Erik Thyselius:
Vad är det för fel på Österrike?
Utblick Reportage
Rysslands skugga faller över Österrike, när landet går till val på söndag. Erik Thyselius lyssnar på wienervals i alperna och ser ett land som har svårt att frigöra sig både från den ryska gasen och från de inhemska putinlojalisterna.
Ni kanske kommer ihåg bilderna? Högt uppe i de österrikiska alperna dansade dåvarande utrikesminister Karin Kneissl wienervals i samband med sitt bröllop 2018. Hennes danspartner? Vladimir Putin. Senare framkom det att Kneissl inte bara fick blommor och lovsånger framförda av Putins medföljande kosackkör, hon hade dessutom fått smycken till ett värde av 50 000 euro. Hon skulle senare börja jobba för propagandakanalen Russia Today och det ryska gasbolaget Rosneft. I dag bor Kneissl i St Petersburg och driver en pro-putinistisk tankesmedja. Hennes lojalitet med Kreml är orubbad.
Händelsen är, inte minst sett i backspegeln, en närapå övertydlig symbol för den ryska röta som ätit sig in i den österrikiska samhällskroppen. Om än att Kneissl var oberoende, så nominerades hon till ministerposten av högernationalistiska FPÖ (Freiheitliche Partei Österreichs). Fallet Kneissl är dock långtifrån den första, eller ens i närheten största, skandalen med kopplingar till Ryssland där FPÖ varit involverat.
För väljarna spelar det däremot mindre roll. I valet nu på söndag leder partiet mätningarna. Dess ledare, Herbert Kickl, anses så radikal att inte ens konservativa ÖVP (Österreichische Volkspartei), under ledning av Karl Nehammer, vill samarbeta med dem. Något som varit möjligt förut. Hur ska vi förstå det som händer i Österrike? Låt oss börja från början.
Efter andra världskriget var Österrike uppdelat mellan de allierade och Sovjetunionen. Först 1955 drog sig trupperna tillbaka, efter att den nya konstitutionen slog fast att landet skulle vara permanent neutralt. Därför är Österrike inte med i Nato och huvudstaden Wien säte för flera internationella organisationer. Tack vare, eller på grund av, neutraliteten kunde landet bygga nära relationer med både väst och öst (så var också Wien en av de viktigaste spionhuvudstäderna).
Nästan hälften av befolkningen vill att EU ska verka för förhandlingar med Moskva.
I en mätning från tidigare i år angav 78 procent av de svarande att de ställde sig bakom principen om fortsatt neutralitet. Det är också en av förklaringarna till varför österrikarna är så kluvna i synen på Rysslands krig mot Ukraina och hur det bäst ska lösas. Nästan hälften av befolkningen vill att EU ska verka för förhandlingar med Moskva.
Banden österut har således en lång tradition och det är uppenbart att Ryssland ser Österrike som en av de viktigaste medlemsländerna i syfte att påverka övriga EU. Att Rysslands beskickning i Wien är en av de största sett till antalet diplomater (varav en tredjedel bedöms vara spioner) talar för detta faktum. Här bör också nämnas att en av Österrikes största banker, Raiffeisen, fortfarande verkar i Ryssland. Förra året kom hälften av bankens vinst från affärer med Ryssland. Den har således fyllt på Putins krigskassa med åtskilliga hundratals miljoner kronor.
***
På tal om Putin. Några veckor innan Kneissls bröllop var “Lillefar” i Österrike, inbjuden av det Österrikisk-ryska vänskapsförbundet (Österreichisch-Russische Freundschaftsgesellschaft) för att fira 50 år av rysk gasimport. Förbundet är mäktigt och samlar många personer ur det österrikiska näringslivet och politiken.
Moskva är än i dag, mer än två år efter invasionen, fortfarande en central energileverantör till Österrike: 83 procent av all gas importeras från Ryssland. De gröna, som regerar tillsammans med ÖVP, ansvarar för energifrågan och vill kraftigt minska det ryska gasberoendet. Men arbetet går trögt. Ett avtal som slöts så sent som 2018 av det halvstatliga energibolaget OMW säger att Österrike är garanterat billig gas från Ryssland fram till 2040. Om FPÖ får bestämma ska rysk gas absolut fortsätta ingå i energimixen. Det är dock oklart vad som händer med den österrikiska gasen när Gazproms transitavtal med Ukraina löper ut mot slutet av detta år. I värsta fall väntar en energikris.
