Mathias Sundin om framtidens Sverige – del 5:
Svenska elever kan lära sig tio gånger så mycket
Samhälle Essä
Den svenska skoldebatten har fastnat i debatter om pennor och böcker. Men ny teknik har redan gett oss revolutionära möjligheter till kunskapsinhämtning. Dessa möjligheter borde stå i fokus för skolpolitiken, skriver Mathias Sundin i den femte delen av serien om det framtida Sverige.
”Men, säg bara svaret!” kräver eleven.
”Jag förstår att du är ivrig att få svaret”, svarar den evigt tålmodige läraren. ”Men jag är här för att hjälpa dig att ta reda på svaret själv. Vi börjar med att titta på ekvationen. Vad tror du första steget är?”
Eleven försöker, men gör ett misstag. Läraren rättar och knuffar milt eleven i rätt riktning. Eleven försöker igen. Nu blir det rätt.
”Bra! Nu fick du -2 på rätt ställe. Vad är nästa steg nu?”
Dialoger av det här slaget utspelar sig varje dag mellan elev och lärare i klassrum runt om i världen. Det ovanliga i detta fall är att läraren inte är en människa, utan en AI.
Den ideella stiftelsen Khan Academy har byggt en AI-lärare baserat på ChatGPT. Den kan hjälpa eleverna i flera ämnen och även bistå lärarna i deras arbete, som att planera lektioner. Det är ett massivt genombrott. En ständig utmaning för lärare är att ge elever individuell hjälp och feedback. Med 25-30 elever i en klass och ett flertal klasser är det omöjligt att räcka till i den omfattning som skulle behövas. En AI-lärare har inte det problemet. Den har obegränsat med tid och tålamod. Dessutom kan den hålla koll på precis vad eleven kan och identifiera styrkor och svagheter. Eleven behöver inte heller känna sig dum, att den stör läraren, eller visa upp en okunskap som den är rädd påverkar betyget. Det är ingen kritik mot lärarna, utan handlar om hur vi människor fungerar. Men med en maskin kan vi tänka annorlunda. Det vi drömt om så länge är nu här: en allvetande privatlärare till varje elev.
Det vi drömt om så länge är nu här: en allvetande privatlärare till varje elev.
Samtidigt är den svenska skoldebatten en illustration över skolans problem. Få områden är i större behov av en radikal förändring. Men här storsatsas det på… blyertspennor. Man har fått för sig att elever lär sig bättre då. Det är ett argument som är både sant och banalt. Att man kommer ihåg något bättre när man skrivit det (långsamt) för hand är logiskt. Om barnen måste rista i sten skulle de aldrig glömma det. Att minnas kunskap är så klart en viktig del av en utbildning, men långt ifrån allt. När tillgång till information inte är en bristvara, som i dagens värld, är det minst lika viktigt att kunna ta reda på kunskap, och använda verktyg för att skapa ny kunskap. För att göra det på rätt sätt krävs det bland annat allmänbildning. Det hänger ihop.
Så klart ska man lära sig skriva med penna. Ibland ska man läsa saker i pappersböcker, vilket en hel del forskning vittnar om just gör att man minns innehållet bättre. Men det är inte med papper och penna som vi dramatiskt kan förbättra skolan. Då måste vi vända oss till den digitala tekniken. Exempelvis har spel visat sig både öka barns IQ och har stark positiv effekt på inlärning.
Vi ska inte kasta allt det gamla överbord, inte ens pennorna, och bara testa nytt. Att bara ha massa datorer, men i grunden samma undervisning är inget lyckat recept. Undervisningen måste förändras och anpassas efter ny teknik. Det ska ske metodiskt och stegvis och hela tiden forskas intensivt på resultaten.
Men vart ska vi då? Politikerna behöver ta ett rejält kliv tillbaka från hur:et i skolan, men ett stort kliv framåt när det gäller mål och vision. Sverige borde sätta upp ett mycket ambitiöst mål om att eleverna om 25 år ska lära sig tio gånger så mycket, på samma tid. Svårt, men inte alls omöjligt tack vare genombrottet vi haft inom AI. Men ny teknik, hur än revolutionerande den är, kommer emellertid inte en tiodubblad kunskapsinhämting på egen hand. En AI-lärare kan vara hur briljant som helst, men det hjälper inte om eleven skolkar eller får suddgummin kastade i huvudet hela tiden. Skolan ska inte ta över föräldrarnas roll, men utan en social uppfostran fungerar ingen skola.
En AI-lärare kan vara hur briljant som helst, men det hjälper inte om eleven skolkar.
Inte heller fungerar en skola utan lärare. De kommer inte ersättas av AI-lärare, utan jobba ihop med AI för att ge varje elev en bättre utbildning. Men lärarna har också rollen att hålla ordning, coacha, skapa en bra stämning i klassrummmet (eller hur nu undervisningen kommer gå till), prata med föräldrarna och mycket mer. Det har sagts ofta, men måste troligen bli sant nu: Läraryrket måste bli ett högstatusyrke, med medföljande högstatuslön.
Ett mål om att tiodubbla kunskapsinhämtningen tvingar alla att tänka nytt. Ifrågasätta i grunden. Politikerna ska som sagt inte säga så mycket om hur, men däremot både vara med i dialog och beredda att snabbt ändra lagar och riktlinjer, om det är vad som krävs.
Det är inte så ofta vi upplever genombrott av den magnitud som nu sker inom AI-området. Genombrott som kan påverka vår vardag – som vi kan påverka vår vardag med – i så stor utsträckning, är inte vanliga. Men nu står vi där. Vi kan välja att fortsätta ungefär som tidigare, se vad andra gör, anamma lite av det, men i stort rulla på. Så har svensk skola fungerat i hundra år. Nu kan vi ändra på det och använda det som föll ner i vårt knä för att dramatiskt förbättra framtiden för våra barn.
Omslagsfoto: Midjourney