Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se
Briefing papers
Allmänt

Elcertifikat: En gratis­lunch för kapitalägare?

BRIEFING PAPER #24 | Elcertifikaten infördes i Sverige 2003 och innebär att elkonsumenter måste betala en extra kostnad för sin elkonsumtion, som går till producenter av förnybar el. I detta briefing paper beskriver professorerna Per-Olov Johansson och Bengt Kriström effekterna av elcertifikaten. Argumenten som använts för certifikaten saknar ofta stöd i forskningen – däremot har elcertifikaten inneburit nio miljarder i ren samhällsekonomisk förlust, och hundra miljarder dyrare el som till största delen gått rakt till kapitalägare.

Ladda ner (PDF) 152,4 KB

Sidor: 7

Sammanfattning

  • Genom elcertifikatsystemet subventioneras ny förnybar el­produk­tion av elkonsumenterna.
  • Ett antal olika argument har framförts för att motivera sub­ven­tioner av förnyelsebar el. Argument som att subven­tion­erna stimulerar den teknologiska utvecklingen, skapar fler arbets­till­fällen och ger säkrare eltillförsel har mycket svagt, om ens något, stöd i den akademiska litteraturen.
  • Samhällsekonomiska utvärderingar av subventioner pekar mot att de medför merkostnader för folkhushållet. Det gäller i Europa såväl som i Nordamerika.
  • Det svenska elcertifikatsystemet har även i ett försiktigt bas­scenario medfört både betydande omfördelningar från el­kon­sum­enter till ägare av vissa typer av kraftverk och mer­kost­nader för elproduktionen i landet.
  • Om syftet med elcertifikatsystemet varit att uppnå ett visst antal terawattimmar förnyelsebar el så hade marknaden uppnått det målet senare men till en lägre kostnad för det svenska folkhushållet.

Inledning

För att stödja ny förnybar elproduktion infördes systemet med elcertifikat 2003 och avslutas enligt nuvarande planer 2045. Systemet innebär att de som producerar el med vindkraft, viss vattenkraft, vissa biobränslen, sol­energi, geotermisk energi, vågenergi och torv i kraft­värme­verk, får ett elcertifikat av staten för varje produ­cerad megawattimme. Nya anläggningar som tagits i drift efter elcertifikatsystemets införande har rätt till el­certi­fikat i 15 år, dock längst till utgången av år 2045.

Elproducenterna kan sedan sälja elcertifikaten till de kvot­pliktiga köparna – främst elleverantörer – på en marknad där priset bestäms mellan säljare och köpare, det vill säga av utbud och efterfrågan. I princip all elkon­sumtion utom energiintensiv industri är kvotpliktig. Kvoten anger hur många certifikat de kvotpliktiga före­tagen måste köpa i relation till sin egen elkonsumtion. Kvoter för åren 2003 till och med 2045 illustreras i figur 1. (Vi berör inte de så kallade stoppmekanismer som är under diskussion. Se t.ex. Energimyndigheten 2018 och Unger Larson 2019.) Elcertifikaten ger på så sätt en extra intäkt till den förnybara elproduktionen, utöver de vanliga intäkterna för försåld el.

Sedan den 1 januari 2012 har Sverige och Norge en gemen­­sam marknad för elcertifikat. Inom den gemen­samma marknaden är målet att öka elprodukt­ionen med 28,4 TWh från 2012 till och med 2020. Sverige har även sedan energiöverenskommelsen 2016 som mål att öka den förnybara elproduktionen med ytterligare 18 TWh till 2030.

Denna rapport sammanfattar en ny forskningsartikel (Johansson & Kriström 2019) om elcertifikatsystemet. För djupare resonemang och ytterligare forskningsreferenser hänvisas till artikeln. Vi diskuterar först fyra vanliga argument för subventioner till förnybar elproduktion. Vi håller oss här till de skäl som diskuterats i den internationella forskningslitteraturen – specifika överväganden bakom införandet och utformningen av det svenska elcertifikatsystemet överlåter vi på statsvetare att avgöra. Därefter gör vi en kortare forskningsgenomgång och sammanfattar vår egen samhällsekonomiska analys av det svenska elcertifikatsystemet.

