Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Ekonomi Ledare
Sluta kompensera bort verkligheten
Krig, energikriser och stigande matpriser kommer inte att försvinna. Om staten fortsätter kompenserar hushållen vid varje ekonomisk chock kommer marknaden att sättas ur spel, och vi blir sämre på att anpassa oss efter den föränderliga verkligheten, skriver Tilda Andersson.
Krig i Europa. Konflikter i Mellanöstern. Torka som driver upp matpriser. Blockerade handelsvägar. Stigande energipriser. Kriser avlöser varandra, men de ekonomiska konsekvenserna möts allt oftare med statlig kompensation i stället för anpassning. Inte för att kriserna saknar konsekvenser, utan för att staten gång på gång försöker skydda oss från dem.
När elpriserna skenade kom elstödet. När maten blev dyrare sänktes momsen. När drivmedelspriserna steg sänktes drivmedelsskatten.
Det kan tyckas vara en klok politik, men det är en ohållbar utveckling. Först och främst är den inte gratis. Elstödet kostade staten omkring 20 miljarder kronor.Den tillfälliga skattesänkningen av matmomsen beräknas minska skatteintäkterna med omkring 37 miljarder kronor. Drivmedelsskatten sänktes genom ökad upplåning. För bilisten handlar det om några hundralappar per tankning – för staten handlar det om ytterligare miljarder i minskade intäkter och ökade lån.
Inte för att kriserna saknar konsekvenser, utan för att staten gång på gång försöker skydda oss från dem.
Men framförallt uppstår problemen när tillfälliga krisstöd utvecklas till en politisk reflex. Människor, företag och politiker riskerar då att vänja sig vid att varje ny kostnadsökning kommer att kompenseras. Högre priser fyller en viktig funktion. De signalerar knapphet och får hushåll och företag att förändra sin konsumtion och investeringar. Det är så marknadsekonomi fungerar. I en värld där kriser inte längre är undantag kan inte anpassning vara statens ansvar, det måste vara medborgarnas.
När el blir dyrare investerar hushåll i värmepumpar och energieffektivisering. När drivmedel blir dyrare väljer vissa att köra mindre eller byta bil. När matpriserna stiger förändras konsumtionen. Om staten gång på gång kompenserar bort prissignalerna minskar drivkrafterna att anpassa sig.
Tillfälliga skatteförändringar skapar dessutom osäkerhet. Företag och hushåll vet inte vilka spelregler som gäller om ett år. Ska de anpassa sig till de nya priserna eller vänta på nästa stöd?
Framförallt uppstår problemen när tillfälliga krisstöd utvecklas till en politisk reflex.
Samtidigt pekar mycket på att fler kriser väntar. Ett kraftigare El Niño-fenomen kan pressa upp priserna på flera viktiga livsmedel under de kommande åren. Geopolitiska konflikter fortsätter att skapa osäkerhet kring energi- och råvaruförsörjning. Det finns helt enkelt få tecken på att världen blir mindre oberäknelig.
De skadliga krisstöden är dock inte bara en trend i Sverige Efter finanskrisen och pandemin har IMF, OECD, Världsbanken och EU-kommissionen blivit mer positiva till statliga krisinsatser. Men samma institutioner betonar också att krisstöd ska vara tillfälliga, riktade och att de snabbt ska avvecklas. De varnar också för att breda och långvariga stöd riskerar att bli kostsamma, snedvrider incitament och urholkar de offentliga finanserna.
Ett samhälle där politiken reflexmässigt kompenserar medborgarna för stigande elpriser, dyrare mat eller högre drivmedelskostnader riskerar att skapa en förväntan som ingen statsbudget i längden kan bära. Det betyder inte att politiken aldrig ska ingripa. Den ska skydda de mest utsatta och hantera verkliga nödlägen. Men den kan inte göra varje ekonomisk motgång smärtfri.
Om staten fortsätter att skydda oss från verkligheten blir vi allt sämre på att möta den.