Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se
Rapporter
Integration

Varför röstar Sveriges muslimer inte borgerligt?

Rapportförfattaren Alen Musaefendic resonerar i den här rapporten om varför unga muslimers politiska preferenser ligger till vänster. I rapporten lyfts flera möjliga faktorer fram och ett förslag stakas ut för att borgerligheten ska tala till en allt viktigare väljargrupp på ett framgångsrikt sätt. Det är nämligen de borgerliga partierna som stått för liberala reformer som kan locka muslimer i Sverige.

Alen Musaefendic, författare till rapporten ”Varför röstar Sveriges muslimer inte borgerligt?”

Förord

På senare år har den svenska vänsterns vurm för identitetspolitik kritiserats hårt, både inom och utanför den egna sfären. Det är en debatt som vi på Timbro har varit en aktiv del av, med böcker som ”Välviljans rasism” (Timbro 2015) av Adam Cwejman eller ”Det sista museet” (Timbro 2016) av Johan Lundberg. Men även borgerligheten har problem med att navigera i den mångkulturella terrängen. Å ena sidan finns en allt starkare övertygelse om att flatheten mot förtryckande praktiker måste upphöra. Å andra sidan finns en allt lägre tolerans för religiösa – i synnerhet muslimska – uttryck. Uttryck som inte borde vara problematiska i ett pluralistiskt samhälle.

Debatten handlar inte bara om invandrare och vad som slarvigt kallas etniska svenskar, utan om hur Sverige bör dra gränsen mellan minoriteters rätt till sin särart och majoritetens rätt att sätta ramarna.

Det handlar om borgerlighetens framtid: vilka som ska ta fram politiken och vilka förutsättningar som kommer finnas för att få igenom den. Skribenten och debattören Alen Musaefendic visar att en övervägande majoritet av unga muslimska väljares politiska preferens ligger till vänster. Valresultaten visar att utomeuropeiska invandrare väljer bort de borgerliga partierna. Mönstret är tydligt, stabilt och återkommande i många länder. Men det är ingen naturlag att muslimer eller invandrare från muslimska länder skulle ha mindre sympati för borgerliga värderingar än andra.

Så vad gör borgerligheten för fel? Alen Musaefendic lyfter fram tre faktorer.

För det första har man misslyckats med att kommunicera sin politik. Det var borgerligheten som tog strid mot assimilationspolitiken på 1960-talet, när socialdemokratin fortfarande ansåg att invandrare fick välja mellan att försvenskas eller åka hem. Det var borgerligheten som stod upp för lag och ordning när vänstern ursäktade kriminalitet i invandrartäta områden. Det var borgerliga partier som drev igenom friskolereformen där religiösa friskolor ingår och det är också borgerligheten som har stått för liberaliseringar av migrationspolitiken. I dag är det de borgerliga partierna som föreslår reformer på bostads- och arbetsmarknadsområdet som skulle göra skillnad för människor som vill börja ett nytt liv i Sverige.

För det andra har de antimuslimska tendenser som finns i Europa börjat få genomslag bland borgerligheten. Ogenomtänkta utspel om slöjor riskerar att bekräfta fördomar. Slöjor, moskéer och fredagsböner är normala inslag i varje civiliserat pluralistiskt samhälle. Borgerligheten ska självklart ta strid mot de krafter som kränker individers frihet i religionens namn. Men det finns ingen anledning att ifrågasätta vanliga medborgares livsval.

För det tredje finns det också, som Alen Musaefendic lyfter fram, ett antal sakfrågor där det borde finnas utrymme för konkreta reformer. Tillsätt en utredning om vad ett individuellt baserat ”helgkonto” skulle kunna innebära och fundera över om det är rimligt att Sverige ska fortsätta ha en avvikande lagstiftning vad gäller slakt – en kvarleva från 1930-talets antisemitiska vindar.

Olika personer kommer ha olika hållning i de enskilda frågorna, och det kan finnas andra förslag som borde lyftas fram. Huvudsaken är att vi kan föra en debatt om i princip kostnadsneutrala reformer som har liten betydelse för majoriteten men är av stor betydelse för en allt större minoritet. Allt detta handlar om generell politik som är rättfärdig för att den skapar ökad frihet i samhället. En borgerlighet som står upp för de här idealen och håller en konsekvent linje bör kunna attrahera brett. Även väljare med muslimsk bakgrund.

Eli Göndör,
Integrationsansvarig

Inledning

Muslimer med åsikter långt till höger röstar ofta vänster. I den här rapporten görs ett försök att förklara varför det är så, varför det inte alltid har varit så och varför det inte behöver vara så i framtiden. Rapporten är också ett försök att formulera en konkret liberal politik som inte är identitetspolitisk. Den inbegriper enkla, kostnadsneutrala men principiellt viktiga markeringar och reformförslag som alla syftar till samma sak: att staten inte ska göra skillnad på muslimer, kristna, judar och ateister i betydelsen att alla ska kunna leva sina liv efter eget förstånd. Det är en politik som undanröjer resterna av ett system som aktivt missgynnar muslimer i Sverige.

För ovärderlig hjälp med researcharbetet vill jag tacka Armin Musaefendic.

Förslagen kan även ses som en vägledning för borgerligheten inför valen 2018. Om allianspartierna vill locka till sig muslimska röster måste en del tveksamheter kring borgerlighetens inställning till islam och muslimer klaras upp. Allianspartierna har inte råd att negligera en stor och växande väljargrupp vars sakpolitiska sympatier de i stor utsträckning redan har. Muslimska väljare vill å andra sidan kunna lägga sin röst på allianspartierna med gott samvete. Därutöver har svenska muslimer intresse av att diversifiera sina kontaktytor med politiken, dels för att göra sig mindre beroende av ett eller två partier, dels för att kunna sätta krav på så många partier som möjligt, både som väljare och som aktiva medlemmar. Borgerligheten har, som framgår nedan, lika bra sakpolitiska förutsättningar som vänstern.

Historiskt sett har borgerligheten visat en större förståelse både för religiös olikhet och för religiositeten som sådan.[1] Under tidigt 1990-tal var det Moderaterna och dåvarande Folkpartiet som förespråkade religiösa friskolor och legalisering av halal-slakt, medan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet stretade emot. Miljöpartiet valde att se religiös slakt som djurplågeri, någonting som man kan vara ”med eller utan”.[2] För att bara ge några exempel.

Tidigare forskning om religion och politiska attityder visar att religiösa personer oftare röstar höger än vänster.[3] De djupt troende, av statsvetaren Magnus Hagevi definierade som ”salat-praying” (de som förrättar bön), är framför allt mer benägna att sympatisera med Kristdemokraterna (30 procent) och mindre med Vänsterpartiet (3 procent) än väljarna i genomsnitt.[4] Dessa siffror är emellertid från år 2002. I dag ser det annorlunda ut. Forskarna Jonatan Bäckelie och Göran Larsson[5] kommer fram till att drygt 90 procent av tillfrågade unga muslimer sympatiserar med antingen S, Mp eller V. Även dessa hyser dock tydliga ”högeråsikter” i en rad viktiga sakfrågor, däribland en positiv syn på lägre skatt och hårdare straff.

Det finns alltså goda skäl att anta att muslimer oftast röstar vänster, detta trots att muslimer i allmänhet och troende muslimer i synnerhet, inte minst från Mellanöstern och Nordafrika, i hög grad förknippar socialism med de olika Baath-regimerna och föreställningen om ett progressivt och panarabiskt välde som innebar förtryck, framför allt mot religiösa uttryck och institutioner.[6] Bäckelie och Larsson har svårt att förklara varför muslimer med åsikter som ligger till höger röstar vänster men konstaterar att dessa väljare av någon anledning finner en röst på högern ”otänkbar”.[7] Varför har det blivit så?

Varför vänster?

Inför riksdagsvalet 2010 valde Socialdemokraternas kristna förbund Broderskapsrörelsen – som år 2011 bytte namn till Socialdemokrater för Tro och solidaritet – att intensifiera sin satsning på att vinna muslimska röster.[8] Ett led i denna strävan var tidningen Islam & Politik, vars första utgåva släpptes under ramadan i 50 000 exemplar. Bakom tidningen stod Broderskapsrörelsens nätverk för progressiva muslimer, och tidningens utgångspunkt var enligt utgivarna: ”Det finns ett behov för en progressiv muslimsk tidning i Sverige. Det finns ännu ingen kanal för debatt som rör islam och politik, ingen dags- eller veckotidning, radio- eller tevekanal som berör svenska muslimers vardag eller tar upp islamiska frågor på ett respektfullt sätt och som kan lyfta detta perspektiv.”[9]

I manifestet, som publicerades i samma tidning, definierades medlemmarnas muslimska identitet på ett inkluderande sätt: ”… tro, praktik och kultur tar sig många uttryck och där olika människor lägger vitt skilda betydelse i varför de kallar sig muslimer.”[10]

Varför ska en muslim ansluta sig till just Socialdemokratin? Broderskapsrörelsens svar är att partiets idé om ett gemensamt samhällsbygge går hand i hand med islams rättvisepatos. ”Ett engagemang inom denna rörelse är det bästa sättet att omsätta Koranens budskap från ord till handling.” Den socialdemokratiska attraktionskraften bestod även i att muslimerna ”är en socialt utsatt grupp och vår politik gynnar dem bäst”.[11] Ytterligare faktorer som lyftes fram var en teologisk kritik av kapitalismen inom islam, samt den politik som (S) fört i förhållande till Israel-Palestina, Irak och Afghanistan.[12]

Broderskapsrörelsens kampanj innehöll även en analys av de borgerliga partiernas syn på islam, och varför de var ett sämre val för muslimska väljare. Islamfientligheten kopplades främst till Sverigedemokraterna, men också till Folkpartiet, som Broderskapsrörelsen anklagade för att driva en politik som stimulerade ökad islamofobi genom olyckliga kopplingar mellan muslimer, islamism och extremism.[13]

Sammanfattningsvis kan sägas att Socialdemokraterna gjorde en medveten, systematisk och riktad ansträngning för att locka till sig muslimska röster. En motsvarande satsning från borgerlighetens sida har ännu inte gjorts.