Figur 1. Elcertifikatkvoter 2003–2045, procent.

Argument 1: Ny miljöteknik

Ett ofta förekommande ekonomiskt argument för att subventionera en verksamhet är att den genererar positiva externa effekter, exempelvis i form av innovationer som gynnar fler än det uppfinnande företaget. Det så kallade Porterargumentet (Porter 1991) säger att en strikt­are miljöreglering ”triggar” innovationer som annars inte skulle ha gjorts, vilket i sin tur kan generera extra export­intäkter. En striktare miljöpolitik kan därmed fungera som indirekt stöd till utsläppsfri teknik. Den empiriska evidensen är i bästa fall tvetydig (se även Sandström 2012).

Elcertifikaten är ett mer direkt stöd till förnyelsebar energi­produktion än miljöregleringar. Man föreställer sig kanske att stödet skulle stimulera teknologisk utveckling inom området. Bergek & Jacobsson (2010) finner inget stöd för den hypotesen utan ser de svenska certifikaten som en möjlighet för kapitalägare att göra övervinster. Teknologin, både när det gäller vindkraft och solkraft, har gjort betydande framsteg under den av oss studerade perioden, vilket resulterat i kraftigt sänkta fasta och rörliga produktionskostnader. Denna teknologiskt drivna utveckling torde ha skett oberoende av det svenska stödet till förnyelsebar el. Sverige är en liten öppen ekonomi och den teknologiska utvecklingen drivs på ett internationellt plan, inte minst av Kinas efterfrågan, tämligen oberoende av hur små spelare agerar.

Argument 2: Miljöpåverkan

Det kanske vanligaste argumentet beträffande externa effekter rör möjligheten att minska negativ påverkan från fossil­bränslebaserad elproduktion. I synnerhet kan sub­ventioner till förnyelsebar el bidra till att förbättra den lokala luftkvaliteten, i typfallet genom att kolkraftverk stängs. Men det bör tilläggas att amerikanska fältstudier tyder på att vindkraftsparker har en negativ inverkan på mikroklimatet. Andra välkända negativa effekter rör buller, förfulning av landskapsbilden och påverkan på fåglar och andra arter.

Däremot kan man inte räkna med positiva klimateffekter av ett skifte till förnyelsebar el. Inom EES – EU-länderna plus Island, Liechtenstein och Norge – finns ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (EU ETS). Det innebär att det kraftverk som ökar sina klimatutsläpp med ett ton måste köpa en rätt på en marknad. Eftersom det finns ett givet antal rätter måste någon annan utsläppskälla minska sina utsläpp med ett ton, det vill säga sälja en rätt. De totala utsläppen till atmosfären påverkas inte, den enas utsläppsökning balanseras av den andras utsläppsminskning. De globala klimatpåverkande utsläppen påverkas därför inte av om Sverige ökar eller minskar sin fossilfria elproduktion (om vi bortser från handel med länder utanför EES). Priset på utsläppsrätter kommer däremot att reflekteras i spotpriset för el på den nordiska elmarknaden (Nord Pool) under perioder då fossilbaserad el sätter elpriset. EU ETS håller på att reformeras, men hur det nya systemet kommer att fungera tycks inte ens experter på frågan kunna enas om. I värsta fall ersätts ett tämligen transparent system med en mer osäker prisbildningsmekanism och därmed stora extra kostnader, som aktörer i andra delar av världen undslipper.

