Den borgerliga romanen och medelklassens självförakt
Under efterkrigstiden har medelklassen kommit att ersätta borgerskapet som beskrivning på den samhälls- och kulturbärande klassen. Medelklassen står i politikens centrum och är den grupp alla partier vill locka. Men liksom forna tiders borgerskap tycks dagens medelklass plågas av identitetsproblem och självförakt, i alla fall om man får tro samtidslitteraturen.
Borgerskapets dubier kring den egna klasstillhörigheten kom ofta till uttryck i konsten och då inte minst i den borgerliga romanen som hade sin storhetstid under 1800-talet. Finns den borgerliga romanen i dag och hur knyter den i så fall an till sina föregångare?
I essän Den borgerliga romanen och medelklassens självförakt resonerar författaren och kulturskribenten Therese Bohman kring ett antal romaner från senare år där medelklasstillvarons våndor sätts under lupp.
Hon konstaterar bland annat att det framför allt är en typ av medelklass som skildras i de samtida svenska romanerna; den medelklass som skriver romaner.
– Den stora delen av medelklassen, till exempel entreprenörerna, skildras inte i romanerna, säger Therese Bohman, som skulle vilja se större variation i medelklassromanerna.
Hon spekulerar i att den litterära medelklassens dåliga samvete kommer från att man fortfarande har en självbild av att vara lite vänster, eller i alla fall lite rebelliska, och därför har svårt att acceptera medelklasslivets konformitet, trots att de i själva verket har stor frihet.
–Jag tycker att medelklassen borde sluta noja och inse att de faktiskt är väldigt privilegierade, säger Therese Bohman.