Vad tycker partierna?

Muslimer är – precis som andra väljare – intresserade av de politiska frågor som allmänheten prioriterar högt: sjukvård, skola, lag och ordning, invandring etc. Det finns dock ingen anledning att anta att muslimerna generellt skulle föredra vänsterns svar på dessa områden. Däremot kan specifika symbolfrågor som relaterar till islam vara viktiga, varför fyra av dessa studeras i denna rapport: religiösa friskolor, moskéer, halal-slakt och religiösa helgdagar. Urvalet har baserats på frågornas konkretion: är de tydliga och avgränsade, har flertalet politiska partier en officiell hållning i frågan och finns det en historik som kan belysa hur det internpolitiska resonemanget utvecklats över tid? Den muslimska slöjan är undantagen av samma skäl; trots många utspel från enskilda politiker om slöjan har riksdagspartierna ingen officiell politik för den.

Nedan följer en fördjupad studie av de fyra frågorna.

Friskolor

Den judiska Hillelskolan i Stockholm startades redan 1955.[14] Trots att ett fåtal religiösa friskolor redan fanns i Sverige, var det i samband med friskolereformen 1992 som de ökade i antal och normaliserades. Reformen drevs igenom av en borgerlig regering,[15] och de borgerliga partierna har sedan dess varit konsekventa i sitt försvar för friskolereformen som en nödvändig komponent i den konstitutionellt garanterade religionsfriheten. Huvudmannaskapet skulle inte längre vara förbehållet landsting och kommuner. Fokus skulle läggas på valfrihet och konkurrens. Den socialdemokratiska linjen har varit att öppna för större pedagogisk mångfald inom det befintliga systemet.[16]

Först att ta upp diskrimineringen mot islamiska friskolor var den moderata riksdagsledamoten Chris Heister.[17] Göran Lindblad (M) var likaså tongivande i samma debatt.[18] Ansökningarna från skolor med arabisk eller islamsk inriktning i Göteborg fick avslag, eftersom de hade en tydlig språklig, kulturell, etnisk och religiös inriktning. I en interpellation säger Göran Lindblad följande:

”Det talas om att man ska känna delaktighet i samhället. Men när samhällsföreträdare i form av politiska partier inte tillåter människor som känner förening i ett samhälle att få utrymme för det som på religiös eller etnisk grund är rätt för dem är för mig att befästa ett utanförskap. Att inte tillåta vissa kategorier skolor kan samtidigt vara ett sätt att diskriminera. Det är inte rätt att förbjuda människor som känner identitet och samhörighet med varandra att, som i det här fallet, få starta skolor utan att i stället vara hänvisade till alternativ som av vissa politiker sägs vara bättre för dem.”[19]

Anledningen till att muslimer ville starta egna skolor sades vara att de ville skapa bättre villkor för sina egna barn. Ett annat argument var att: ”de som bäst lyckats ta till sig svensk kultur och anpassa sig till det svenska samhället är de som känner sig trygga i den egna kulturen”.[20]

Negativa aspekter av konfessionella skolor och inrättandet av sådana framhölls vid ett flertal tillfällen av främst Carina Hägg (S). I ett anförande sade hennes partikollega Inger Lundberg (S) följande: ”Jag tror att enskilda muslimska skolor kan fungera bra. Men vad betyder det på lång sikt för det svenska samhället om muslimska skolor är det naturliga alternativet för de muslimska barnen i Sverige? Hur kommer barnen i muslimska skolor att se på barn som är födda i Sverige? Hur ser barn födda i Sverige på barnen i den okända skolan? Vad betyder det om vi betonar skillnader och inte likheter mellan barn?”[21] Citatet kan tolkas som att muslimska barn inte föds i Sverige. Därutöver verkar det enligt Carina Hägg finnas en diametral skillnad mellan muslimska barn och barn födda i Sverige.

Beatrice Ask (M) hade en mer försonlig inställning:

”Jag tycker det är ett lågt argument att ständigt använda muslimska skolor som ett stort problem. För det första är muslimer ingen homogen grupp – lika litet som kristna, judar, svenskar eller några andra är homogena grupper. Det finns en attityd av omyndigförklaring av dessa människor. Jag är nämligen övertygad om att också människor som är muslimer kan läsa de regler som gäller för fristående skolor: skyldigheten att bedriva allsidig undervisning, hålla hög kvalitet och mycket annat. Jag tror inte alls att de tänker leva efter andra villkor, men de ser uppenbara fördelar med att kunna bedriva undervisningen utifrån sina önskemål och erfarenheter.”[22] Beatrice Ask jämförde muslimska friskolor med svenska skolor utomlands, som ofta stöds av svenska staten genom bidrag. Ett uttalat syfte med sådana skolor har varit att värna barnens kulturella bakgrund. I den politiska debatten beskrevs detta aldrig som ett sätt för svenskar att avskärma sig från det omgivande samhället när de befinner sig utomlands. Beatrice Ask menade att även svenskarnas beteende borde skärskådas, inte bara invandrarnas.[23]

Den dåvarande socialdemokratiske integrationsministern Leif Blomberg menade å andra sidan att muslimska föräldrar sätter sina barn i muslimska skolor främst för att barnen inte ska bli alltför svenska. Detta var en oönskad utveckling som kunde leda till såväl sämre utbildning som sämre integration.[24] Ylva Johansson (S), dåvarande skolminister, var lika reserverad: ”Det finns muslimer som ser det som ett hot om det är andra villkor som gäller för en konkret fristående skola. Det finns muslimer som ser det som ett hot att det startas en muslimsk skola eftersom man då tror att den vanliga kommunala skolan kan låta bli att behandla islam på ett korrekt och värdigt sätt.”[25]

Skiljelinjer i dag

Sedan friskolereformen infördes har Socialdemokraterna, det enskilt största partiet bland svenska muslimer i dag, varit skeptiskt mot religiösa friskolor. I Socialdemokraternas partiprogram från 2013 uttrycks stöd för det fria skolvalet, [26] men med tillägget att det ökar segregationen och motverkar partiets vision om en sammanhållen skola. Den tidigare gymnasieministern Aida Hadzialic med flera ledande socialdemokrater, och även LO,[27] har öppnat för ett totalförbud av religiösa friskolor.[28] I en undersökning, som tidningen Dagen[29] genomförde bland samtliga riksdagspartier om deras inställning i frågan, framgår att Socialdemokraterna i första hand vill säkerställa att undervisningen är fri från konfessionella inslag.[30]

I skrivande stund finns det faktiskt endast ett parti som förespråkar förbud mot nya religiösa skolor – Liberalerna. Det föreslagna förbudet inbegriper förskolor samt ett stopp för expandering av befintliga verksamheter.[31] Ett av partiets toppnamn, Birgitta Ohlsson motsätter sig dock partiets linje i denna fråga.[32] Andra anser att partilinjen inte är strikt nog. Inför Liberalernas landsmöte 2017 yrkade tre representanter för liberala kvinnor för ett totalförbud av religiösa friskolor.[33]

Sverigedemokraterna anser att de religiösa friskolorna kan ha en segregerande inverkan på samhället, men så länge de vilar på ”judeokristen grund” är den officiella hållningen att de ska tillåtas.[34] Muslimska friskolor vill dock SD förbjuda, och riksdagsledamoten Richard Jomshof (SD) har öppnat för ett generellt förbud mot alla religiösa friskolor. [35]

Kristdemokraterna är kanske det riksdagsparti som i dagsläget tar starkast ställning för religiösa friskolor. Stödet för friskolesystemet är dock villkorat med krav på möjlighet att inrätta friskolor med kristen profil.[36] Även Centern är väldigt tillåtande; partiet uppmuntrar till aktivt val av skolform, från förskola till högre utbildning.[37] Centerpartiets utbildningspolitiska talesperson, Ulrika Carlsson, är tydlig med partiets stöd för religiösa friskolor.[38]

Valfrihet är ett ledord som historiskt förknippats med Moderaterna mer än något annat parti. M har mycket riktigt varit en konsekvent försvarare av friskolereformen sedan den infördes. De vill behålla religiösa friskolor men vill ta krafttag mot skolor som bryter mot skollagen.[39]

Vänsterpartiet har inte för avsikt att utlysa ett förbud; däremot vill partiet se till att även tiden utanför undervisningstiden blir konfessionsfri.[40] Vänsterpartiet är dock även fortsatt motståndare till friskolesystemet som sådant och vill dessutom förstatliga skolan,[41] vilket skulle kunna tolkas som ett indirekt förbud mot religiösa skolor.