Argument 3: Arbetstillfällen

Ett annat argument för stöd till förnyelsebara el­pro­duk­tions­­alternativ är att de genererar sysselsättning. Prob­lemet med detta argument är att sysselsättning också skulle ha genererats i alternativfallet. Även utan certifikat skulle det ha byggts sysselsättningsskapande kraftverk. Om en del av elen skulle ha importerats måste den betalas med ökad export och exporten genererar också sysselsättning. I den mån elcertifikaten orsakar ett högre slutpris för elanvändare trängs produktion av andra varor och tjänster undan, vilket minskar sysselsättningen.

I USA har vissa delstater system (renewable portfolio stand­ards, RPS) som påminner om de svenska el­certi­fikaten. Det öppnar för jämförelser mellan del­stater med respektive utan certifikat. Studier visar att del­stater med hög arbetslöshet är mindre benägna att införa certifikat än delstater med låg arbetslöshet. Man finner heller ingen statistiskt säkerställd inverkan av certifikaten på den totala sysselsättningen.

Argument 4: Energisäkerhet

Ett fjärde argument för subventioner till förnyelsebar el är relaterat till energisäkerhet, en term som inte är väl­­definierad, men kan referera till graden av själv­för­sörjning. Ett argument för att öka inhemsk el­produktion är att det gör landet mindre beroende av import. Det är svårt att utvärdera om subventioner verkligen leder till detta. Det beror bland annat på hur el­mark­naden fungerar. I Norden har vi en gemensam el­mark­nad (som även är förbunden med övriga Europa), och Sverige har under de senaste åren haft en betydande nettoexport av el.

Det finns ett annat problem som rör energisäkerheten. Obalanser i den fysiska handeln på elmarknaden måste utjämnas för att bibehålla balansen mellan produktion och konsumtion och för att upprätthålla kraft­nätets stabilitet. När mer intermittent el, det vill säga produktion som vari­erar med väder och vind på alla tidsskalor, tillförs nätet är det troligt att det uppstår problem med nätstabiliteten (se Broman 2019 för en diskussion av kostnader kopplat till detta). Således, med hög penetration av intermittenta källor, förväntar man sig att kraftsystemet drabbas av extra balanskostnader. En simuleringsstudie fann att vindkraftens värde faller med dess andel av den totala produktionen, men att takten beror på andelen flexibel elproduktion. Värdet faller snabbare i exempelvis Tyskland (med relativt hög andel kolkraft) än i Sverige (med hög andel flexibel vattenkraft). En nyligen publicerad amerikansk studie pekar på att elcertifikaten orsakar betydande balanskostnader för det amerikanska kraftsystemet.

Tidigare forskning om subventioner till förnybart

Ett antal internationella studier analyserar olika typer av stöd till förnyelsebar el. Få av dessa genomför en traditionell samhällsekonomisk analys. Ett tidigt undan­tag är en norsk studie av ett hypotetiskt införande av ett certifikatsystem där avsikten är att tränga undan natur­gas. Studien, från början av seklet, skattar den år­liga samhällsekonomiska kostnaden för ett tämligen blyg­samt certifikatsystem till drygt en miljard kronor.

Det finns även några relevanta amerikanska studier. Det som skiljer USA från Europa är att USA saknar ett nationellt system för handel med utsläppsrätter. Det innebär att den stora intäkten med förnyelsebar el är minskade utsläpp av växthusgaser. Certifikatsystemen innebär stora kostnader men kan i vissa fall ”räknas hem” via kraftigt sänkta CO2-utsläpp. Liknande slutsatser framkommer i en kanadensisk studie avseende provinsen Brittiska Columbia. Elcertifikat kan kraftigt reducera CO2-utsläppen men till en mycket hög kostnad (jämfört med den dåvarande kanadensiska koldioxidskatten).

