Tyst rättvisa – Svenska staten köper sig ut ur statistiken
I denna rapport beskriver juristerna Anna Rogalska Hedlund, och Paula Röttorp hur svenska staten medvetet friserat statistiken över antalet fällningar av Sverige i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Rapporten visar att de flesta svenska mål som domstolen tar upp för granskning aldrig leder till dom och vilka konsekvenser det ger.
Europadomstolen är under hård belastning, ibland kan förlikning vara nödvändig, men att ständigt använda förlikning för att dölja den svenska lagstiftningens problem är ett svaghetstecken. Svenska staten kan ha köpt sig fri från ett 40- tal fällande domar under 2000-talet, i ett fall har staten till och med gjort en typ av ‘tvångsförlikning’ trots att anmälaren inte accepterade villkoren.
Europadomstolen är den sista rättsinstansen som svenska medborgare kan vända sig till om Sveriges rättssystem inte säkrar de rättigheter man enligt Europakonventionen har. Domstolen kan besluta om skadestånd till personer och organisationer, men domstolens viktigaste roll är att klargöra vad Europakonventionen ger för rättigheter till individer och att länders rättssystem i olika fall måste uppdateras. Europakonventionen är svensk lag sedan 1995.