Halal-slakt

Religiös slakt har varit förbjuden i Sverige sedan 1930-talet, och det är ett av få länder i Europa som har valt att behålla en sådan lagstiftning. När det infördes hade förbudet starka antisemitiska undertoner då det främst, men underförstått, riktades mot judar. Det kom några år efter det att skäktningsförbudet infördes i Tyskland 1933, en månad efter det att Adolf Hitler kom till makten. Alla områden som han sedan erövrade påtvingades skäktningsförbud. I Polen kom förbudet en månad efter den tyska invasionen 1939. Nederländerna och Frankrike följde snart efter men tog bort förbudet som en markering mot nazismen när områdena befriades.[42] I slutet av 1980-talet var dåvarande Folkpartiet, och Lars Leijonborg i synnerhet, drivande för att religiös slakt skulle avkriminaliseras även i Sverige. Fokus har till största delen legat på kosherslakt; begreppet ”halal-slakt” var ännu inte etablerat.

I en gemensam motion skrev Leijonborg och Kerstin Ekman (FP): ”I tre länder i Europa – Schweiz, Norge, Sverige – existerar inte den religionsfrihet för judar och islamer (sic!) som sträcker sig till deras rätt att slakta sina djur på det enda sätt deras religion tillåter. Sättet kallas kosherslakt.”[43]

Det parti som hade flest motargument var Miljöpartiet. Man valde att lyfta fram konflikten mellan djurens rättigheter och religiösa sedvänjor, där det förstnämnda enligt MP skulle ges företräde. Socialdemokraternas mer försonliga inställning kritiserades som en romantisering av en religiös sedvänja och förminskning av djurplågeri. Miljöpartiet beskrev religiös slakt som en ”religiös sedvänja som det går att leva både med och utan”. [44] De varnade för att blåsa upp detta till en stor och allvarlig religiös fråga. Peter Eriksson (MP) menade att frågan inte handlade om religiös frihet utan om slaktmetoder som var grymma och bara kunde förstås som djurplågeri. Att göra den till en religiös fråga, menade Eriksson, var att ”fiska i grumliga vatten”, men också ett sätt att strypa debatten om de här frågorna.[45]

Lars Leijonborg var obeveklig: ”Visst kan man som svensk göra reflektionen att det vore bättre om Indien slaktade sina kor och om sikherna tog bort sina konstiga huvudbonader, så att de såg ut som vilken spårvagnsförare som helst i Göteborg. Visst skulle de rysk-ortodoxa prästerna kunna raka sitt skägg, visst skulle de buddhistiska munkarna kunna låta sitt hår växa ut o s v, så att alla blev ungefär som svenskar. Men det finns nog de i världen som tycker att vi svenskar ibland är ganska konstiga och avvikande. Jag tror att det är av stor vikt att vi gör klart för oss själva att detta är en viktig principfråga, där ett antal människor – ett tämligen litet antal, det erkänner jag gärna, men det gör inte den principiella frågan mindre betydelsefull.”[46] År 1987 handlade det om ”ett tämligen litet antal”; i dag har vi en kritisk massa att ta hänsyn till.

Debatten om religiös slakt i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet tyder återigen på att borgerligheten och inte vänstern var den sida som borgade för förståelse och acceptans för religiösa sedvänjor. Därutöver visar debatten att kunskapen om islam i den politiska mittfåran var mycket begränsad för bara två decennier sedan. Muslimer kallades för ”islamer”. Halal-slakt benämns aldrig som sådan, utan som muslimernas version av kosherslakt.

Skiljelinjer i dag

Sverige har som enda land i EU beviljats undantag för att kunna förbjuda religiös slakt utan bedövning. Frågan om religiös slakt är i dagsläget inte prioriterad hos något parti. De flesta partierna stödjer den nuvarande lagstiftningen, som säger att djurslakt är förbjudet utan bedövning. I muslimskt perspektiv är alltså den stora frågan huruvida halal-slakt kan utövas på ett bedövat djur. I dag råder en bred samstämmighet bland de lärde, både i Sverige och internationellt, att bedövning kan vara halal.[47] Jordbruksverket delar bilden att svensk djurskyddslagstiftning och halal-slakt är kompatibla.[48] Kosherslakt kan däremot inte ske med bedövning, varför svenska judar är helt beroende av importerat kött. Förbudet gör att många äter kött från djur som behandlats sämre än i Sverige.

Förutom Sverigedemokraterna[49] [50] finns det inget annat parti som aktivt motsätter sig halal-slakt så länge svensk lagstiftning följs. Miljöpartiet värnar djurens rätt och vill kontinuerligt se över djurskyddslagstiftningen, samt säkerställa att den efterlevs.[51] Men något uttalat stöd eller motstånd till halal-slakt framkommer inte i dagsläget. Detsamma gäller Centerpartiet.[52]

Historiskt sett är det alltså borgerligheten som har propagerat för tillåtelse av halal-slakt, medan främst Miljöpartet har varit emot. I dagsläget finns det dock inget borgerligt parti som vill införa europeisk lagstiftning och legalisera halal-slakt utan bedövning.

Moskéer

I Sverige är antalet moskéer oklart, eftersom flera församlingar använder byggnader som inte är tänkta att vara moskéer som bönelokaler; bland dem finns ett antal renoverade kyrkor och ett okänt antal källarmoskéer. Moskéer i ordets rätta bemärkelse finns det sju stycken av i hela landet: 5 sunni-moskéer, en shia-moské och en för Ahmediaförsamlingen. Efter år av motstånd byggdes den första moskén i Stockholm 1995. Motståndet byggde på att Stockholmsmoskén ansågs vara en stilistiskt och kulturellt olämplig avvikelse i omgivningen.[53]

Enligt den kanadensiske sociologen Raymond Breton skiljer sig beslutsfattningen om religiös praktik mellan Sverige och exempelvis England på ett sätt som delvis förklarar varför problem uppstår. I England behandlas frågorna ofta i ett praktiskt perspektiv när det gäller moskébyggen. Resonemangen och besluten berör praktiska frågor som nödutgångar, el och vatten. Uppfylls de praktiska kraven är det ofta fritt fram att bygga. I Sverige blir huvudfrågan ofta om en moské är i enlighet med svenska normer, värderingar, traditioner eller annat. Resultatet är att England har kommit mycket länge i sin institutionalisering av islamiska uttryck än vad Sverige har.[54]

Skiljelinjer i dag

Alla partier utom Sverigedemokraterna står tydligt bakom religionsfriheten, som en av våra grundläggande fri- och rättigheter. I partiprogrammet tar SD tydligt avstånd från det mångkulturella samhället.[55] De motsätter sig allt byggande av moskéer i Sverige.[56] Partiledaren Jimmie Åkesson har dessutom uttryckligen sagt att han vill förbjuda moskébyggen i hela Sverige.[57]

Att Moderaterna hittills har varit ett moskévänligt parti är inte allmänt känt. Moskén i Rinkeby är ett exempel. En artikel i SvD från maj 2013 beskriver projektet: ”Först när moderaten Joakim Larsson blev ytterstadsborgarråd hände något. Han såg Islamiska förbundets behov, och han gav konkreta råd om hur förbundet skulle ansöka om mark och arbeta sig fram mot ett bygglov. ”Det är Gud som har gett oss möjligheten att få den här platsen. Men efter Gud så kommer faktiskt Joakim Larsson. Vi kallar honom Moskélarsson, säger Bashir Aman Ali och strålar av tacksamhet, samtidigt som Ibrahim Bouraleh skämtsamt varnar honom för att bli partipolitisk.”[58] Moskén var en blocköverskridande överenskommelse som ingicks av alla partier i stadshuset utom Vänsterpartiet.[59] Vänsterpartiet var kritiskt, inte mot moskén i sig, utan mot hur Moderaterna och stadshusmajoriteten gick till väga för att besluta om den. Det ska ha skett för snabbt och för odemokratiskt.[60] Ytterligare ett problem ska ha varit att just Islamiska förbundet fick moskén, utan att de andra muslimska församlingarna tillfrågats. Vänsterpartiets företrädare från partiledaren Jonas Sjöstedt[61] till partiets representanter på kommunal nivå[62] har dock ställt sig bakom moskébyggen i många andra fall och uppmuntrar till tätare samarbete med dessa i syfte att bekämpa religiös extremism.