Låt oss avslutningsvis kort beröra två amerikanska studier som vi anser vara av betydande intresse för vår egen utvärdering. Den första, av Upton & Snyder (2017), har jämfört de 29 delstater samt District of Columbia som 2017 hade infört någon typ av certifikatsystem (re­newable portfolio standards) med delstater med liknande eko­nomiska och politiska förhållanden och likartade an­delar förnyelsebar energi. Jämförelsen mynnar ut i att del­stater med certifikat har högre elpriser och lägre el­efter­frågan. Studien finner inga belägg för hypo­tesen att certi­fikaten medfört en ökad produktion av förnyelsebar el jämfört med ”kontrollgruppens” del­stater.

Den andra studien, av Greenstone med flera (2019), jämför också delstater med och utan certifikat. De finner att certifikaten medfört en kraftig höjning av el­priserna: slutanvändarpriserna hade ökat med 11 pro­cent sju år efter införandet och med 17 procent tolv år efter införandet. Enligt studien har tidigare studier igno­rerat tre nyckelfaktorer: balansproblem orsakade av inter­mittent kraft, höga mark¬kostnader för alternativ baserade på förnyelsebara resurser och undanträngning av billig baskraft (främst kärnkraft). I synnerhet balans­problemen är av intresse för svensk del. En artikel i New York Times har den talande rubriken: ”As coal fades in U.S., natural gas becomes climate battle­ground” (Plumer 2019). Delstater som planerat att ersätta kol­baserad elproduktion med vind och sol möter på många håll så stora balansproblem att de i stället tvingas satsa på naturgasbaserad el, som i likhet med vatten­kraft snabbt kan varieras för att parera variationer i den inter­mittenta tillförseln. Artikeln illustrerar även den dis­kus­sion som förs i USA mellan olika intressenter i en tämligen komplex fråga där klimatöverväganden, stig­ande havsnivåer och leveranssäkerhet är några centrala para­metrar.

Den samhällsekonomiska kalkylen

Vi har genomfört en samhällsekonomisk analys av el­certi­fikat­systemet. Det yttersta syftet med en sådan analys är att belysa hur svenska invånares välfärd på­verkas. De kan påverkas i egenskap av kapitalägare, till exempel av vindkraftverk, som löntagare, kanske via syssel­sättning i byggandet av kraftverk, som konsum­enter, via certifikatens prispåverkan, som skatte­betal­are, exempelvis via moms på el, och som på­verkade av ökade eller minskade utsläpp av skadliga ämnen från kraftproduktionen. En individs välfärd kan så­ledes på­verkas i flera olika avseenden. Ibland är det uppen­bart hur det ska mätas, till exempel när individens in­komster påverkas eller när individen får en ändrad skatte­belastning. När det gäller påverkan på hälsa av ut­släpp blir mätproblemet mer komplicerat, men det finns ett antal metoder för att prissätta utsläppen (och som utförligt behandlas i läroböcker om miljöekonomi och hälsoekonomi).

I tabell 1 sammanfattar vi resultaten för baskalkylen av­seende hela perioden 2003–2045, avrundat till hela mil­jarder kronor. De årsvisa värdena har räknats om (diskonterats) till år 2018 med en ränta på 3 procent (resul­tatens känslighet för diskonteringsräntans nivå undersöks i Johansson & Kri­ström 2019). Tabellen visar således vad en viss kategori har vunnit eller för­lorat på att elcertifikaten har införts, jämfört med ett bas­­scenario helt utan elcertifikat.

Tabell 1. Samhällsekonomisk effekt av el­­certifikat­systemet 2003–2045.

