Utblick Krönika
Den nya populismen är både vänster och höger
Vänsterpolitikern Sahra Wagenknecht har skapat ett parti som inte bara är döpt efter henne själv, utan som hon tillåts styra efter eget huvud. Kan BSW:s kombination av socialism, konservatism och Rysslandsvänlighet bära hela vägen till förbundsdagen? Det frågar sig Elisabeth Braw.
Att ha ett parti uppkallat efter en själv är få förunnat; jag kan faktiskt bara tänka på ett par. Men i Tyskland finns det nu ett sådant parti, Bündnis Sahra Wagenknecht. Ändå har partiet lyckats slå igenom, och enligt opinionsmätningarna kommer det också att väljas in i Bundestag den 23 februari. Så ser Europas nya populism ut: den är varken höger eller vänster, eller rättare sagt både höger och vänster.
Enligt de senaste opinionsmätningarna tänker mellan 5 och 5,5 procent av de tyska väljarna rösta på BSW. Därmed skulle det unga partiet, som grundades för drygt ett år sedan, komma in i Bundestag på sitt allra första försök. AfD, Tysklands näst yngsta rikstäckande parti, lyckades först vid andra försöket. Ja, BSW verkar ha vind i ryggen. Ifjol, när tre delstater i östra Tyskland höll val, blev BSW tredje största parti i alla tre parlamenten.
Kanske heter BSW som det gör eftersom det är omöjligt att sammanfatta partiets ideologi i ett par ord.
Kanske heter BSW som det gör eftersom det är omöjligt att sammanfatta partiets ideologi i ett par ord. Och vad Sahra Wagenknecht – partiets ledare och grundare – står för är välkänt. Wagenknecht, som föddes i min gamla universitetsstad Jena, har en tysk mor och iransk far, som dock lämnade familjen och DDR när hon var barn. Som doktorand specialiserade hon sig på nationalekonomi och tjänade sedermera en ansenlig summa på utgivningen av sin doktorsavhandling. Vid denna tid var hon redan aktiv i Partei des Demokratischen Sozialismus, efterträdaren till DDR:s styrande Sozialistische Einheitspartei Deutschlands, och snart hade hon blivit en av partiets ledande röster. Därefter blev hon PDS:s (som då hade bytt namn till Die Linke) gruppledare i Bundestag.
Men Wagenknecht och Die Linkes förhållande var inte särskilt harmoniskt. Hon stod för vad man skulle kunna kalla för en gammaldags socialism, som satte arbetarklassen först, medan många av hennes partikamrater för det mesta hade blivit (eller alltid varit) champagnesocialister som mest intresserade sig för identitetspolitik och tyckte att ”enkla människor” var besvärliga.
BSW, som Wagenknecht och ett antal andra Die Linke-politiker grundade i januari förra året, försöker återgå till traditionell socialism – men det står också för konservativa värderingar. Vänsterkonservativa kallas de, och kallar de ibland också sig själva, och i deras skydd av den lilla människan ingår att begränsa invandringen till Tyskland.
Där ingår också en viss Rysslandsvänlighet, framför allt från Wagenknecht själv, och det är framför allt det som gör partiet så kontroversiellt. Före det fullskaliga Ukrainakriget gjorde Wagenknecht gällande att Vladimir Putin inte ville invadera Ukraina, och sedan han gjorde det har hon åter och åter kritiserat Tysklands regering för dess stöd av Ukraina och uppmanat världen att söka en fredlig lösning. Vad Ukrainas folk vill verkar intressera henne mindre.
Att skylla BSW:s popularitet på gamla DDR-medborgare är att göra det alldeles för lätt för sig.
Denna kombination av socialism, konservatism och ett vänligt öga mot Ryssland, sistnämnda kombinerat med ett snart sagt fientligt öga mot USA, har fallit i god jord hos många väljare, framför allt i de nya delstaterna. Det finns ju inte så många människor kvar som levde i DDR tills vuxen ålder, och efter återföreningen flyttade många från de nya delstaterna till de gamla, där det fanns fler jobb, medan det sedan dess har flyttat många ”Wessis” till de östra delstaterna. Av mina många studiekamrater från tiden i Jena bor endast några få i de östra delstaterna. Att skylla BSW:s popularitet på gamla DDR-medborgare är att göra det alldeles för lätt för sig.
I stället får BSW stöd bland väljare som känner sig bortglömda av de etablerade partierna. Många sådana väljare röstar också på Alternative für Deutschland, men BSW har profilerat sig som ett mer rumsrent alternativ än AfD. Därför inbjöds BSW till koalitionsförhandlingar efter valen i både Sachsen, Thüringen och Brandenburg och är i dag med i regeringen i de två sistnämnda delstaterna. I alla tre delstaterna hade CDU eller SPD kunnat bilda koalition med det mycket större AfD, men för att porta detta parti valde man i stället att försöka bilda koalitioner där även BSW ingick och blev ett slags nödlösning. I Thüringen och Brandenburg lyckades man, och också i Sachsen ville partiet fortsätta koalitionsförhandlingarna, men från Berlin lät Wagenknecht enligt tyska medier meddela att partiet inte längre stod till förfogande.
Ja, har man ett parti uppkallat efter sig har man kanske rätt att bestämma lite egenmäktigt. BSW:s fokus på Wagenknecht bådar dock inte gott för framtiden. Partiledaren själv är känd för primadonnafasoner, vilket kanske inte är så överraskande hos en person som inte bara lämnar sig gamla parti utan skapar ett nytt som bär hennes namn. (Att medpartiledaren Amira Mohamed Ali gått med på partiets namn, och går med på att det är Wagenknecht som tar besluten och finns på valplakaten, är ett under.)
AfD har inte bara gjort entré i den tyska politiken utan också hållit sig kvar där och vuxit. Det har även Die Grünen. Kommer BSW att lyckas? Till att börja med får vi se den 23 februari.