Lovisa Lanryd: Politisk nostalgi i pillerform

Ska ett samhälle byggas uppifrån och ner eller nerifrån och upp? 

Inom loppet av två veckor har vi fått se illustrativa exempel på respektive hållning. Det innovativa e-handelsföretaget Apotea börsnoterades på Stockholmsbörsen och aktien rusade initialt med 50 procent. Bolaget var bland de första i sitt slag som utmanade dåtidens svenska lagstiftning och som sedan avmonopoliseringen bedrivit apotek med distanshandel – i vardagligt tal nätapotek. Priserna är de lägsta bland alla apotek och man har återkommande seniorrabatter samt var de första i världen att ta in robotplock med inspiration från industrin. 

Bara någon vecka senare kom socialdemokraterna med ett utspel som står för den centralistiska hållningen. De vill att 300 “riksapotek” ska drivas av staten. Det vill säga – nu är det dags att återförstatliga apoteken. Det statliga bolaget Apoteket AB föreslås få ett samhällsuppdrag att driva de 300 apoteken. De ska vara placerade på ett sådant sätt att 90 procent av landets invånare får ett riksapotek inom 20 kilometers körväg. Om ett privat apotek ligger på lämplig plats ska detta köpas upp av det statliga bolaget, meddelade före detta sjukvårdsminister Lena Hallengren (S).

Socialdemokraterna vill att 300 “riksapotek” ska drivas av staten.

Bakgrunden är en mätning från 2019 visade att “bara” 85 procent av alla kunder fick ut sina efterfrågade läkemedel direkt. Visserligen en hög siffra, men ändå en nedgång från 2015, då en mätning utförd av Sveriges apoteksförening 2015 uppmätte 91 procent. Som orsaker anges främst en ökning av restnoterade läkemedel – det vill säga, inget som är kopplat till apoteksavregleringen. 

Debatten tog till en vändning när totalförsvarsfrågan seglade upp på dagordningen. Regeringen gick då fram med en ny lag som trädde i kraft förra sommaren, som innebär att apoteken blir skyldiga att ha lagerhållning av läkemedel. Det räcker dock inte för Socialdemokraterna, som aldrig gillat privatägda apotek. Krisberedskapsfrågan blev med ens ytterligare ett argument för Socialdemokraterna att inleda resan tillbaka mot statlig dominans.

Jag har återkommande skrivit om apoteksmarknaden här på Smedjan. Om var Sverige befann sig under tiden för monopolet, vad som hände när marknaden släpptes fri (nåja, under hård reglering), samt vilka steg man bör ta för att utveckla apoteken i Sverige för att bli ännu mer tillgängliga, billigare samt fördelaktiga för medborgarna. 

***

Apoteksreformen har varit utskälld för många olika saker. Vi kan börja med att rätta till några vanliga missförstånd. 

1. Apoteksmonopolet fungerade inte bra

Apoteksmonopolet fungerade knappast fläckfritt. Monopol gör sällan det. Kort efter förstatligandet 1970 uppmärksammades det att det statliga Apoteksbolaget drogs med ekonomiska svårigheter. Det rådde anställningsstopp fram till en bit in på 1980-talet och produktiviteten var relativt låg. År 1994 presenterades en utredning om apoteksväsendet med namnet ”Omsorg och konkurrens” (SOU 1994:110), som föreslog att monopolet skulle avskaffas. Utredningen skrev att även om ”Apoteksbolagets verksamhet har varit, och är, av hög kvalitet [var det] … svårare att uttala sig om bolagets effektivitet.” 

2. Apoteken har inte blivit färre … 

Innan avregleringen fanns det cirka 900 apotek i Sverige, alla ägda av staten. Efter avregleringen har antalet apotek ökat till över 1 400, och flera nya aktörer har etablerat sig på marknaden. Detta har lett till ökad konkurrens, valfrihet och tillgänglighet, i både öppettider och fler apotek, för konsumenterna.  Konkurrensverket pekar på att även om fler apotek etablerats i städerna har också landsbygden fått se fler apotek. Procentuellt är ökningen 50 procent i tätbefolkade områden i kontrast till 40 procent i glesbefolkade områden. Det är i sig inte konstigt eftersom efterfrågan är hög i storstadsområdena. Men att ökningen är större i städerna betyder inte att landsbygdens invånare fått det sämre – de har tvärtom fått betydligt fler apotek efter avregleringen.

3. … och bedrivs inte med sämre kvalitet

Apoteksavregleringen får ofta ta smällen för fel som ofta kan kopplas till regleringar från statligt håll som gör att apotek måste slänga medicin, eller störningar i produktion eller transport som gör att medicinen uteblir. Trots att Läkemedelsverket själva har en informativ film som förklarar varför det ibland kan vara så att medicinen inte finns tillgänglig på apoteken verkar få vänsterkritiker sett den – utan hävdar i stället att detta skulle bero på att vi inte längre har ett statligt monopol. Det är fel. Majoriteten av alla bristsituationer eller restnoteringar beror på problem i tillverkningen, ofta om det råder brist på läkemedlets verksamma ämne eller en oväntat hög efterfrågan på läkemedlet. När en sådan situation uppstår arbetar alla myndigheter, läkemedelsindustrin och apoteken tillsammans för att minska störningarna i produktionsleden. Inget av detta hade förbättrats av ett monopol. 

***

Återigen använder Socialdemokraterna ordet “krisberedskap” som rökridå för att rulla tillbaka §välfungerande marknader. Det politiska förslaget kommer förstås ur välmening – socialdemokrater är i allmänhet genuint övertygade om att de är bättre att fatta beslut än både konsumenter och företag. Men att ha 300 statliga apotek är inte mycket värt om hyllorna ekar tomma.

Det Socialdemokraterna missar är att apoteken i sig inte är en garant för läkemedelsleverans eller en effektiv lagerhållning. Vill man verkligen diskutera läkemedelsförsörjning i tider av kris handlar det om att säkra våra hamnar, transporter och arbeta för att fortsatt ha en livskraftig läkemedelsindustri som kan leverera medicin till apoteken – oavsett om det är statliga Apoteket AB eller någon av de andra aktörerna inom apoteksväsendet.

Det S missar är att apoteken i sig inte är en garant för läkemedelsleverans eller en effektiv lagerhållning.

Apoteas aktierusning visar på det som verkar vara så svårt för Socialdemokraterna att förstå och som hela tiden gör att deras förslag är så otidsenliga och oerhört mossiga – det är hos privata apotek innovationskraften och viljan att ständigt bli bättre finns. Enbart Apotea har tre miljoner aktiva kunder, låga returgrader och omsätter ungefär sex miljarder, samt har över tusen anställda. Det är inte något man uppnått genom politiska direktiv, utan genom att skickligt möta människors behov. 

Tiden för ett återförstatligande av apoteken är förbi. Dock inte tiden för seriösa diskussioner om hur läkemedelsförsörjningen ska säkras under tider av kris eller krig. Men att 300 apotek blir “riksapotek” med en statlig ägare är helt enkelt inte ett tillräckligt bra svar på den frågan. Tåget har gått från perrongen, konsumenterna vet det, läkemedelsverket vet det och Apoteas grundare och 90 000 nya aktieägare vet det – kvar står Socialdemokraterna.