Kategori

Ekonomisk effekt, miljarder kronor

Elkonsumenter

–102

Kapitalägare

81

Skattebetalare, direkt

7

Skattebetalare, indirekt

3

Miljö

2

Summa

–9

Enligt denna kalkyl är elkonsumenterna de stora för­lor­ar­na på att elcertifikaten införts. De har förlorat drygt 100 miljarder kronor via högre elpriser. Ägare av certi­fikat­berättigade kraftverk är de stora vinnarna med ett netto på drygt 80 miljarder. Skattebetalarna påverkas direkt efter­som certifikaten är momsbelagda. Vidare resul­terar vinst­erna för kapitalägarna i ökad konsumtion och därmed indirekt till ytterligare momsintäkter. Det förut­sätts här att kolkraft trängs undan när elpriset stiger. Det leder till lägre utsläpp av olika hälso- och miljöpåverkande gaser och partiklar. Kostnaden för dessa utsläpp skattas till omkring två miljarder kronor. Totalt skulle samhällsekonomin ha vunnit omkring 9 miljarder om elcertifikaten aldrig hade införts. Det förut­­sätter att alla medborgare tilldelas samma vikt i den samhällsekonomiska kalkylen, det vill säga vi summerar helt enkelt över de olika (och åtminstone del­vis överlappande) kategorierna i tabellen.

Känslighetsanalys

För att bedöma resultatens känslighet för de grund­lägg­ande antaganden som måste göras har vi genomfört en så kallad Monte Carlo-simulering. Spotpriser på el och certifikatpriser för perioden 2013–2017 har använts för att generera statistiska fördelningar för priserna. I basfallet förutsätts spotpriset på el på den nordiska Nord Pool-marknaden vara oberoende av certifikatpriset. Det antagandet baseras på att det inte finns något statistiskt säkerställt samband mellan priserna enligt den oss veter­ligen enda ekonometriska studien av sambandet, se Schusser & Jaraite (2018). Miljö­kostnaden har antagits ha en uniform (likformig) fördelning där varje kostnad i ett brett intervall har samma chans att förekomma. Givet dessa antaganden är sannolikheten omkring 99 procent att certifikaten är sam­hällsekonomiskt olönsamma. De här slutsatserna gäller basfallets kalkyl och man kan se resultaten i tabellen som ett väntevärde, det vill säga vad man i genomsnitt kan vänta sig då priser och miljö­kostnader varierar (är stokastiska) som beskrivits.

Faktorer utanför baskalkylen

Det finns dock några skäl till att vi betraktar utfallet i tabellen som en rimlig undre gräns för certifikatens samhällsekonomiska nettokostnader.

1. Balanskostnader. I den samhällsekonomiska bas­kalkylen har balanskostnaden för att tillföra intermittenta kraft­­källor satts till noll. Ett skäl är att kostnadens storlek förefaller vara starkt omstridd bland aktörer på el­marknaden. Samtidigt tyder studierna av Hirth (2017) och Greenstone med flera (2019) på att intermittenta kraft­slag orsakar betydande balanskostnader. I ett längre perspektiv kanske problemen går att hantera med diverse ”motåtgärder” (batterilagring, smartare drift av intermittenta kraftverk, smartare el­användning och så vidare), men det är inte självklart att sådana anpassningar kommer utan samhällsekonomiska kostnader.

2. Tidsbanan för certifikatbaserad el. En rimlig tolkning är att certifikatsystemet medfört att relativt dyr teknologi för grön elproduktion blev lönsam. Systemet medförde där­för en tidig ”överetablering” av sådan teknologi. Över tiden har såväl rörliga som fasta kostnader för exempelvis vind­kraftverk fallit kraftigt. I dagsläget kan ny kapacitet till­föras på marknadsmässiga villkor, det vill säga utan sub­ventioner; se till exempel Unger Larson (2019). I från­varo av certifikat hade en tidig kapacitetsexpansion inte varit lönsam varför tidsbanan skulle ha sett annor­lunda ut. Mindre kapacitetsutbyggnad, måhända ända fram till nutid, mer utbyggnad senare, men totalt sett kanske i stort sett lika många terawattimmar i båda fallen. Jämförelsen mellan amerikanska delstater med och utan certifikat av Upton & Snyder (2017) tyder på att certifikaten inte på­verkat tillförseln av grön el, ett resultat som vi använder i vår baskalkyl. Det utesluter inte att certifikaten på­verkat tids­­banan för tillförseln. Där­­igenom hade dyra, tidiga in­vest­­er­ingar ersatts med sen­are, billigare investeringar. Samhällsekonomiskt inne­­bär det en besparing att senare­lägga investeringar och sker en kostnadssänkande tekno­logi­utveck­ling under tiden tillkommer en extra bonus. Efter­som vår bas­kalkyl förutsätter att investeringarna i förny­­bar energi inte påverkas av el­certifikat­systemet ingår inte denna aspekt och den sam­hälls­ekonomiska kostnaden av systemet under­skattas därmed.

