Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Små kommuner är ett stort problem
Färre kommuner stärker kvaliteten i de kommunala tjänsterna och minskar risken för korruption. Med en förändrad demografi och mer dynamisk arbetsmarknad är det dags för en ny kommunreform, skriver Adam Furustam.
Lönnkrogar som saknar tillstånd, hockeyrinkar som köps in av anhöriga och kommunalråd som anmäler varandra på löpande band. Verkligheten i Skinnskatteberg är, som Peter Kadhammar läsvärt redogör för i Aftonbladet – trots en halvdagskurs i hur man pratar med varandra i politiken – som hämtad ur en satirisk långfilm.
Kommunen, en avkrok i Bergslagens mitt, har 4 200 invånare. Alla känner alla och vendettor från lågstadiets skolgård hänger fortfarande i luften. Socialdemokraten Fredrik Wigerskog konstaterar att de ”inte ens hinner börja ett möte innan vi ajournerar oss för att lugna ner oss”. Samtidigt gör sviktande skatteintäkter och en åldrande befolkning att kommunen knakar i fogarna.
Situationen i Skinnskatteberg är dessvärre inte unik. I landet som helhet finns 72 kommuner med färre än 10 000 invånare, varav 28 stycken har en befolkning på under 6 000 personer. Sedan 1800-talets industrialisering har flyttlassen successivt gått från mindre socknar till större städer. Det är där jobben och det sociala samkvämet finns. Konsekvensen blir att mindre orter, exempelvis gamla bruksorter, tappar skatteintäkter och låser fast, en ofta äldre, kvarvarande befolkning i bostäder där lånen – i takt med en minskad efterfrågan – inte sällan överstiger värdet.
Tvärtom gör färre kommuner, i en tid då allt färre engagerar sig partipolitiskt, att representationen kan öka och en mångfald av åsikter återspeglas i beslutande organ.
När liknande problem uppkommit historiskt har lösningen varit att slå ihop kommuner. 1952 omvandlades 2 300 landskommuner till cirka 1 000 storkommuner. Ett par decennier senare försvann uppdelningen mellan städer, köpingar och landskommuner med resultatet att uppdelningen mynnade i den vi känner idag. Sedan dess har kommunernas åtaganden vuxit avsevärt samtidigt som befolkningen och skatteunderlaget i små kommuner successivt minskat. Att slå ihop mindre kommuner skulle därför sannolikt vara alla till gagn.
Skinnskatteberg skulle exempelvis kunna slås ihop med Fagersta, Norberg och Surahammar. Med en befolkning på strax över 30 000 skulle skatteintäkterna bli stabilare och förutsättningarna att bedriva exempelvis för- och grundskola samt äldrevård bättre. För ytterst är det barn och äldre som blir lidande i dagens system med många små, finansiellt svaga och politiskt dysfunktionella kommuner.
Ökad konkurrens om chefspositioner liksom politiska uppdrag gör samtidigt att kompetensen höjs och risken för godtycklighet eller korruption minskar. I motsats till vad som stundvis görs gällande tyder erfarenheter från den danska kommunreformen 2007 på att kommunernas storlek saknar betydelse för nöjdheten med den kommunala demokratin. Tvärtom gör färre kommuner, i en tid då allt färre engagerar sig partipolitiskt, att representationen kan öka och en mångfald av åsikter återspeglas i beslutande organ. Dessutom skulle historien i Skinnskatteberg slippa upprepas – där socialnämndens ordförande avsattes till följd av bristande koll på ekonomin, men strax därefter fick förnyat förtroende eftersom andra kandidater saknades.
När mindre kommuner konsekvent, till följd av det kommunala utjämningssystemet, överlever tack vare omfördelning från större mer välmående kommuner är någonting fel. I stället för att låta kommuner som Skinnskatteberg agera fond för en demokrati som går på halvfart, är det dags att åter se över kommunindelningen.