Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se
Rapporter
Allmänt

Vilket EU vill de ha?

Timbro har i två rapporter granskat samtliga 20 svenska Europaparlamentariker. Detta är den andra delen i granskningen – Vilket EU vill de ha? – där Kristdemokraterna, Moderaterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet redovisas.

Ladda ner (PDF) 652,2 KB

Sidor: 101

ISBN: 978-91-87709-29-6

I rapporten, som skrivits av Timbromedarbetarna Karin Svanborg-Sjövall och Andreas Johansson Heinö, framkommer att skillnaden mellan partierna är tydlig, inte bara när det gäller vänster- och högerpolitik utan också i frågor som rör EU:s maktbefogenheter.

– Framförallt Vänsterpartiet och i viss utsträckning även Socialdemokraterna, har fokuserat på frågor som i dag inte ligger under EU:s kompetens eller där Europaparlamentets inflytande är mycket begränsat. Moderaterna och Kristdemokraterna har i stället huvudsakligen har ägnat sig åt fördjupning av samarbetet inom de områden som redan är överstatlig, säger Karin Svanborg-Sjövall, en av rapportens författare.

En av rapportens slutsatser är att partierna måste bli bättre på att dra en röd linje framför de frågor som man inte anser lämpliga för överstatlighet. Hänvisningar till subsidiaritetsprincipen är meningslös som konsumentinformation, eftersom partierna har helt olika uppfattningar om vad som ska regleras överstatligt.

Partierna måste ta ansvar för sin opinionsbildning och tala klarspråk om vad man konkret vill göra på de områden där man möter väljarna med högt tonläge. Vill man ha en gemensam abortpolitik? Ska EU bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik som är lika i Bukarest och Borås? Svaren är inte givna, men frågorna måste ställas oftare, säger Johansson Heinö.

Om valet resulterar i ett majoritetsskifte i parlamentet är det inte bara den ideologiska inriktningen som växlar. Det kan också bidra till en kompetensförskjutning mot mer överstatlighet, hävdar rapportförfattarna.

Ideologi spelar en fundamental roll i valet, men väljarna behöver också veta om de röstar för en utveckling mot en federal välfärdsstat eller ett begränsat mellanstatligt samarbete, konstaterar Karin Svanborg-Sjövall