Samhälle Krönika
Förortens oväntade vitsippor
Ett småhusområde i skuggan av Norsborgs och Hallundas miljonprogram är i dag Kristdemokraternas starkaste fäste. Bland enplansvillor och kedjehus ser Svend Dahl en berättelse om invandring, otrygghet och kristendomens förändrade ställning.
När Kristdemokraterna grundades som Kristen demokratisk samling våren 1964 skedde det som en reaktion på förändringar av skolans kristendomsundervisning. Planerna på en övergång till den typ av religionsundervisning som vi känner från dagens skola vållade stora folkliga protester. 2,1 miljoner svenskar (av en befolkning på 7,7) skrev under namninsamlingen. Sekulariseringen hotade kristendomens ställning.
Vid kommunalvalet två år senare valdes det nybildade partiet in i fullmäktigeförsamlingar i de traditionella frikyrkobygderna: Småland, Göteborgs skärgård, delar av Värmland och Västerbotten. Många av dessa platser förblir än i dag starka KD-fästen.
Numera hittar man emellertid det valdistrikt där Kristdemokraterna har sitt starkaste stöd en halv kilometer norr om betongkolosserna kring Norsborgs tunnelbanestation i Botkyrka kommun. I valdistriktet Norsborg Småhusområde samlade KD vid senaste valet 27,99 procent av rösterna. Det gjorde partiet till största parti, några procentenheter större än Socialdemokraterna och 10 procentenheter större än både Moderaterna och Sverigedemokraterna.
Här, bland kedjehus och enplansvillor, till stor del byggda under 1970-talet, återfinns en berättelse om förvandlingen av Sverige.
Nyligen utkom religionsvetaren Simon Sorgenfrei, verksam vid Södertörns högskola, cirka en mil från Norsborg, med boken ”Öppna era hjärtan” (2026), som beskriver den parallella utveckling som på relativt kort tid gjort islam till Sveriges näst största religion och Sverigedemokraterna till det näst största partiet. Man skulle kunna se Kristdemokraternas starka stöd i delar av Botkyrka – även i flerfamiljshusen i Norsborg och Hallunda har KD ett väljarstöd som är väsentligt högre än i riket som helhet – som en delvis överlappande berättelse, som dessutom speglar kristendomens förändrade uttryck i Sverige.
En betydande andel av invånarna i Hallunda och Norsborg är kristna med rötter i Mellanöstern.
En betydande andel av invånarna i Hallunda och Norsborg är kristna med rötter i Mellanöstern. Här finns två syrisk-ortodoxa församlingar, men även en koptisk församling, vilket under lång tid gjort detta till en plats dit många kristna från Mellanöstern sökt sig. Det bidrar till en väljardemografi där många har en stark kristen identitet, men också en, jämfört med den svenska majoritetsbefolkningen, mer konservativ syn på familjen. Kristdemokraterna blir det parti som värderingsmässigt ligger närmast.
Bland KD:s starkaste fästen på valdistriktsnivå återfinns i dag tre i traditionella frikyrkobygder och två i områden med en stor andel kristna från Mellanöstern. Det är platser som på många sätt är olika, men de förenas både i att kristendomen är en viktig del av människors identitet och av att församlingarna har en central roll i det sociala livet. Det gäller Nimbuskyrkan på Öckerö i Göteborgs skärgård såväl som St Petrus och Paulus syrisk-ortodoxa kyrka i Hallunda.
Valdistriktet Norsborg småhusområde har 1 154 invånare och ett valdeltagande på 66 procent, det vill säga en bra bit under riksgenomsnittet. 77 procent har utländsk bakgrund och såväl andelen högskoleutbildade som medianinkomsten är relativt låg, om än noterbart högre än i kringliggande valdistrikt. Villorna och kedjehusen norr om Tomtbergavägen är med andra ord en plats dit man flyttar, när man arbetat ihop till ett hus, samtidigt som man vill ha nära till både släkt och församling.
Historiskt sett har även kristna från Mellanöstern, i likhet med många andra invandrargrupper, i betydande utsträckning röstat på Socialdemokraterna. Successivt har det dock skett en rörelse högerut som gynnat Kristdemokraterna, men även Sverigedemokraterna. Förutom grundläggande värderingar har en drivande faktor varit rättspolitiken och tryggheten, som förstås blir påtaglig om man bor i eller i närheten av områden som Polisen kategoriserar som särskilt utsatta. Norsborg och Hallunda är sedan länge sådana.
Men det handlar också om en önskan om en mer restriktiv invandringspolitik. Även om man själv invandrat, ser man hur många som kommit till Sverige på senare år inte gjort samma resa av anpassning och hårt arbete som man själv gjort. Att volymerna har betydelse för integrationen, som den dåvarande migrationsministern Tobias Billström (M) konstaterade och blev utskälld för 2013, blir helt enkelt uppenbart i utanförskapsområdenas skugga.
Lägg till detta att många kristna från Mellanöstern flytt undan islamism i sina gamla hemländer. När samma typ av åsikter får fäste även i Sverige, i det egna närområdet, och kyrkorna behöver ha väktarskydd i samband med kristna högtider, blir det tydligt att något gått fel i den svenska politiken. Det skulle ju inte vara som i Aleppo, Bagdad eller Beirut. Behovet av att värna den kristna identiteten blev återigen en faktor i svensk politik – men på ett sätt som Kristdemokraternas grundare nog inte kunde föreställa sig.
“Långt ifrån lagom” är sedan länge Botkyrkas kommunslogan. Det går inte att komma ifrån känslan att det som får väljarna i kedjehusen och villorna i Norsborg att sluta upp bakom Kristdemokraterna är en önskan om att tillvaron borde vara lite mer lagom.
Detta är den andra i en serie artiklar där Smedjans chefredaktör Svend Dahl inför valet den 13 september besöker riksdagspartiernas starkaste fästen på valdistriktsnivå.