3. Omfördelningar. Certifikaten har medfört betydande omför­delningar från elkonsumenter till kapitalägare. Att styrmedel som avser att gynna grön elproduktion medför betydande omfördelningar är inte unikt för de svenska elcertifikaten. En relativt färsk studie av de tyska subventionerna av sol­paneler finner att de medfört en betydande omfördelning inte minst från fattiga hushåll, men även från genomsnittliga elkonsumenter, till välbeställda hushåll. Studien av Andor med flera (2015) har den talande titeln ”Installing photo­voltaics in Germany – a license to print money?”. Styrmedel som har en regressiv fördelningsmässig profil uppfattas ofta som förenade med en extra kostnad jämfört med mer fördel­nings­politiskt neutrala styrmedel.

Sammanfattningsvis talar dessa faktorer för att de i tabell 1 redovisade resultaten ger en rimlig undre gräns för den sam­hälls­ekonomiska merkostnad som certifikatsystemet medfört.

Slutsatser

Ett antal olika argument har anförts för att motivera subven­tioner av förnyelsebar el. Argument som att subventionerna stimulerar den teknologiska utvecklingen, skapar fler arbets­tillfällen och ger säkrare eltillförsel har mycket svagt, om ens något, stöd i den akademiska litteraturen. Sam­hälls­ekonomiska utvärderingar av subventioner pekar mot att de medför merkostnader för folkhushållet. Det gäller i Europa såväl som i Nordamerika.

Den studie vi genomfört bekräftar den bilden. Det svenska elcertifikatsystemet har även i ett försiktigt bas­scenario med­­fört både betydande omfördelningar från elkonsumenter till ägare av vissa typer av kraftverk som merkostnader för elproduktionen i landet. Om syftet med elcertifikatsystemet varit att uppnå ett visst antal terawattimmar grön el så hade marknaden upp­nått det målet om än senare men till en lägre kostnad för det svenska folkhushållet. Genom att EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) lagt ett tak på de klimatskadliga utsläppen har Sverige också genererat samma totala globala utsläpp med som utan certifikatsystemet.

Det kan naturligtvis hävdas att regeringen/riks­dagen, kanske som en del i en internationell överenskomm­el­se, fast­­ställt ett mål för antalet terawattimmar som ska produceras med vissa produktionstekniker. Det utesluter inte att forskare undersöker kostnadseffektiviteten hos olika styr­­medel – både på utbuds- och efterfrågesidan – som kan bidra till att uppnå målet. Inte desto mindre kan det förefalla märkligt att i en marknadsekonomi fastställa kvantitativa mål för vissa produktionsteknologier. Och som vi sett tycks mark­naden på egen hand uppnå målet.

Utan elcertifikat hade Sverige haft större resurser för att begränsa klimatpåverkande utsläpp, eller andra angelägna samhällsuppgifter. Om det finns andra, ”icke-ekonomiska”, skäl för att införa just ett elcertifikatsystem undandrar sig vårt bedömande.

Referenser

Andor, M, Frondel, M & Vance, C (2015), Installing photovoltaics in Germany: A license to print money? Economic Analysis and Policy, 48, 106–116.

Bergek, A & Jacobsson, S (2010), Are tradable green certificates a cost-efficient policy driving technical change or a rent-generating machine? Lessons from Sweden 2003–2008. Energy Policy, 38 (3), 1255–1271.

