Bostad på 10 minuter – Vad Sverige kan lära av Finland

I Stockholm tar det flera decennier att få en hyreslägenhet. I Helsingfors tar det tio minuter. Orsaken är att Finland har avreglerat sin hyresmarknad, medan Sverige har behållit sin hyresreglering. Svensk bostadsmarknad är sämre än Finlands på alla punkter. Det finns färre lediga lägenheter, andrahandshyrorna är högre än finska förstahandshyror, det byggs färre hyresrätter människor flyttar från Stockholm men till Helsingfors. Det är dags för Sverige att följa Finlands exempel.

Fredrik Kopsch, Theo Herold

Publicerad 19 mars 2024, 10.04

Ladda ner (PDF) 49,7 MB

Om författarna

Fredrik Kopsch är chefsekonom på Timbro och docent i fastighetsekonomi vid Lunds universitet. Theo Herold doktorerar i nationalekonomi vid Hanken Svenska handelshögskolan i Helsingfors.

Förord

I Stockholm är det vanligt att man får vänta mellan 20 och 30 år för att få en hyreslägenhet. Svenskar är institutionaliserade i det här systemet. Att det tar så lång tid förvånar ingen. De flesta tar det för givet att det är så hyresmarknaden fungerar. Men det behöver inte vara så. På andra sidan östersjön, i Helsingfors, är det möjligt att få en lägenhet precis där man vill på dagen.

Att det ser så annorlunda ut i Helsingfors beror på att de gjorde sig av med sin hyresreglering under 1990-talet. Idag har majoriteten av finska hyreslägenheter marknadsmässiga hyror.

I den här rapporten jämför vi hyresmarknaderna i Stockholm och Helsingfors på fem olika områden: antalet lediga lägenheter, hyresnivåer, antalet hushåll om bor i hyresbostäder, hur flyttnetton ser ut, samt hur bidragen ser ut.

På varje punkt visar det sig att Finland presterar bättre. Helsingfors hyresmarknad rör sig åt rätt håll, Stockholm åt fel. I Stockholm är köerna långa och andrahandshyrorna höga. Antalet hyreslägenheter minskar över tid och människor flyttar från staden eftersom det är svårt att hitta bostad. I Helsingfors går det att få en lägenhet på dagen och hyrorna är lägre än på den svenska andrahandsmarknaden. Antalet hyresbostäder ökar stadigt, och människor flyttar till Helsingfors, inte från. Det finska bostadsbidraget är också betydligt mer träffsäkert än den omfördelning som den svenska hyresregleringen skapar.

Rapporten beskriver också hur en ny hyreslagstiftning skulle kunna se ut i Sverige. Förslaget är en avvägning där hyresgästers besittningsskydd fortsatt är starkt, men där hyror samtidigt tilllåts sättas till marknadsmässig nivå för att på så vis undvika alla de problem som dagens hyresmarknad dras med.