Moskva är än i dag, mer än två år efter invasionen, fortfarande en central energileverantör till Österrike.
Gasberoende i all ära. Rysslands försök att detronisera säkerhetstjänsten, BVT, (Bundesamt für Verfassungsschutz und Terrorismusbekämpfung), i syfte att sedan styra den via lojala agenter, är som hämtad rakt ur en spionroman. Upptakten var att dåvarande inrikesminister Herbert Kickl, samme Kickl som i dag leder FPÖ, låtit sig övertygas om att BVT konspirerade mot partiet och därför möjliggjorde en räd mot huvudkontoret 2019. Händelsen skadade BVT:s redan ganska stukade anseende så illa att allierade säkerhetstjänster helt slutade att dela med sig av sina underrättelser. I det kaotiska efterspel som följde var Kremls plan att sätta in egna agenter på höga positioner när BVT skulle återuppbyggas. (Storyn är här betydligt nedkortad och förenklad. Se Politicos utmärkta artikel.)
Det som satte stopp för planerna var en annan, betydligt större, skandal samma år: Ibizaaffären. På hemliga inspelningar syntes dåvarande partiledaren för FPÖ och vid tidpunkten även vicekansler, Heinz-Christian Strache, förhandla med en kvinna som han trodde var dotter till en oligark. I utbyte mot ryskt inflytande skulle FPÖ få stöd i valrörelsen. Skandalen slog ned som en bomb och ÖVP-FPÖ-regeringen fick avgå, inklusive inrikesminister Kickl. Sebastian Kurz gjorde däremot comeback som förbundskansler inte långt därefter, denna gång tillsammans med De gröna, men tvingades avgå efter att ytterligare en skandal briserat, där Kurz anklagades för att ha mutat medieföretag att smutskasta en partikamrat. Han ersattes sedermera av Karl Nehammer.
Några år senare är vi i nutid. Det ekonomiska läget är dåligt. Ekonomin väntas krympa med 0,7 procent i år. Regeringen består av ÖVP och De gröna, ett samarbete som fungerat så där och som få vill se en fortsättning på. FPÖ jublar så klart över tanken på att bli största parti. Men till skillnad från Kickls företrädare Strache och Jörg Haider, som när det krävdes åtminstone utåt kunde fördöma eller tona ned de grövsta rasistiska utfallen från enskilda ledamöter eller ungdomsförbundet, så ställer sig Kickl med liv och lust bakom dessa. Kickls radikalisering av partiet har lett till att även Österrike nu fått en debatt om att övriga partier måste upprätta en “brandmur” runt FPÖ. Ett maktstrategiskt självmål av partiledaren, kan tyckas, eftersom FPÖ ingått i inte mindre än tre regeringar de senaste decennierna (den första gången så tidigt som 1983 tillsammans med socialdemokratiska SPÖ).
Praxis är att förbundspresidenten ger i uppdrag till det största partiet att försöka bilda regering. Men Alexander van der Bellen har varit tydlig med att han inte kommer att ge uppdraget till Kickl på grund av hans “antieuropeiska politik” samt vägran att fördöma Putins invasionskrig. Troligare är därför att någon form av trepartiregering kommer att bildas för första gången i Österrikes efterkrigstida historia. Antingen bestående av ÖVP, SPÖ och De gröna eller ÖVP, SPÖ samt det liberala partiet NEOS. Det ska också nämnas att de pågående svåra översvämningarna i Österrike kan föra upp klimatfrågan ännu högre upp på agendan. Det skulle i så fall gynna De gröna, vars väljarstöd halverats sedan förra valet.
Hur det går vet vi på söndag. Om en kommande regering på allvar skulle göra upp med den ryska rötan vore det en sällan skådad välgärning. Chansen för att det lär hända är tyvärr liten.
Omslagsbilden föreställer Karin Kneissl, dåvarande österrisk utrikesminister, som dansar vals med Rysslands president Vladimir Putin på Kneissls bröllop 2018. Foto: Alexei Druzhinin/AP