Samhälle Krönika
Vill ni verkligen vara sämst sedan Ullsten?
Sverige har världens femte högsta skattetryck, 1,3 miljoner svenskar som inte försörjer sig själva och vi ligger först på 33:e plats i världen när det gäller ekonomisk frihet. Visst finns det viktiga frihetsreformer för regeringen att genomföra, skriver Fredrik Segerfeldt.
Vad är den grundläggande skillnaden mellan vänstern och borgerligheten, vare sig den senare bär liberal eller konservativ dräkt? Det finns några kandidater till denna huvudroll, men jag skulle säga att de flesta av dem inte räcker, som synen på näringslivet (för smal), individ kontra kollektiv (en del konservativa är kollektivister) eller omfördelning (det är vänstern som vill att allt ska handla om det). Nej, den centrala politiska konflikten handlar om hur omfattande den offentliga maktutövningen ska vara. Borgerligheten vill minska den och vänstern öka den. De tror på politiken, vi är mer skeptiska.
Första gången borgerligheten vann valet sedan 1932, det vill säga 1976, var partierna så splittrade, samhällsstämningen så vänster och företrädarna så yrvakna och skrämda av maktinnehavet att de inte orkade med att genomföra några förändringar att tala om. När de sex år senare förlorade makten var skattetrycket två procentenheter högre än när de hade tillträtt.
1991 hade vi den förmodligen bästa borgerliga regeringen hittills, även om den S-genererade ekonomiska krisen lade rejält med smolk i bägaren. Bildt & Co genomförde ett omfattande reformprogram, som ökade utrymmet för företag och individer, och minskade det för politiker och byråkrater. 2006 var retoriken mindre konfliktinriktad, men samtidigt genomfördes de största skattesänkningarna i landets historia.
Ska ett borttaget dansförbud bli regeringen enda frihetsreform?
Frågan är vad man om några decennier kommer att skriva om den nuvarande borgerliga regeringen. Att den var en parentes i stil med Ullstenministären 1979? Ett maktinnehav som hoppade över grunduppdraget, det vill säga att öka friheten? Ett paradigmskifte som aldrig ägde rum? Ett borttaget dansförbud som enda frihetsreform?
Jag vet att ni är partister. För er är det ett självändamål att inneha regeringsmakten. Det är liksom det alltihop, såväl engagemanget som yrket, går ut på. På ett sätt förstår jag er visserligen. En gång skrev jag en hel bok om varför det är dåligt när S har makten. Vidare fattar jag hur både den parlamentariska situationen och verkligheten på marken ser ut, jag är varken dum, blind eller döv.
Men ändå. Gör ni inget bra är det faktiskt inte så mycket värt att ni sitter där, förutom att det är skönt att det är just ni och inte sossarna, plus att vi ses på mingelpartyn. Trygghet är faktiskt inte den nya friheten, utan just trygghet. Och kan ni verkligen inte komma på en enda skatt som behöver sänkas, en enda offentlig verksamhet som behöver privatiseras eller konkurrensutsättas eller en enda lag eller regel som kan tas bort? En enda åtgärd som kan ge människor mer makt på det offentligas bekostnad?
För en borgerlig person är det inte normen, utan undantaget att det offentliga hanterar och finansierar något.
Låt mig därför påminna om några andra fakta än de som dominerar debatten, som också bör vara relevanta för en borgerlig regering. Media, civilsamhälle och kulturliv är genomsyrade av skattemedel och politiska pekpinnar. Har ni glömt public choice-skolan? Kommer ni inte ihåg Carl-Johan Westholms uppmaning om att ”Se staten”? För en borgerlig person är det inte normen, utan undantaget att det offentliga hanterar och finansierar något.
Vidare finns det 1,3 miljoner svenskar som inte försörjer sig själva. Sverige har fortfarande femte högst skattetryck bland världens alla 194 länder. Enligt kanadensiska Fraser Institute ligger vi först på 33:e plats när det gäller ekonomisk frihet. Och enligt EU-kommissionen kommer Sverige att ha lägst tillväxt i hela EU under 2022 och 2023. Norge har numera en större ekonomi trots bara runt hälften av vår befolkning. Schweizarna har över 30 procent högre levnadsstandard. Sverige är inte ett av världens rikaste länder.
Det finns alltså goda skäl, både för att ge människor större frihet och för att öka vårt välstånd, att genomföra ett reformprogram. Börja med att dra ner på alla subventioner och gör verksamheter verkligt fristående från det offentliga. Ta sedan tag i ekonomin. Visst, Covid, kriget och energin har ändrat på förutsättningarna. Men ni måste också kunna se bortom det omedelbara. Den produktivitetsdelegation som den socialdemokratiska regeringen tillsatte i slutet av 1980-talet, presenterade ett omfattande reformprogram som bidrog till att göra om Sverige från ett DDR-light på dekis till ett normalt västland. Den produktivitetskommission som statsministern nämnde i regeringsförklaringen har vi fortfarande inte sett röken av. Och varför inte också tillsätta en frihetskommission?
Det lustiga i sammanhanget är att detta, av persongalleriet i Regeringskansliet att döma, är något av den bästa laguppställningen jag kan tänka mig, även om jag gärna hade sett några centerpartister med i gänget. Idel bekanta ansikten. Jag vägrar tro att repression är den enda gemensamma nämnaren bland er. Ni måste ha ambitionen att vara något mer än Ola Ullsten. Vad ska ni annars vara bra för? Förutom att det är just ni?