Den skattefinansierade idémarknaden – En surveyundersökning om myndigheters idé- och opinionsbildning
De senaste åren har det uppstått en debatt om att opinionsbildningen successivt flyttar från politiska partier till statliga myndigheter. Det har påpekats att flera nya myndigheter är relativt udda skapelser i svensk myndighetstradition i betydelsen att de har få uppdrag av förvaltningskaraktär, men att de samtidigt är betydligt friare – ofta också instruerade – att bedriva aktiv opinionsbildning.
Flera exempel på senare tid har aktualiserat frågan om möjligheter och gränser för myndigheters opinionsbildning och samhällspåverkan. I mars i år skickade Arbetsförmedlingen i Nyköping (som är en del av myndigheten Arbetsmarknadsverket), tillsammans med en representant för Byggnadsfackets avdelning 41, ett brev som uppmanade arbetslösa byggnadsarbetare att delta i en demonstration för kollektivavtalet om de fortsättningsvis ville ha ersättning från A-kassan. Skatteverket och biståndsmyndigheten SIDA har bekostat annonskampanjer som tydligt bildat opinion för höga skatter respektive ökat bistånd. Folkhälsoinstitutet anses av många de senaste åren ha tagit en markant ideologisk riktning, och ägnar åtskilliga resurser till opinionsbildning. Glesbygdsverket har fått samma kritik, liksom Ungdomsstyrelsen, Konsumentverket och flera av de statliga ombudsmännen.