, man har ju själv sedan länge elbil. Och ingen behöver väl bekymra sig över att Liberalerna, genom att förbjuda många av landets friskolor, kommer att göra det svårare att lämna stökiga kommunala skolor. I Ålsten fungerar närhetsprincipen utmärkt.
Andra skulle förstås säga att det handlar om djupa och välgrundade övertygelser. Helt oavsett är det dock en väljargrupp som alltid haft en plats i ett borgerligt, politiskt sammanhang.
För många moderater är detta och har länge varit en irriterande väljargrupp, som till skillnad från många av grannarna inte kan tänka sig att ta den moderata valsedeln. Men Liberalerna har ändå sett till att dessa väljare har haft en naturlig hemvist i det borgerliga lägret. Det har sällan varit friktionsfritt, men det har skapat en bredd i svensk borgerlighet som gjort det möjligt att på allvar utmana Socialdemokraterna och göra Sverige bättre.
På så sätt blir Västerled 15 Ålsten S, och de omgivande valdistrikten, en utmärkt illustration till det dilemma svensk borgerlighet står inför med tanke på Liberalernas svaga opinionssiffror. Om Liberalerna åker ur riksdagen om tre veckor är risken stor att den grupp väljare som tidigare lockats av L i huvudsak kommer att söka sig till Centerpartiet eller rentav Socialdemokraterna.
Det skulle, åtminstone på kort sikt, göra det betydligt svårare för högersidan i svensk politik att samla över 50 procent av väljarna. Borgerligheten behöver sina folkpartister – och Liberalerna.
Detta är den tredje i en serie artiklar där Smedjans chefredaktör Svend Dahl inför valet den 13 september besöker riksdagspartiernas starkaste fästen på valdistriktsnivå.