Bergmann, A & Hanley, N (2012), The costs and benefits of renewable energy in Scotland. Nr 2012:5, i: Report to the Expert Group on Environmental Studies. Stockholm: Government Offices of Sweden, Ministry of Finance.

Boampong, R, Knapp, C & Phillips, M (2016), The effect of renewable portfolio standards on state-level employment: An ex post analysis. Technical report, Warrington School of Business.

Broman, J (2019), Förnuft och kärnkraft: Hur den svenska energimodellen kan lösa klimatkrisen. Stockholm: Timbro.

Bye, T (2003), On the price and volume effects from green certificates in the energy market. Technical report, Statistics Norway, Research Department. Discussion Paper 358.

Böhringer, C, Cuntz, A, Harhof, D & Asane-Otoo, E (2014), The impacts of feed-in tariffs on innovation: Empirical evidence from Germany. Technical report, CESifo Working Paper Series No 4680.

Cullen, J (2013). Measuring the environmental benefits of wind-generated electricity. American Economic Journal: Economic Policy, 5 (4), 107–133.

Energimyndigheten (2018), Kontrollstation för elcertifikat­systemet 2019: Redovisning av regeringsuppdraget. ER 2018:25.

European Commission (2014), Guide to cost–benefit analysis of investment projects: Economic appraisal tool for cohesion policy 2014–2020. Brussels: Directorate-General for Regional and Urban Policy.

Greenstone, M, McDowell, R & Nath, I (2019), Do renewable portfolio standards deliver? Working Paper 2019-62, Energy Policy Institute at the University of Chicago.

Hirth, L (2017), On the economics of wind and solar power. The Beam, 3.

Johansson, P-O & Kriström, B (2019), Welfare evaluation of subsidies to renewable energy in general equilibrium: Theory and application. Energy Economics, 83, 144–155.

Lyon, TP & Yin, H (2010), Why do states adopt renewable portfolio standards? An empirical investigation. The Energy Journal, 31 (3).

Plumer, B (2019), As coal fades in U.S., natural gas becomes climate battleground. New York Times, 26 juni.

Porter, ME (1991), America’s green strategy. Scientific American, 264 (4), 168–168.

Rhodes, E & Jaccard, M (2013), A tale of two climate policies: Political economy of British Columbia’s carbon tax and clean electricity standard. Canadian Public Policy, 39 (Suppl 2), S37–S51.

Rouhani, OM, Niemeier, D, Gao, HO & Bel, G (2016), Cost–benefit analysis of various California renewable portfolio standard targets: Is a 33% RPS optimal?. Renewable and Sustainable Energy Reviews, 62, 1122–1132.

Sandström, C (2012), Guld och gröna jobb: Om Europas nya tillväxtpolitik. Stockholm: Timbro.

Schusser, S & Jaraite, J (2018), Explaining the interplay of three markets: Green certificates, carbon emissions and electricity. Energy Economics, 71, 1–13.

Stern, N (2007), The economics of climate change: The Stern review. Cambridge, UK: Cambridge University Press.

Unger Larson, C (2019), Förslaget innebär att elcertifikaten havererar. Ny Teknik, 17 april.

Upton Jr, GB & Snyder, BF (2017), Funding renewable energy: An analysis of renewable portfolio standards. Energy Economics, 66, 205–216.

Wiser, R, Mai, T, Millstein, D, Barbose, G, Bird, L, Heeter, J, Keyser, D, Krishnan, V & Macknick, J (2017), Assessing the costs and benefits of US renewable portfolio standards. Environmental Research Letters, 12 (9), 094023.

Zhou, L, Tian, Y, Baidya Roy, S, Dai, Y & Chen, H (2013), Diurnal and seasonal variations of wind farm impacts on land surface temperature over Western Texas. Climate Dynamics, 41 (2), 307–326.