I upptakten till valet 2010 sjöngs det uppmuntrande om moskébyggen i Moderaternas kampanjlåt. [63] Hur partiet, som i dag för öppen dialog med Sverigedemokraterna, ställer sig till moskéfrågan blir alltmer ovisst. I februari 2017 sade moderaterna i Karlstads kommunfullmäktige nej till ett moskébygge, med motiveringen att man tagit hänsyn till lokalbefolkningens oro och engagemang. Oron bygger på att den tilltänkta byggplatsen Rud är en ”olämplig plats nära bostäder, skolor och kyrkogård”.[64] Vidare motiverades beslutet med att ”det finns ju redan flera stycken i Karlstad i källarlokaler på Kronoparken. Det vi säger nej till är ju platsen och den här marken”.[65] Rauf Ahmadi, ordförande i Islamiska Kulturföreningen tillbakavisade påståendet att det ska finnas moskéer i Karlstad. Han menar att det handlar om samlingslokaler i olika former.[66] Moderaterna som parti fortsätter dock, enligt partiprogrammet, att värna religionsfrihetens okränkbarhet och sträva efter att bidra till trossamfundens bekämpning av våldsbejakande religiös extremism.[67]

På lokalnivån har socialdemokratiska politiker generellt varit positivt inställda till moskébyggen i deras orter.[68] Miljöpartiet likaså. [69] En av Liberalernas mest framträdande politiker, Birgitta Ohlsson, har ofta uttryckt stöd för muslimska trossamfund och betonat den positiva rollen som dessa spelar i det svenska samhället.[70] På kommunal nivå har kristdemokratiska företrädare agerat olika i frågan om moskébygge.[71] Centerpartiet har varit mycket tillåtande[72] och dessutom förstärkt civilsamhället genom att överföra betydande ansvar och ekonomiska resurser till den ideella sektorn i syfte att förbättra flyktingmottagande och integration.[73]

Vardag och helg

Det finns enkla sätt att synliggöra, ge utrymme för eller, om man så vill, tolerera religion på arbetsplatser och offentliga miljöer. Hit kan exempelvis räknas att universitetslärare ger möjlighet till flexibilitet när det gäller datum för examinationer och deadlines om de inträffar på religiösa högtidsdagar samt att arbetsplatser erbjuder rum för religiösa aktiviteter.

År 2011 öppnade dåvarande partisekreteraren för Socialdemokraterna Carin Jämtin upp för införandet av det muslimska eid som en nationell helgdag. Hon noterade att alla svenska helgdagar utom två är kristna, och att Sveriges årskalender inte återspeglar landets multikulturella karaktär. Efter stor kritik drog hon tillbaka förslaget.[74] Liknande diskussioner har tidigare förts inom Tro & solidaritet.[75] Sverigedemokraterna ansåg att förslaget var ”osmakligt”, och att muslimska helgdagar i Sverige är oacceptabla. [76] Nästan lika stark var reaktionen från Kristdemokraterna,[77] som värnar Sveriges kristna arv och kristna högtider.[78]

Vänsterpartiet i Landskrona har presenterat förslag vars syfte var att underlätta för skolbarn från muslimska familjer, samt för muslimer som är anställda i kommunen, att fira sina högtider.[79] År 2014 föreslog Moderaterna i Linköping att kommunanställda ska ha valfria helgdagar.[80]

Med undantag för Sverigedemokraterna råder ett slags konsensus där muslimer får fira sina högtider, men i vilken utsträckning, när och hur får de lösa själva. Begär man ledighet från jobbet ska man lösa det direkt med arbetsgivaren. Att göra en muslimsk helg till en nationell högtid är det i nuläget inget parti som stödjer.[81]

Analys

Varför röstar svenska muslimer rödgrönt? Sett till sakpolitiken finns det inget entydigt svar, och det är intressant i sig.

Tabell 1. Kartläggning av riksdagspartiernas ståndpunkter i fem frågor

 

Tillåta muslimska religiösa friskolor Bygga fler moskéer Tillåta halal-slakt Flexibilitet kring muslimska helgdagar
Moderaterna Ja Ja/Nej Ja/Nej Ja
Centerpartiet Ja Ja Ja/Nej Ja
Liberalerna Nej Ja Ja/Nej Ja
Kristdemokraterna Ja Ja/Nej Ja/Nej Ja
Socialdemokraterna Ja/Nej Ja Ja/Nej Ja
Miljöpartiet Ja Ja Ja/Nej Ja
Vänsterpartiet Ja/Nej Ja Ja/Nej Ja
Sverigedemokraterna Nej Nej Nej Nej

I rapporten studeras fyra frågor som sannolikt är särskilt betydelsefulla för främst muslimska väljare. Ett Ja/Nej i Tabell 1 indikerar att partiet antingen agerat splittrat i frågan eller att partiets officiella ståndpunkt står i konflikt med partiets politik i övrigt. Ett exempel är Vänsterpartiets hållning till religiösa friskolor. Trots att partiets skolpolitiska talesperson inte yrkar på förbud för konfessionella friskolor, vill han däremot förbjuda hela friskolesystemet och dessutom förhindra konfessionell undervisning även utanför skoltid. Det är ett indirekt förbud som alltså etiketteras med Ja/Nej. Ett annat exempel är Moderaternas inställning till moskébyggen. Trots att partiet som sådant ställer sig bakom religionsfriheten och i förlängningen möjligheten att förrätta bön i moské har moderater på lokal nivå agerat olika i praktiken.Källa: Partiprogram, kontakter med partierna och nyhetsartiklar.

Riksdagspartierna, med undantag för Sverigedemokraterna, är ganska samstämmiga i alla de fem frågorna. Någon skiljelinje mellan höger och vänster går inte att hitta i en enda av frågorna. Om vi däremot gräver djupare i partiernas interna stöd för varje enskilt ställningstagande, deras historiska agerande och argument för varför de tycker som de gör, kan vi se att borgerligheten har en viss fördel gentemot de rödgröna partierna.

Under avsnittet ”Varför vänster?” redovisades några argument med vilka Socialdemokraternas Tro & Solidaritet appellerade till svenska muslimer. Att ”engagemang inom denna rörelse är det bästa sättet att omsätta Koranens budskap från ord till handling”,[82] är högst diskutabelt. Problemet är att de borgerliga partierna inte har tagit den diskussionen. Det har vare sig funnits kunskap eller intresse nog att ifrågasätta kategoriska uttalanden av detta slag. Fokus för denna rapport är politik och inte teologi, och någon fördjupning i vilka argument som borgerligheten bör använda i ett sådant läge tas inte upp här. Ännu mer diskutabelt är argumentet att muslimerna är ”en socialt utsatt grupp och vår politik gynnar dem bäst”.[83] Omhändertagandeattityden som det formuleringen ger uttryck för har ett facit, och det är tjugo år av utanförskap och segregation. De borgerliga partierna har redan en politik som premierar jobb över bidrag, som syftar till att bryta utanförskapet och öka säkerheten i svenska förorter. Av någon anledning tvekar de att sälja in den till den muslimska väljarkåren, att direkt utmana den socialdemokratiska hegemonin inom just den gruppen.

Utrikespolitiken är en svårare fråga. Tro & solidaritet menar att Socialdemokraterna drivit en linje gentemot Israel-Palestina, Irak och Afghanistan[84] som muslimska väljare finner mer tilltalande. Argumentet har visst fog för sig: flertalet muslimer sympatiserar med palestinier och är kritiska mot den amerikanska invasionen av främst Irak. Av historiska och ideologiska skäl har borgerligheten haft närmare band till USA och tenderat att stödja även USA:s interventionistiska utrikespolitik. Att använda utrikespolitiska argument är dock ett mycket riskabelt sätt att locka väljare på, varför det också utgör ett överkomligt hinder i borgerlighetens appell till svenska muslimer. Konflikten i Syrien är ett bra exempel på en till synes ”muslimsk” fråga som saknar ett ”muslimskt” svar. I Sverige bor sunnimuslimer som har flytt el-Assad, såväl som alawiter som har flytt undan den så kallade Islamiska staten (IS). Att ignorera frågan är dock heller inget alternativ. Allra helst ska konkreta inspel och förslag presenteras, grundade i internationell rätt och läget på marken, men i avsaknad av dessa kan politiker med kunskap och intresse förmedla att de inte ställer sig likgiltiga till krig i muslimska länder.

Om sakinnehållet inte är skillnaden, vari består då de rödgröna partiernas övertag? Det är troligt att retoriken spelar en mycket viktig roll. Riksdagspartierna på vänsterkanten vänder sig ofta direkt till muslimer, vilket de borgerliga partierna sällan gör. Att Annie Lööf var den enda partiledaren som offentligt framförde välgångsönskningar till firandet av eid år 2015 var illustrativt, liksom den uppståndelse och uppskattning bland muslimer som följde. Det visar att man med enkla medel kan komma långt, men med tanke på hur sällan sådana gester av välvilja förmedlas är det tydligt att det inte alltid är så enkelt. Först måste partierna göra upp med de medlemmar som anser att företeelser som eid, slöja och moské är ”kontroversiella”.

Ta moskéer som exempel. En rimlig tolkning av religionsfrihetsförordningen är att bönelokaler ska få finnas. Det är när all rekvisita för daglig religionsutövning finns på plats som islam kan betraktas vara en naturlig del av det svenska samhället. Att moskéer måste vara imposanta och se ut på ett speciellt sätt är en missuppfattning; varje land och trosriktning har en säregen stil, och utrymmet för flexibilitet och kreativitet är stort. Symboliken i att be under jord eller i en trång lägenhet ska heller inte underskattas. Värdighet spelar en central roll i muslimers mentala landskap. Att be under jord är inte värdigt. Det är också farligt, inte minst från brandsäkerhetssynpunkt. En källarlokal får ta in ett mycket begränsat antal människor, vilket leder till att moskéerna blir överfulla. Allra tydligast blir det vid de ofta fullsatta fredagsbönerna. Den hållning som moderaterna i Karlstad ger uttryck för är därför ohållbar. Att hänvisa till ”människors oro”, eller till att moskén ligger ”farligt nära bostäder”, eller att ”det redan finns moskéer i ett antal källare i Karlstad”, är både vagt och diskriminerande.

