Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Utblick Krönika

Janerik Larsson: Ifrågasatta val är en del av USA:s politiska historia

När de amerikanska vallokalerna stänger lär striden om valresultatet börja. Men konflikter kring valresultat och om allt gått rätt till vid röstandet är inget nytt i amerikansk politik. Janerik Larsson blickar tillbaka på amerikansk politisk historia och konstaterar att Donald Trump aldrig skulle acceptera ett ifrågasatt valresultat på det sätt som Richard Nixon gjorde 1960.

Republikanen Richard Nixon ställdes mot demokraten John F. Kennedy i presidentvalet 1960. Trots tecken på valfusk valde Nixon att acceptera valresultatet som gick Kennedys väg. Foto: AP Photo

Vad kommer att hända efter att den sista röstberättigade amerikanen avgivit sin röst?

Svaret är att vi efter en utdragen valkamp, som i praktiken började direkt efter att kongressen den 6 januari 2021 förklarat att Joe Biden vunnit 2020 års presidentval, redan imorgon, den 6 november, med största sannolikhet kommer att få se början på nästa utdragna strid om huruvida valet gått rätt till.

Efter mobbens attack mot kongressen den 6 januari 2021 startade arbetet i kongressen med att söka förhindra en upprepning. 2022 faställde kongressens båda kamrar med stöd från de båda partierna lagen ”Electoral Count Reform Act” som har till syfte att reglera rösträkningen vid val och certifieringen av valresultat. Det som hände efter det senaste valet skulle inte kunna upprepas.

Alla valresultat ska enligt ”Electoral Count Reform Act” vara klara den 11 december för att valkollegiet (Electoral College) då ska kunna fastställa resultatet.

Det amerikanska presidentvalet avgörs som bekant av delstaternas valkollegieledamöter vars beslut går vidare till kongressen. Vilken kandidat som får stöd av flest väljare spelar alltså ingen roll. Exempelvis fick Hillary Clinton i valet 2016 48,2 procent av väljarnas röster (65 853 514) mot Donald Trumps 46,1 procent (62 984 828).

USA har emellertid 10 000 separata och decentraliserade jurisdiktioner som fastställer hur röstningen ska gå till och hur resultaten ska godkännas. Det som nu sannolikt kommer att hända är att en del medlemmar i dessa organ kommer att vägra godkänna valresultaten. Det kommer att leda till otaliga domstolsprocesser för att undvika att man åter ska behöva hantera valresultatet i kongressen den 6 januari 2025, då det ska fastställas inför presidentinstallationen den 20 januari.

***

Valfusk är inte unikt amerikanskt. I Sverige har det genom åren uppdagats olika fall, men aldrig i den utsträckning som hör till den amerikanska politiska historien.

Det började redan år 1800, i det första presidentvalet efter att frihetskampens ledare, den förste presidenten George Washington beslutat att inte söka omval. Efter frihetskriget hade en debatt pågått om USA skulle bli en monarki eller republik. Det fanns starkt stöd för att göra George Washington till vald kung, men det ville han inte.

Det republikanska partiets kandidat, Thomas Jefferson, vann valet, men i valkollegiet försökte hans vicepresidentkandidat Aaron Burr själv bli president. I representanthuset såg då motståndarpartiets ledare Alexander Hamilton till att det blev Jefferson som valdes. 

Hamiltons och Burrs relation präglades av intensiv, ömsesidig motvilja och strider i olika frågor vilket 1804 ledde till den duell då Burr dödade Hamilton.

På Wikipedia kan den intresserade läsa om striderna kring valen 1824, 1876 och 1912

Gore konstaterade att han inte alls var enig med högsta domstolens utslag men att han trots allt accepterade det.

I valet 2000 vann George W. Bush Florida med 537 röster av de sammanlagt sex miljoner röster som avgivits. Efter en utdragen domstolsprocess och omräkning av rösterna blev den demokratiske vicepresidenten Al Gore ”besegrad” i högsta domstolen med röstsiffrorna 5 mot 4.

Gore konstaterade då att han inte alls var enig med högsta domstolens utslag men att han trots allt accepterade det ”for the sake of our unity of the people and the strength of our democracy”.

Att Donald Trump efter valet 2020 skulle sagt något motsvarande är givetvis otänkbart. Trump har baserat en viktig del av sin karriär som företagare på det han lärt sig av sin ökända advokat Roy Cohn: ”always hit back, never apologize”. Trump har aldrig under sin karriär erkänt att han haft fel.

Striden kring presidentvalet 2020 resulterade i en lång rad domstolsutslag. De avsåg omkring 900 personer som fällts för brott mot den federala lagstiftningen efter attacken mot kongressen, men också en process mellan Dominion Voting Systems och Fox News som ledde till att Fox News fick betala 787 miljoner dollar till tillverkaren av de amerikanska rösträkningsmaskinerna.

Den som skulle vilja ha en fullständig redovisning av läget inför årets röstsammanräkning rekommenderas läsa New York Times-journalisten Jim Rutenbergs artikel ”The Army of Election Officials Ready to Reject the Vote” som man även kan ta del av i poddformat.

*** 

Men det finns ett tidigare fall av påstått röstfusk i ett presidentval som har minst lika stor relevans i dagens situation som Al Gore/George W Bush-valutfallet 2000, nämligen valet 1960 mellan president Eisenhowers vicepresident Richard Nixon och senator John F Kennedy.

Det fanns då uppgifter om valfusk i två delstater: Texas och Illinois. Eftersom Demokraterna styrde Texas med järnhand och eftersom Kennedys vicepresident skulle bli Texassenatorn Lyndon B Johnson, ansåg Nixon att det var utsiktslöst att ifrågasätta delstatens val. Men det faktum att Chicagos borgmästare Richard Daley var välkänd som valfuskfixare fanns det kanske en möjlighet i Illinois. Skillnaden mellan Kennedy och Nixon i delstaten var endast 113 000 röster. Frågan är om valfusket i Illinois varit så omfattande att det gjorde Kennedy till president. De akademiska analyser som gjorts i efterhand ger vid handen att svaret är nej.

Men det intressanta i dagens kontext är att Nixon, som ju vann presidentvalen 1970 och 1974 och senare tvingades avgå på grund av Watergateskandalen, 1960 vägrade att ta strid mot valresultatet till Kennedys förmån.

Nixons motivering var att han i så fall skulle ha utlöst en konstitutionell kris som skulle skadat USA:s rykte i världen och som därtill skulle riskerat ”tear the country apart”.

Att Donald J Trump skulle tänka som Nixon eller Gore får anses helt uteslutet eftersom han aldrig erkänt sig ha fel i något sammanhang.