TV-sända rättegångar – en förtroendefråga
Innebär TV-sända rättegångar att känsliga förhandlingar bjuds ut till folket som ett billigt skådespel? Eller är det ett sätt att garantera att domstolarna sköter sina uppgifter i enlighet med det allmänna rättsmedvetandet?
1948 infördes fotoförbud i Sveriges rättssalar som automatiskt kom att gälla också TV-sända rättegångar. I dag sätter den tekniska utvecklingen allt starkare press på förbudet. I Maria Abrahamssons rapport TV-sända rättegångar – en förtroendefråga diskuteras det 60-åriga förbudet. Rapporten innehåller också synpunkter från en rad tunga jurister och mediepersoner.
Rapportförfattaren hävdar att det generellt sett finns skäl att tro att ökad kunskap leder till ökat förtroende. TV-sända rättegångar skulle kunna motverka brister i den rättsliga processen och få en direkt kvalitetshöjande verkan.
Få vill argumentera för TV-sända rättegångar utan förbehåll. För att undvika risken för en medial cirkus föreslås att domstolarna själva får bestämma om rättegången ska TV-sändas och på vilket sätt det ska filmas. I Norge, till exempel, har kamerorna inte riktats mot parter och vittnen utan bara mot de professionella aktörerna i rättegången.
Rapporten drar slutsatsen att tiden är mogen för att, åtminstone på försök, tillåta TV-sända rättegångar också i Sverige.