Islamfientligheten är ett faktum och ett samhällsproblem som aktivt måste bekämpas.[85] Att tiga om det duger inte. Att aktivt underblåsa det är oacceptabelt.

Policyförslag

De finns tre övergripande förbättringsområden som de borgerliga partierna bör ta i beaktande:

  1. Stävja och på sikt eliminera en retorik som bygger på okunskap om och fördomar mot muslimer.
  2. Bli bättre på att kommunicera positiva saker som redan görs.
  3. Presentera konkreta förslag i frågor som är viktiga för muslimska väljare.

Stävja retoriken som bygger på okunskap om och fördomar mot muslimer

Det är angeläget att politiker reflekterar över sitt språkbruk, vilka ord och begrepp man använder i kommunikationen med sina medborgare. Det gäller både i riksdagsmotioner och på Twitter. På ett plan är detta enkelt. Man bör undvika nedsättande begrepp för grupper av människor. När Liberalernas partiledare säger att slöjan är ”en symbol för förtryck”[86] är han nedsättande mot kvinnor som bär slöja av eget val. Olyckliga kopplingar mellan muslimer, islamism, våld och extremism hör till vardagen. Ett exempel var när en moderat partistyrelseledamot kallade profeten Muhammed för en ”analfabetisk pedofil ökenkrigsherre”.[87] De policyförslag som följer nedan riskerar att bli helt irrelevanta om de kombineras med sådana uttalanden.

Både islam och islamism får och ska få kritiseras. Muslimer ska inte behandlas annorlunda än kristna, judar eller ateister. En viktig förutsättning för att kunna diskutera och sakligt kritisera är en civiliserad samtalston. En annan är kunskap. Det vi nu ser – parallellt med legitim religionskritik – är en strid ström av nedlåtande uttalanden från toppolitiker om muslimer, vars motsvarighet vi sällan hör om andra grupper. Sverigedemokraterna är landets tredje största parti och öppet islamfientligt. I stället för att i kategoriska ordalag bemöta denna islamfientlighet har de borgerliga partierna, med undantag för Centerpartiet, varit kryptiska. Det är ett problem vars lösning borde ha högsta prioritet.

Presentera konkreta förslag i frågor som är viktiga för muslimska väljare

Moskéer

Sverige behöver förenklade byggregler, av många skäl. I Stockholmsregionen tar det ofta sju år från markanvisning till färdig byggnad. I dagsläget är det alltför lätt att få en detaljplan överklagad. Det förlänger och försvårar byggprocessen. Reglerna för vem som får överklaga och hur ofta måste skärpas.[88] Därutöver måste kommunernas planmonopol ses över, och möjligheterna till NIMBY-politik[89] begränsas. Den långsamma tillväxten av moskéer i Sverige handlar till inte så liten del om just byggreglerna. Och där är borgerlig politik mer reformvänlig än vänsterns. En liberal bostadspolitik skulle göra skillnad.

Halal-slakt

Till att börja med måste Sverigedemokraternas försök att stoppa importen av halal-slaktat kött motarbetas. Men borgerliga partier bör gå längre och tillåta religiös slakt i Sverige. Det bör naturligtvis ske under mycket kontrollerade former. Samfunden och myndigheterna måste ha en tät och strukturerad kontakt. De senare bör ha tillgång till kompetens som går bortom myndighetsperspektivet – kunskapen om religiösa sedvänjor liksom de relevanta språkkunskaperna måste öka. Även om många muslimska lärde tillåter bedövning före avblodning är det enligt kosher strikt förbjudet. I ett liberalt, mångkulturellt samhälle bör både halal- och kosherslakt tolereras, vilket också är fallet i nästan hela Europa.

De riksdagspolitiker som rapportförfattaren har kontaktat menar att frågan är ”politiskt omöjlig” att driva. Sannolikheten för att debatten blir saklig bedöms i dagens klimat som liten, och grova antisemitiska och islamfientliga kommentarer som garanterade. Svårigheten till trots får våra lagstiftare inte styras av rasistiska kommentarer och hot. Det kan vara politiskt smart att gå i rakt motsatt riktning.

Religiösa helgdagar

Carin Jämtins förslag om att införa eid som en nationell helgdag var betydande, främst genom de reaktioner som följde Där framgick vad riksdagspartierna ansåg om helgdagar som sådana, om religionens roll i dessa och i synnerhet islams chans att hävda sig som någonting svenskt. Inget parti vill ha en nationell helgdag med muslimska förtecken; däremot är flertalet öppna för en större flexibilitet på enskilda skolor och arbetsplatser. Problemet är att man som anställd befinner sig i beroendeställning och kanske undviker att begära ledighet för en till synes obekant eller oviktig helgdag.

Politiska förslag om flexibel ledighet har redan presenterats, blanda annat av Maria Wetterstrand (Mp) med flera 2005, med följande motivering: ”Vi har inte längre en statskyrka i Sverige och kristendomen är inte längre statsreligion. Trots detta är övervägande delen av alla nationella helgdagar på något sätt knutna till den kristna läran och kyrkoåret. Samtidigt som vi fortfarande har dessa kristet präglade helgdagar, har vi stora befolkningsgrupper som tillhör andra religiösa grupperingar eller som till och med saknar någon form av religiös tro. Ur detta perspektiv är det enligt vår mening självklart att det kristna helgdagsmonopolet måste ifrågasättas.” [90] Förslaget var att antingen samtliga religiöst präglade helgdagar överförs till en ”ledighetspott” som den enskilde fritt förfogar över, eller att möjligheten till ledighet på grund av religiösa högtidsdagar inom andra religioner än den kristna utvidgas. De som inte vill fira någon som helst religiös högtid kan använda dagarna för vila eller andra syften.

Motionen avslogs av arbetsmarknadsutskottet därför att frågan var ”komplicerad och i första hand kan anses vara en angelägenhet för arbetsmarknadens parter”.[91]

Arbetsmarknadens parter skulle kunna inkludera denna aspekt i kollektiva avtal. Vid de två stora islamiska högtiderna eid al-fitr och eid al-adha borde muslimer beviljas ledighet. Det bör även finnas en tolerans för dem som önskar be under arbetstid, antingen på sitt eget kontor eller i ett separat böneutrymme.

Politikerna kan dock inte skjuta ifrån sig ansvaret. De bör i stället vara drivande i processen, inte minst genom att använda sina utredningsresurser för att grundligt undersöka frågan och föreslå en konkret modell för hur en ”ledighetspott” ska se ut och tillämpas. Att frågan är ”komplicerad” är ingen bra anledning att undvika den. Politikerna kan även ha en viktig opinionsbildande roll, inte minst genom att skicka en kort hälsning vid aktuella tillfällen.

Bli bättre på att kommunicera saker som redan görs

Friskolor

De borgerliga partierna bör hålla fast vid sitt principiella åtagande och ta konflikt med vänstern som vill begränsa valfriheten och mångfalden i skolan. De religiösa friskolorna fungerar överlag väl. Fokus bör ligga på bättre kvalitetskontroller av skolor som missköter sig, inte på huvudmannaskap. Genom att behandla religiösa friskolor som vanliga läroanstalter erkänner man religionens rättmätiga roll i samhället.

Förorten

Där det i Propositionen om aktiv flykting- och immigrationspolitik från 1991 talades i mer generella ordalag om ”invandrare”, har det sedan dess inträffat ett skifte som inneburit att islam och muslimer till stor del kommit att ersätta invandrare som ett politiskt ”problemområde”.[92] Många invandrare kommer från muslimska länder. I socioekonomiskt utsatta områden är muslimerna starkt överrepresenterade. Att negligera förorten är därför att negligera flertalet svenska muslimer.

Vänsterpartierna har historiskt sett varit bättre på att finnas på plats, inte minst i valsammanhang. Med tiden har Socialdemokraterna kommit att uppfattas som förortens försvarare och Moderaterna som deras antites. Sett till politiskt sakinnehåll är den uppfattningen långt ifrån självklar. Ett exempel är ”Järvalyftet”. Den borgerliga majoriteten i Stockholm stads kommunfullmäktige initierade en miljardsatsning som syftade till att förbättra villkoren i ett antal utsatta områden: ”Järvalyftet är en långsiktig investering för att förbättra levnadsvillkoren i stadsdelarna kring Järvafältet: Akalla, Hjulsta, Husby, Kista, Rinkeby och Tensta. Målsättningen är att genom medverkan från boende och samverkan med andra parter skapa en positiv social och ekonomisk utveckling som gör Järva till ett område dit många vill flytta – och stanna kvar. Järvafältet ska också vara en motor för tillväxt i hela Stockholm.”[93] Sällan har ett så omfattande projekt fått så lite genomslag i medierna.

De borgerliga partierna måste skapa en större närvaro genom lokala partikontor, valstugor och regelbundna besök, i valrörelser men framför allt mellan valen. De måste vistas bland muslimer med större självklarhet och utveckla kontaktytor med dem.

