Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se
Rapporter
Allmänt

Maktens ok – vad Danmark och Finland kan lära Sverige om vänsterpopulism

Maktens ok, regeringsansvaret, är lätt att prata om men svårigheten är stor för vänsterpopulistiska partier att bära regeringsansvar. Även högerpopulistiska partier har samma problem.

Ladda ner (PDF) 1,2 MB

”Vi förbereder oss för att ha makt. Vi är inte rädda för att styra.”

Det sa Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt i en intervju i Svenska Dagbladet den 23 mars.

Han uttalade det några veckor efter att Socialistisk Folkeparti (SF) lämnat den danska, socialdemokratiskt ledda koalitionsregeringen. Hans uttalande kom helt kort före att Vänsterförbundet (VF) i Finland lämnat den regering man suttit i sedan det senaste riksdagsvalet.
Maktens ok, regeringsansvaret, är lätt att prata om men svårigheten är stor för vänsterpopulistiska partier att bära regeringsansvar. Även högerpopulistiska partier har samma problem.

I Janerik Larssons rapport ”Maktens ok” citeras danska och finländska politiker och politiska analytiker. Han skriver bland annat: ”I ett av de samtal jag förde när jag samlade material till denna rapport om ’maktens ok’ sa en ung socialdemokrat till mig: Vi söker lösningar. Vänsterpopulisterna söker problem.”

Rapporten avslutas med en kommentar till det politiska läget i Sverige. Utmaningen för svensk socialdemokrati är att ta fram en politik som inte bara blir ”sista sucken” innan partiet följer sina systerpartier i Finland och Danmark ner under 20-procent-strecket:

”Socialdemokratin måste kunna regera, det har i generationer varit partiets mål och mening. Så det krävs en mer levande idédebatt, som handlar om mer än att formulera gamla paroller på ett modernt sätt. Socialdemokraterna behöver förklara för sina potentiella väljare att de har en regeringspolitik redo inför valet. Dilemmat är bland annat att en sådan politik kommer att vara svår för i synnerhet Vänsterpartiet att acceptera. Socialdemokratins värsta fiende är inte Alliansen, utan den vänsterpopulism som nu växer i och kring Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.”