Konkurrens eller reglering? Två vägar till bankstabilitet
Skyddsnätet och tillsynsfunktionerna i regeringens nya förslag till banklagstiftning orsakar hasardrisker som sänker soliditeten i banksystemet. Stabiliteten skulle öka om konkurrensen släpptes helt fri och skyddsnätet och tillsynen togs bort. Det skriver Per Hortlund ”i Konkurrens eller reglering? Två vägar till bankstabilitet”, en Timbro-rapport som också innehåller ny statistik som visar hur bankernas låga soliditet är en följd av decennier av regleringspolitik.
Den dominerande uppfattningen i dagens debatt är att banksektorn är instabil och utsatt för systemrisker vilket motiverar statliga skyddsnät och tillsyn. Samtidigt anses banksektorn lida av bristande konkurrens och instabilitet. Regeringen föreslår nu att bankers inlåningsmonopol avskaffas, men att betalkontomonopolet behålls.
– Frihet och hårda budgetrestriktioner ger ökad konkurrens utan att äventyra stabiliteten. Fri konkurrens och slopat skyddsnät pressar upp soliditeten, dels genom att nya aktörer tar marknadsandelar från de etablerade och därigenom sänker skuldsättningsgraden, dels genom att soliditeten blir ett konkurrensargument, förklarar Per Hortlund.
Rapporten innehåller ny statistik som visar hur bankernas låga soliditet är en följd av decennier av reglerings- och inflationspolitik. Banksektorn var som mest stabil under guldmyntfotens dagar vid förra sekelskiftet.
– Motivet för bankregleringar är konsumentskyddet och systemrisken. Men kriser har historiskt främst orsakats av regleringar och ingrepp, inte av brister i bankers beteende. Systemrisken saknar empiriskt stöd, förklarar Per Hortlund.