Projekt som Järvalyftet måste kommuniceras bättre och bredare. Främst Moderaterna och Liberalerna bör kombinera sin ”kravlinje” med empati och fokus på integration, bättre livsvillkor i förorterna samt social rörlighet. Att förespråka en mer restriktiv invandring behöver inte vara kontroversiellt så länge fokus läggs på att mota utanförskapet, utöver att skära i bidrag för att öka incitamenten att söka jobb. Samhällsservicen i förorterna är eftersatt och måste bli bättre. Polisen måste återfå kontroll över brottsdrabbade områden, inte minst i syfte att förbättra företagsklimatet. Vi ser en trend där affärer stängs eller flyttar från förorten på grund av hot, rån och vandalism.[94] Få platser i Sverige är mer beroende av ett väl fungerande företagsklimat än förorterna. Samtidigt vet vi att fyra av fem nya jobb skapas i små företag,[95] och att utrikesfödda är överrepresenterade bland egenföretagare.[96] Detta entreprenörskap är inte sällan nödvändighetsbaserat och för en del enda vägen in i arbete. Ibland är det en språngbräda till någonting större. En rapport från 2016 visar att det som börjar med ”etniskt företagande” – somaliska restauranger, hemvårdsföretag, daghem – i flera fall expanderat till en bredare marknad.[97]

Med en kombination av Centerpartiets företagarlinje, Moderaternas trygghetsfokus, Kristdemokraternas förståelse för det religiösa och Liberalernas insatser för disciplin i klassrummet finns det ingenting som står mellan Alliansen och muslimska röster i förorten. Förutom kanske oviljan och ett språk som skulle tjäna på att bli mer, inte mindre, politiskt korrekt.

Källor

Aldén, L (2014), ”Företagande bland utrikes födda – en översikt och en policydiskussion”. Stockholm: Entreprenörskapsforum.

Breton, Raymond (2012), Different gods. Montreal & London: Mc-Gill Queen´s University Press (Kindle edition).

Bokriskommittén (2014), ”Framtidens bostadsmarknad : vision för bostadspolitiken”. Stockholm: Fastighetsägarna, Handelskammaren m fl, (<http://www.handelskammaren.com/uploads/media/Bokriskommiteen_165X240_PRINT_2_ny.pdf>.)

Bäckelie & Larsson (2012), ”Political opinions and participation among young Muslims in Sweden : a case study”, i J S Nielsen (red), Muslim political participation in Europe. Edinburgh: Edinburgh University Press.

Carlsson, M & Schölin, T (2016), ”Etniskt företagande som startmotor – erfarenheter från somaliska företagare i USA”. Stockholm: Timbro (Rapport februari, <https://timbro.se/app/uploads/2017/01/etniskt_foretagande_som_startmotor.pdf>).

Cato, J (2012), När islam blev svenskt: föreställningar om islam och muslimer i svensk offentlig politik 1975-2010. Lund: Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet (Diss).

Hagevi, M (2002), ”Religiositet i generation X”, i Henrik Oscarsson (red) Spår i framtiden: Ung SOM-undersökningen, Västsverige 2000. Göteborg: SOM-institutet.

Islam och politik (2010/nummer 4). Stockholm: Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.

Inglehart, R, (2004), ”Religious parties and electoral behaviour”, i R Inglehart & P Norris (red), Sacred and secular : religion and politics worldwide. Cambridge: Cambridge University Press.

Johansson Heinö, Andreas (2013), ”Har religion blivit vänster? De svenska partierna och religionsfrågorna”, i Göndör, Eli (red) Religionen i demokratin. Stockholm: Timbro.

Landahl G., Appelgren M., Youhanan L. et al (2014), Hållbara Järva – Samlade erfarenheter från Svenska Bostäders renovering i Akalla, Husby och Rinkeby (2010-2014), Stockholms stad.

Lapidus, Ira M (2002), A history of Islamic societies. Cambridge & New York: Cambridge University press (2 ed).

Lewin, I, Munk, M L & Berman, J (1946), Religious freedom : the right to practice Shehitah (Kosher slaughtering). New York: Research institute for post war problems of religious Jewry.

Long, David E & Reich. Bernard, red (2002), The goverment and politics of the Middle East and North Africa. Colorado & Oxford: Westview Press (4 ed).

Musaefendic, A. & Sanandaji, N. (2016), ”Brottsplats Stockholm”. Stockholm: Stockholms handelskammare, (<http://www.chamber.se/rapporter/brottsplats-stockholm.htm>).

Mångfaldsbarometern (2016). Gävle: Gävle högskola (<https://www.hig.se/download/18.62385c32157b0d73e1d2578e/1476908317545/Högskolan+i+Gävle_Mångfaldsbarometern+2016.pdf>).

Nielsen, Jørgen & Otterbeck, Jonas (2016), Muslims in Western Europe. Edinburgh: Edinburgh University Press.

Socialdemokraterna (2013), Ett program för förändring. Kongresstryck. <http://www.socialdemokraterna.se/upload/Kongresser/Kongress2013/Ett%20program%20for%20forandring.pdf>

Riksdagstryck

Motion 1985/86: Jo523. Koscherslakt, av Lars Leijonborg och Kerstin Ekman (Fp).

Riksdagens protokoll 1987/8, sid 127, 158. Anförande av Lars Leijonborg (Fp).

Motion 1992/93:Jo519. Kosherslakt, av Håkan Holmberg (Fp) m fl.

Riksdagens protokoll 1995/96, sid 77. Anförande av Peter Eriksson (Mp).

Riksdagens protokoll 1995/96, sid 83. Anförande av Inger Lundberg (S).

Riksdagens protokoll 1995/96, sid 83. Anförande av Beatrice Ask (M).

Riksdagens protokoll 1995/96, sid 83. Anförande av Ylva Johansson (S).

Motion 1997/98:Ub 220. Fristående skolor. Chris Heister (M).

Motion 2005/06:A258. Ett samhälle för alla. Maria Wetterstrand (Mp) m fl.

Motion 2016/17:151. Förbud mot halal- och koscherslakt. Richard Jomshof (SD).

Betänkande 2005/06:KU24. Konstutionsutskottet.

Svar på interpellation 1997/98, sid 88. Om etniska och religiösa friskolor av Leif Blomberg (S).

Interpellation 1999/2000, sid 143 av Göran Lindblad (M) till statsrådet Ingegerd Wärnersson (S) om friskolor med särskild religiös eller språklig inriktning

Internetlänkar

Linder, Lars G (2012), ”Saudivapen : utmaningar för en S-ledd regering 2014”. Kristen Vänster, 12 juli <http://kristenvanster.wordpress.com/page/4/>.

Musaefendic, Alen (2015), ”Inget testar vår tolerans som moskébyggen gör”. Aftonbladet, 8 feb, <http://www.aftonbladet.se/debatt/article20278195.ab>.

Åkesson, Jimmie (2009), ”Muslimerna är vårt största hot”. Aftonbladet 19 oktober, <http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article12049791.ab>.

Andersson, Elisabet (2013), ”En moské blir till”. Svenska Dagbladet 3 maj, <http://www.svd.se/en-moske-blir-till>.

SvD Brännpunkt (2017), ”Liberala kvinnor: stäng de religiösa skolorna.”, av Gulan Avci (L) med flera. 17 mars, < https://www.svd.se/liberala-kvinnor-stang-de-religiosa-friskolorna/om/debatten-om-religiosa-friskolor>

Livh, Ann-Margarethe (2010), ”Kommentar till dagens DN-debatt om moskébygge i Rinkeby”. Blogg tillhörande Vänsterpartiet i Stockholms län och landsting. 28 februari, <http://www.stockholmsvanstern.se/blog/2010/kommentar-till-dagens-dn-debatt-om-moskebygge-i-rinkeby/>.

DN Debatt (2010), ”Klartecken för en ny moské i invandrartäta Rinkeby”, av Joakim Larsson (M) med flera. 27 februari, <http://www.dn.se/debatt/klartecken-for-ny-moske-i-invandrartata-rinkeby/>.

Zetterman, Jacob (2016), ”LO vill att religiösa friskolor ska förbjudas”. Dagen 15 december, <http://www.dagen.se/lo-vill-att-religiosa-friskolor-ska-forbjudas-1.903046>.

Jeppsson, Jonathan (2016), ”Ministern öppnar för förbud av religiösa friskolor”. Aftonbladet 27 juni <http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23074946.ab>.

Zetterman, Jacob (2016), ”Religiösa friskolor får grönt ljus av partierna”. Dagen 9 september <http://www.dagen.se/religiosa-friskolor-far-gront-ljus-av-partierna-1.776085>.

Dagen (2016), ”Så svarade Socialdemokraterna om religiösa friskolor”. 9 september <http://www.dagen.se/sa-svarade-socialdemokraterna-om-religiosa-friskolor-1.775899>.

Liberalerna (2017), ”Religiösa friskolor”. Hemsida läst mars 2017 <https://www.liberalerna.se/politik/religiosa-friskolor/>

Micanovic, Ines (2016), ”Tar strid mot Björklund om religiösa friskolor”. Svenska Dagbladet 12 september <https://www.svd.se/l-topp-tar-strid-mot-bjorklund-om-religiosa-friskolor>.

