Forskningsinvesteringar och intellektuella äganderätter: En jämförande studie av Sverige och EU
Intellektuella äganderätter – särskilt patent och upphovsrätt – har på senare tid blivit ifrågasatta av en del inflytelserika forskare och opinionsbildare samt av olika röststarka grupper. EU-parlamentets omröstning sommaren 2005 om Computer-Implemented Inventions (CII) och den internationella debatten om WTO:s avtal för handelsrelaterad immaterialrätt är två frågor där stark opposition mot intellektuella äganderätter manifesterats. I höstens riksdagsval ställer ett nytt parti upp – piratpartiet – med föresatsen att kraftigt reformera regleringen av intellektuella äganderätter.
Kritiken mot intellektuella äganderätter tar huvudsakligen sin utgångspunkt i att denna äganderätt erbjuder innehavaren ett monopol för användningen av sin innovation eller skapelse. Det har negativa effekter på priset – det leder till monopolprissättning – och på den hastighet med vilken nya innovationer sprids. Kritiker gör gällande att särskilt ny teknik skulle spridas mycket snabbare om patent- och upphovsrättslagstiftning avskaffades eller kraftigt devalverades.
Anhängare av intellektuella äganderätter hävdar att dessa är en förutsättning för att företag skall våga investera i forskning och utveckling (FoU) och för att innovationsgraden i en ekonomi skall växa. FoU är förknippat med stora investeringar och om konkurrenter kan åka snålskjuts på ett företags FoU-investeringar finns inte möjligheter att täcka de ådragna innovationskostnaderna.
Det finns stark empiri som talar för nödvändigheten av intellektuella äganderätter. Studier visar också att spridningen av nya innovationer är snabb och att hastigheten med vilken nya innovationer sprids har ökat markant. Stora delar av de innovationer som skapas kommer heller inte med ett förbud för andra att använda dem. Via huvudsakligen licensering ges andra företag möjlighet att utnyttja en innovation och inkorporera den i andra produkter.
Efterfrågan på intellektuella äganderätter varierar mellan länder. Länder som investerar en stor andel av BNP i FoU – och länder där näringslivet står för en betydande del av forskningen och utvecklingen – har betydligt större efterfrågan på ett starkt intellektuellt ägandeskydd än länder med omvända förutsättningar. I en jämförelse av Sveriges forsknings- och investeringsstruktur med övriga EU-länders, framgår att svensk ekonomi har ett större behov av starkt ägandeskydd än sannolikt någon annan EU-ekonomi.