Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Ekonomi Ledare
Ta inte SMS-lån för att köpa chips
Svenskarnas skulder växer med omkring 44 miljoner kronor om dagen. Den viktigaste frågan är inte hur fler ska ta sig ur skuldfällan, utan varför skuldberget fortsätter att växa, skriver Tilda Andersson.
Den svarta budgettavlan rullas fram. Sedlarna som motsvarar hushållets inkomster fördelas ut en efter en på de olika kategorierna tills de tar slut. Sedan kommer de överkryssade tusenlapparna. Pengar som spenderats, men som inte finns.
I 37 säsonger har Lyxfällan berättat samma historia. Kreditkort som maxats, blancolån som finansierat semestrar och shopping. Ekonomiska beslut som vuxit till miljonskulder och månadsutgifter som överstiger inkomsterna med tiotusentals kronor varje månad.
Programmet har inga problem med att hitta nya deltagare, svenskarna är ett av Europas mest skuldsatta folk. Nästan 450 000 personer har skulder hos Kronofogden på sammanlagt över 150 miljarder kronor. Deras sammanlagda skuld fortsätter att växa med 44 miljoner kronor om dagen.
Skulden fortsätter att växa med 44 miljoner kronor om dagen.
Politikernas uppmärksamhet borde riktas mot varför så många människor hamnar i den situationen, men den statliga utredningen handlar framför allt om hur fler ska kunna ta sig därifrån. Fler ska beviljas skuldsanering och skulder ska lättare kunna skrivas av.
Allt oftare handlar politiken om att mildra konsekvenserna när verkligheten eller de egna besluten blir dyra.
Den svenska välfärdsstaten byggdes för att skydda människor mot sådant de inte själva kunde rå över: sjukdom, arbetslöshet eller andra livskriser. Successivt har förväntningarna på staten ändrats. Den ska inte bara hjälpa människor när livet drabbar dem, utan också när konsekvenserna av deras egna ekonomiska beslut blir för kostsamma.
Verkligheten går inte att kompensera bort.
När elpriserna steg betalades elstöd ut, när drivmedelspriserna ökade sänktes skatten och nu ska fler människor få sina skulder avskrivna. Gemensamt för reformerna är föreställningen att staten alltid kan mildra konsekvenserna av verkligheten. Men verkligheten går inte att kompensera bort. Varje krona som lånas måste förr eller senare betalas av någon. Om låntagaren inte står för det själv betalas det av antingen långivaren, andra låntagare genom högre kreditkostnader eller av skattebetalarna genom ökade offentliga utgifter. Kostnaden försvinner inte, den byter bara betalare.
Friheten att låna pengar kan inte frikopplas från ansvaret att betala tillbaka dem. Den som väljer att konsumera för lånade pengar måste också bära risken när ekonomin inte går ihop. Om staten i allt större utsträckning tar över kostnaden för dåliga ekonomiska beslut flyttas också ansvaret från individen till det offentliga.
Om politikerna vill minska överskuldsättningen borde de lägga mindre kraft på att flytta konsekvenserna och mer kraft på att förebygga orsakerna.