Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
En kommunal kvarterskrog gör inte staden bättre
Med kommunala restauranger och regionala nöjesparker gör Socialdemokraterna det offentliga till företagarnas värsta fiende. Det skriver Adam Furustam.
Socialdemokraterna vill åter ge kommunerna möjlighet att konkurrera med privata näringsidkare. Detta åtminstone om man fäster tilltro till Magdalena Anderssons vilja att riva upp den nya lagen om offentlig säljverksamhet (LOS), som förbjuder en offentlig aktör att driva en verksamhet som snedvrider konkurrensen med privata företag.
När Konkurrensverket tillfrågade 6 000 företag inom 31 olika branscher uppgav 27 procent att de möter konkurrens från det offentliga. 17 procent av de svarande upplevde konkurrensen som problematisk. Det handlar exempelvis om att kommuner driver en restaurang med oproportionerligt låga priser eller ett gym som konkurrerar ut den privata företagaren.
Syftet med den nya lagen är att det offentliga ska sätta spelreglerna snarare än att själv delta på marknaden. Det flyttar fokus till dess kärnuppgifter och minskar risken för att privata näringsidkare trängs undan av politiska nycker.
Kommunalt styrd verksamhet, med övertag i såväl ekonomi som varumärke, riskerar dessutom att hämma etableringen av nya företag.
Med stekspaden i hand och fritösens ångor som närmaste granne tjänar många unga sina första egna tusenlappar. På lokala pizzerior, populära hotell och små caféer tar framförallt ungdomar och lågutbildade invandrare sina första steg in på den svenska arbetsmarknaden. Det skapar frihet, erfarenhet och väcker hopp om framtiden. Gemensamt är att dessa verksamheter ofta byggts upp av drivna entreprenörer vars liv kretsar kring företaget. Det är dessa företag som vid ett socialdemokratiskt regeringsinnehav riskerar att trängas undan av konkurrens från det offentliga.
Att den som investerat tid och kapital i en verksamhet har en starkare emotionell koppling och incitament att utveckla denna än en kommunal byråkrat är uppenbart. Trots detta går Socialdemokraterna, genom en vilja att bevara det förutvarande systemet, till försvar för en ordning där politiskt valda representanter styr över restauranger, gym och nöjesfält.
Kommunalt styrd verksamhet, med övertag i såväl ekonomi som varumärke, riskerar dessutom att hämma etableringen av nya företag. Om en privat näringsidkare väljer att starta ett gym i Falköping utifrån en upplevd efterfrågan, för att därefter bli utkonkurrerad av Falköpings kommun som startar en likartad verksamhet, är alla förlorare. Det avskräcker inte enbart framtida entreprenörer från att etablera sig i kommunen, utan gör dessutom att en nischad restaurang går i graven och framtida investeringar, arbetstillfällen och skatteintäkter uteblir.
När en kommun, region eller staten agerar företagare blir de samhälleliga förlusterna flera. Genom offentliga bolag, som ofta används för verksamheten, minskar även transparensen. Detta till följd av att ett offentligt bolag inte har samma krav på offentlig redovisning som när exempelvis en kommun är avsändare. Det gör att beslut och ekonomiska transaktioner kan ske utan att journalister och medborgare ges möjlighet att granska och utkräva ansvar. Att låta en kommun driva verksamhet som det privata näringslivet likväl kan tillhandahålla blir därför lätt ett svart hål där stora summor försvinner, utan möjlighet till insyn för skattebetalare.
Att det offentliga ska avstå från att konkurrera ut privata näringsidkare är, i motsats till vad Magdalena Andersson hävdar, ett fullt rimligt steg. Det borde vara självklart att det offentliga ska fokusera på sina kärnuppgifter – att tillhandahålla sjukvård, utbildning, äldreomsorg etcetera – och låta drivna entreprenörer starta kvarterskrogar och gym. Och det även för socialdemokrater.