Zetterman, Jacob (2016), ”Så svarade Sverigedemokraterna om religiösa friskolor”. Dagen 9 september <http://www.dagen.se/sa-svarade-sverigedemokraterna-om-religiosa-friskolor-1.775893>.

Sverigedemokraterna (2017), ”Vår politik A till Ö”. Hemsida läst mars 2017  <https://sd.se/var-politik/var-politik-a-till-o/>.

Centerpartiet (2017), ”Friskola”. Hemsida läst mars <https://www.centerpartiet.se/var-politik/politik-a-o/utbildning/friskola.html>.

Zetterman, Jacob (2016), ”Så svarade Centerpartiet om religiösa friskolor”. Dagen 9 september <http://www.dagen.se/sa-svarade-centerpartiet-om-religiosa-friskolor-1.7758Zetterman, Jacob /87>.

Dagen (2016), “Så svarade Moderaterna om religiösa friskolor”. 9 september <http://www.dagen.se/sa-svarade-moderaterna-om-religiosa-friskolor-1.775897>

Dagen (2016), ”Så svarade Vänsterpartiet om religiösa skolor”. 9 september <http://www.dagen.se/sa-svarade-vansterpartiet-om-religiosa-friskolor-1.775895>

Vänsterpartiet (2017), ”Skolan”, artikel på hemsidan, läst mars <http://www.vansterpartiet.se/politik/skolan>.

Jordbruksverket (2015), ”Religiös slakt”. Artikel på hemsidan 12 mars <http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurskydd/slaktochannanavlivning/religiosslakt.4.37cbf7b711fa9dda7a18000220.html>.

Holmström, Gustav (2015), ”SD-politiker tror att halalkött är magiskt: ’Blir muslim av att äta’.” Nyheter 24, inlägg på hemsidan 6 juli <http://nyheter24.se/nyheter/politik/803246-sd-politiker-du-bli-muslim-av-att-ata-halalkott>.

Miljöpartiet (webbsidan besöktes senast 20170321), Partiprogram, punkt 3.5 ”Djur”. Läst mars 2017 <https://www.mp.se/om/partiprogram/miljon#3.5>.

Centerpartiet (webbsidan besöktes senast 2070321), ”Jordbruk och djurhållning” i Vår politik på hemsidan. <https://www.centerpartiet.se/var-politik/politik-a-o/jordbruk-jakt-och-fiske/jordbruk-och-djurhallning.html>.

Sverigedemokraterna Uppsala (2013), ”Nej tack till moské i Stenhagen”. Inlägg på hemsida <https://uppsala.sd.se/nej-tack-till-moske-i-stenhagen/>.

Sverigedemokraterna (2012), ”Regeringen tandlös mot den muslimska fundamentalismen i Sverige”. Pressmeddelande på MyNewsdesk 16 maj <http://www.mynewsdesk.com/se/sverigedemokraterna/pressreleases/tag/moske>.

Ljungberg, Bodil & Enmark, Tobias (2017), ”Moskébygget möter motstånd och oro”. SvT Nyheter lokalt, Dalarna 20 februari <http://www.svt.se/nyheter/lokalt/dalarna/manga-tankar-om-moskebygget>.

Åsgård, Samuel (2006), ”SD vill förbjuda moskébyggen”. Gefle Dagblad 4 september <http://www.gd.se/gastrikland/gavle/sd-vill-forbjuda-moskebyggen>.

Islamiska förbundet (2016), ”Jonas Sjöstedt partiledare för Vänsterpartiet besöker moskén”. Inlägg på Stockholms moskés hemsida 11 februari <http://www.stockholmsmoske.se/jonas-sjostedt-partiledare-for-vansterpartiet-besoker-mosken/>.

Hillelskolan i Stockholm (2016), ”Historia”. Artikel på hemsidan <http://www.hillel.nu/sv/historia>.

Norling, Kasper (2016), ”Fullmäktige röstar ja till moské på Rud”. NWT.se 16 december <http://nwt.se/karlstad/2016/12/16/fullmaktige-rostar-ja-till-moske>.

SvT Nyheter (2017), ”Moderaterna säger nej till moské”, av Jenny Eriksson med flera 10 februari <http://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/moderaterna-sager-nej-till-moske>.

Nya Moderaterna (2015), ”Kultur, idrott och turism”. Artikel på hemsidan 2 november <http://www.moderat.se/kultur-idrott-och-turism>.

Socialdemokraterna Malmö (2013), ”Moské byggs i Elisedal”. Nyhetsartikel på hemsidan <http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarekommuner/Malmo/S-i-Stadshuset/Nytt-fran-S-i-Stadshuset/Moske-byggs-i-Elisedal/>.

Miljöpartiet de gröna (2012), ”Mp säger ja till ny moské i Rinkeby”. Pressmeddelande 14 december på NyNewsdesk <http://www.mynewsdesk.com/se/miljopartiet-i-stockholms-stad/pressreleases/mp-saeger-ja-till-ny-moske-i-rinkeby-822331>.

Ohlsson, Birgitta (2009), ”Tillåt böneutrop från svenska minareter”. Corren.se 29 december <http://www.corren.se/asikter/kolumner/birgitta-ohlsson-tillat-boneutrop-fran-svenska-minareter-5070195.aspx>.

P4 Värmland (2016), ”Kullgren (Kd) försvarar mosképlaner”. 20 maj <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6436771>.

Holmer, Anders (2016), ”Kristdemokrater vill stoppa moskébygget”. Hallandsposten.se 15 april <http://www.hallandsposten.se/nyheter/halmstad/kristdemokrater-vill-stoppa-mosk%C3%A9bygget-1.312227>.

SvT Nyheter (2012), ”Moské får införa böneutrop i Fittja”. 27 sept, uppdaterad 11 april 2013 <http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/moske-kan-fa-infora-boneutrop-i-fittja>.

Nordström, Niklas (1998), ”Kristdemokrater vill folkomrösta om minareter”. TT-telegram i Aftonbladet 4 september <http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9809/04/telegram/inrikes61.html>.

Kjellberg, Sylvia (2016), ”Nu ska detaljplan göras för islamiskt center”. Dala-Demokraten.se 19 januari <http://www.dalademokraten.se/dalarna/borlange/nu-ska-detaljplan-goras-for-islamiskt-center>.

Björk, Malin (2015), ”Säffle får en moské i höst”. P4 Värmland 4 september <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6248126>.

Centerpartiet (2017), ”Ideella organisationer”. Information på hemsidan läst mars <https://www.centerpartiet.se/var-politik/politik-a-o/kultur-media-och-idrott/ideella-organisationer.html>.

Julander, Oscar (2011), ”Jämtin ångrar sig – vill inte längre ha muslimsk helgdag”. Expressen.se 7 maj <http://www.expressen.se/nyheter/jamtin-angrar-sig—vill-inte-langre-ha-muslimsk-helgdag/>.

Jernberg, Peter (2014), ”Helgdag utifrån religion – förslag från politisk sidoorganisation”. P4 Jönköping 6 oktober <http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5983747>.

Sverigedemokraterna (2011), ” Åkesson om S-förslag: ’Oacceptabelt att införa muslimska helgdagar i Sverige’.” Pressmeddelande på hemsidan 2 maj <http://www.mynewsdesk.com/se/sverigedemokraterna/pressreleases/aakesson-om-s-foerslag-oacceptabelt-att-infoera-muslimska-helgdagar-i-sverige-625290>.

Svedberg, Richard (2011), ”Starkt motstånd mot Jämtins förslag om muslimsk helgdag”. Nyheter24.se 3 maj <http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/561639-starkt-motstand-mot-forslag-om-muslimsk-helgdag>.

Carlsson, Andreas, Oscarsson, Magnus &Oscarsson, Mikael (2014), ”Förringa inte det kristna kulturarvet”. Inlägg på Kristdemokraternas hemsida 16 december <https://www.kristdemokraterna.se/Media/Nyhetsarkiv/Forringa-inte-kristna-kulturarvet/>.

Vänsterpartiet i Landskrona (2013), ”Motion – ta hänsyn till muslimska helgdagar i den kommunala verksamheten”. Inlägg på hemsidan 24 oktober <http://landskrona.vansterpartiet.se/2013/10/24/motion-ta-hansyn-till-muslimska-helgdagar-i-den-kommunala-verksamheten/>.

Moderaterna Linköping (2014), ”Moderaterna vill testa valfria helgdagar i Linköpings kommun”. Inlägg på hemsidan 5 september <http://www.moderat.se/nyhetsartikel/moderaterna-vill-testa-valfria-helgdagar-i-linkopings-kommun>.

Sällström, Helena (2017), ”Björklund om Lindes slöja: ’Symbol för förtryck’.” Artikel på Omni.se 12 februari <http://omni.se/bjorklund-om-lindes-sloja-symbol-for-fortryck/a/2OMdx>.

Kashif, Virk (2016), ”Imam: därför har du fel om islam, Hanif Bali.” Nyheter24.se 10 augusti <http://nyheter24.se/debatt/856956-darfor-har-du-fel-om-islam-hanif-bali>.

I några frågor där information saknades kontaktades riksdagspartierna via e-post.


Noter

[1] Se Johansson Heinö (2013), sid 13.

[2] Riksdagens protokoll 1995/96, sid 77, Anförande av Peter Eriksson (Mp).

[3] Inglehart (2004); Hagevi (2002), sid 65.

[4] Hagevi (2002).

[5] Bäckelie & Larsson (2012).

[6] Lapidus (2002), sid 540–582; Long (2002), sid 109–240.

[7] Bäckelie & Larsson (2012).

[8] Cato (2011).

[9] http://kristenvanster.wordpress.com/page/4/. Besökt 2010-07-07. Kristen vänster är Broderskapsrörelsens officiella blogg.

[10] Islam och politik (2010), sid 4.

[11] Weiderud (2010).

[12] Weiderud (2010).

[13] Ibid.

[14] <http://www.hillel.nu/sv/historia>.

[15] Cato (2012), sid 152

[16] Bunar (2002), sid 138.

[17] Motion 1997/98: Ub 220

[18] Interpellation 1999/2000, sid 143 av Göran Lindblad (M) till statsrådet Ingegerd Wärnersson (s) om friskolor med särskild religiös eller språklig inriktning.

[19] Interpellation 1999/2000, sid 143 av Göran Lindblad (m) till statsrådet Ingegerd Wärnersson (S) om friskolor med särskild religiös eller språklig inriktning.

[20] Ibid.

[21] Riksdagens protokoll 1995/96, sid 83. Anförande av Inger Lundberg (S).

[22] Riksdagens protokoll 1995/96, sid 83. Anförande av Beatrice Ask (M).

[23] Ibid.

[24] Svar på interpellation 1997/98, sid 88. Om etniska och religiösa friskolor av Leif Blomberg (S).

[25] Riksdagens protokoll 1995/96, sid 83. Anförande av Ylva Johansson (S).

[26]<http://www.socialdemokraterna.se/upload/Kongresser/Kongress2013/Ett%20program%20for%20forandring.pdf>, sid 33.

[27] <http://www.dagen.se/lo-vill-att-religiosa-friskolor-ska-forbjudas-1.903046>.

[28] <http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23074946.ab>.

[29] <http://www.dagen.se/religiosa-friskolor-far-gront-ljus-av-partierna-1.776085>.

[30] <http://www.dagen.se/sa-svarade-socialdemokraterna-om-religiosa-friskolor-1.775899>.

[31] <https://www.liberalerna.se/politik/religiosa-friskolor/>.

[32] <https://www.svd.se/l-topp-tar-strid-mot-bjorklund-om-religiosa-friskolor>.

[33] < https://www.svd.se/liberala-kvinnor-stang-de-religiosa-friskolorna/om/debatten-om-religiosa-friskolor>

[34] <http://www.dagen.se/sa-svarade-sverigedemokraterna-om-religiosa-friskolor-1.775893>.

[35] <http://www.varldenidag.se/nyheter/stoppa-religiosa-friskolor/cbbljj!ZBqjgROaclT1Kq9L@F2Z2g/>.

[36] <http://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article23074946.ab>.

[37] <https://www.centerpartiet.se/var-politik/politik-a-o/utbildning/friskola.html>.

[38] <http://www.dagen.se/sa-svarade-centerpartiet-om-religiosa-friskolor-1.775887>.

[39] <http://www.dagen.se/sa-svarade-moderaterna-om-religiosa-friskolor-1.775897>.

[40] <http://www.dagen.se/sa-svarade-vansterpartiet-om-religiosa-friskolor-1.775895>.

[41] <http://www.vansterpartiet.se/politik/skolan>.

[42] Lewin & Munk (1946).

[43] Motion 1985/86:Jo523. Koscherslakt av Lars Leijonborg och Kerstin Ekman (fp). Man kan notera att muslimer i motionen även kallas ”islamit”.

[44] Riksdagens protokoll 1995/96, sid 77. Anförande av Peter Eriksson (Mp).

[45] Ibid.

[46] Riksdagens protokoll 1987/88, sid 127, 158. Anförande av Lars Leijonborg (Fp).

[47] Bekräftat med imam Salahuddin Barakat.

[48]<http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/djurskydd/slaktochannanavlivning/religiosslakt.4.37cbf7b711fa9dda7a18000220.html>.

[49] http://nyheter24.se/nyheter/politik/803246-sd-politiker-du-bli-muslim-av-att-ata-halalkott

[50] https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/forbud-mot-halal–och-koscherslakt_H402151

[51] https://www.mp.se/om/partiprogram/miljon#3.5

[52] https://www.centerpartiet.se/var-politik/politik-a-o/jordbruk-jakt-och-fiske/jordbruk-och-djurhallning.html

[53] Nielsen & Otterbeck 2016:91

[54] Breton 2012:143.

[55] https://sd.se/var-politik/

[56] https://uppsala.sd.se/nej-tack-till-moske-i-stenhagen/

http://www.mynewsdesk.com/se/sverigedemokraterna/pressreleases/tag/moske

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/dalarna/manga-tankar-om-moskebygget

[57] http://www.gd.se/gastrikland/gavle/sd-vill-forbjuda-moskebyggen

[58] http://www.svd.se/en-moske-blir-till

[59] http://www.dn.se/debatt/klartecken-for-ny-moske-i-invandrartata-rinkeby/

[60] http://www.stockholmsvanstern.se/blog/2010/kommentar-till-dagens-dn-debatt-om-moskebygge-i-rinkeby/

[61] http://www.stockholmsmoske.se/jonas-sjostedt-partiledare-for-vansterpartiet-besoker-mosken/

[62] http://nwt.se/karlstad/2016/12/16/fullmaktige-rostar-ja-till-moske

[63] http://www.aftonbladet.se/debatt/article20278195.ab

[64] http://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/moderaterna-sager-nej-till-moske

[65] http://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/moderaterna-sager-nej-till-moske

[66] Ibid

[67] http://www.moderat.se/kultur-idrott-och-turism

[68] http://www.socialdemokraterna.se/Webben-for-alla/Arbetarekommuner/Malmo/S-i-Stadshuset/Nytt-fran-S-i-Stadshuset/Moske-byggs-i-Elisedal/ http://nwt.se/karlstad/2016/12/16/fullmaktige-rostar-ja-till-moske

[69] Ibid

http://www.mynewsdesk.com/se/miljopartiet-i-stockholms-stad/pressreleases/mp-saeger-ja-till-ny-moske-i-rinkeby-822331

[70] http://www.corren.se/asikter/kolumner/birgitta-ohlsson-tillat-boneutrop-fran-svenska-minareter-5070195.aspx

[71] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6436771

http://www.hallandsposten.se/nyheter/halmstad/kristdemokrater-vill-stoppa-mosk%C3%A9bygget-1.312227

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/moske-kan-fa-infora-boneutrop-i-fittja

http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9809/04/telegram/inrikes61.html

[72] http://nwt.se/karlstad/2016/12/16/fullmaktige-rostar-ja-till-moske?refresh=true http://www.dalademokraten.se/dalarna/borlange/nu-ska-detaljplan-goras-for-islamiskt-center

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6248126

[73] https://www.centerpartiet.se/var-politik/politik-a-o/kultur-media-och-idrott/ideella-organisationer.html

[74] http://www.expressen.se/nyheter/jamtin-angrar-sig—vill-inte-langre-ha-muslimsk-helgdag/

[75] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5983747

[76] http://www.mynewsdesk.com/se/sverigedemokraterna/pressreleases/aakesson-om-s-foerslag-oacceptabelt-att-infoera-muslimska-helgdagar-i-sverige-625290

[77] http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/561639-starkt-motstand-mot-forslag-om-muslimsk-helgdag

[78] https://www.kristdemokraterna.se/Media/Nyhetsarkiv/Forringa-inte-kristna-kulturarvet/

[79] http://landskrona.vansterpartiet.se/2013/10/24/motion-ta-hansyn-till-muslimska-helgdagar-i-den-kommunala-verksamheten/

[80] http://www.moderat.se/nyhetsartikel/moderaterna-vill-testa-valfria-helgdagar-i-linkopings-kommun

[81] Mailkonversation med riksdagspartierna.

[82] Weiderud 2010.

[83] Ibid

[84] Ibid

[85] Se Mångfaldsbarometern 2016: 51

[86] http://omni.se/bjorklund-om-lindes-sloja-symbol-for-fortryck/a/2OMdx

[87] http://nyheter24.se/debatt/856956-darfor-har-du-fel-om-islam-hanif-bali

[88] file:///C:/Users/Alen/Downloads/Bokriskommitten_slutrapport.pdf

[89] ”Not In My Back Yard”. En attityd som innebär att man helst inte bygger nytt i sin egen kommun, även när man generellt sätt är “för nybyggnation”.

[90] Motion 2005/06:A258. Av Maria Wetterstrand m.fl.

[91] Konstutionsutskottets betänkande 2005/06:KU24.

[92] Cato 2012:149

[93] Landahl (2014)

[94] http://www.chamber.se/rapporter/brottsplats-stockholm.htm

[95] http://www.foretagarna.se/Opinion/4av5jobb/4-av-5-jobb—sa-har-vi-raknat/

[96] Aldén L. (2014)

[97] Carlsson och Schölin (2016)