Samhälle Åsikt
Den svenska skolan behöver ett riktigt kvalitetsmått
Flera rapporter visar att elever på landsbygden presterar sämre i skolan. Ändå är det en fråga som knappt uppmärksammas i den politiska debatten. I stället för att jaga friskolor borde politiken hitta instrument som kan säkerställa alla skolors förmåga att förmedla kunskaper, skriver Ulla Hamilton.
Skolverket har nyligen presenterat en rapport som visar att elever i glesbygdskommuner har lägre slutbetyg i årskurs 9 än elever i övriga landet. Detta är inte någon nyhet, men det är välkommet att media uppmärksammar detta.
2019 konstaterade IFAU, Institutet för Arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering vid Uppsala universitet, i sin bilaga till Långtidsutredningen (SOU 2019:40) att det finns stora skillnader mellan olika skolor och att det inte minst gäller skolor på landsbygden. Elevers resultat och skolors förädlingsvärden – ett mått som de använder för att visa hur mycket skolor bidrar till elevers inlärning, efter justering för tidigare resultat och bakgrund – är mycket lägre på landsbygden än i storstäder och förorter. De konstaterade också att skillnaderna har ökat över tid, något som har bidragit till större absoluta resultatskillnader mellan stad och land. Ett område som de lyfter fram är avsaknaden av kompensatorisk fördelning av lärarkompetens.
Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren presenterade 2021 liknande resultat i rapporten ”Bra skolor i hela landet – skillnader i resultat mellan stad och land i TIMSS 2019”. Den visade att elever på landsbygden och i mindre orter underpresterar i TIMSS i både matematik och naturkunskap, jämfört med elever i storstäder, när elevernas bakgrundsvariabler hålls konstanta. Han kom i sin analys fram till att skillnaderna motsvarar cirka 1–2 skolårs inlärning. Det är en enorm skillnad. Värt att notera är att TIMSS-resultaten baseras på en oberoende rättning medan Skolverkets rapport baseras på betyg.
Låga förväntningar på eleverna är en av flera viktiga faktorer.
Heller Sahlgren fann också att elever på landsbygden och i mindre orter är mindre trygga i skolan än andra elever. De anser också att lärarna i matematik är mindre tydliga i undervisningen jämfört med andra elever. Elever på landsbygden och i mindre orter har även lägre utbildningsmässiga förväntningar på sig själva än andra elever. något som också återfinns bland rektorer och föräldrar. Låga förväntningar på eleverna är en av flera viktiga faktorer, enligt Heller Sahlgren.
Dessa skillnader har således varit kända i minst sex år. Det är många elever som lämnat grundskolan under dessa år. Samtidigt har den svenska skoldebatten varit, och är, helt fixerad vid debatten om friskolorna. Att jaga friskolor har prioriterats framför att tala om de problem som finns i de skolor där 84 procent av alla elever går, de kommunala skolorna.
Det är naturligtvis ett problem att det är stor skillnad på skolor och skolors resultat runt om i landet. Det borde debatten handla om. Sverige har inte ens en definition av vad som menas med kvalitet i skolan. Bristen på en definition hindrar inte politiker att tala om hur viktigt det är. Men om det inte finns någon tydlig definition är det svårt att faktiskt uttala sig om vad som är bra och dålig kvalitet. Sveriges deltagande i de internationella proven, såsom till exempel Pisa och TIMSS, ger oss välkommen information om svenska elevers kunskapsnivå i en internationell jämförelse. Men det ger inget mått på skolans förmåga att höja elevens kunskapsnivå.
Intressant nog föreslås ingen definition av vad som menas med kvalitet.
Utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn” (SOU 2025:37) presenterar ett antal förslag som kopplas till krav på kvalitet. Men intressant nog föreslår de ingen definition av vad som menas med kvalitet. Hur ska man då veta var gränsen för kvalitet går?
Gabriel Heller Sahlgren har i rapporten ”Förädlingsvärdets värde – att mäta skolors och lärares effektivitet” lyft vikten av mäta kvalitet och att mäta förädlingsvärdet, det vill säga skolans förmåga att lyfta elevernas kunskapsnivå under skoltiden. Trots att Sverige har haft skolval i över 30 år saknar vi rigorösa kunskapsmått och därmed den information som kan skapas utifrån dessa mått.
Ett effektivt skolsystem behöver relevanta kvalitetsmått. Utan det är det svårt att utvärdera både skolor och lärare samt att stödja deras pedagogiska arbete. I rapporten diskuterar Heller Sahlgren vikten av kvalitetsmått som baseras på förädlingsvärden och lämnar förslag på hur sådana mått skulle kunna utformas i den svenska skolan. Allt fler länder verkar tycka att detta är intressanta kvalitetsmått. Flera friskolor använder sig också av förädlingsvärde för den egna utvärderingen.
Det finns ett stort gap mellan ”politikens önskebild” och verkligheten.
Skolverkets rapport lyfter fram lärarbristen och omsättningen på rektorer som en viktig faktor. Det är uppenbart när man läser rapporten att det finns ett stort gap mellan ”politikens önskebild” och verkligheten. Det finns de som menar att skolor som inte har 100 procent behöriga lärare inte ska finnas. Om det skulle genomföras är det ganska många skolor som skulle försvinna. Det framgår tydligt av Skolverkets rapport.
Skolverket konstaterar att majoriteten av skolorna i de glesa kommunerna har ett lägre genomsnittligt meritvärde jämfört med skolor med liknande elevsammansättning, ett förhållande som dock inte gäller i de mycket glesa kommunerna. Rapporten visar också att det är en lägre andel elever som har de höga betygen, A och B, i glesbygdskommunerna jämfört med övriga kommuner. När det gäller skillnaderna i resultat mellan skolor i glesbygd och övriga riket så menar de att det kan bero på flera faktorer, bland annat:
- Lägre lärarbehörighet
- Stora svårigheter att rekrytera lärare, särskilt till skolor utanför centralort
- Svårigheter att bredda behörigheten hos lärare, framför allt i små skolor med få behöriga lärare eftersom det får stor påverkan om lärare är tjänstlediga för studier Det påverkar förutsättningarna för kompetensutveckling
- Svårigheter att arbeta kompensatoriskt
- Möjligheten för elever att ta del av stödjande och kompensatoriska insatser påverkas av att många bor långt från skolan
- Brister i arbetet med att utmana de elever som ligger långt fram i sin kunskapsutveckling
- Tillgången till modersmålsundervisning och moderna språk är otillräcklig i glesbygd
Nu finns det flera rapporter som visar på stora skillnader mellan skolor beroende på var de är lokaliserade. Det är ett problem som givetvis måste lösas och som borde vara viktigare än att jaga friskolor.
Men det som är intressant i sammanhanget är att vi egentligen inte vet hur det ser ut. I själva verket kan en skola kanske vara en riktigt bra skola när det gäller att lyfta elevers kunskapsnivå. Det är därför som det är viktigt att hitta mått för att mäta just detta.
Tänk om landets politiker valde att fokusera på att utveckla ett system för att mäta förädlingsvärdet som en kvalitetsparameter. Då skulle vi få ett mått för att jämföra alla landet skolor. Då kanske det skulle visa sig att det faktiskt är andra skolor som är duktiga än de som i dag framstår som bäst på grund av att deras elever har höga betyg. För betyget säger faktiskt inte något om hur mycket skolan har förmått att höja elevernas kunskapsnivå. Vilket ju borde vara ett intressant kvalitetsmått. Och vi skulle kunna få en skoldebatt baserad på fakta, inte som i dag känslor och osäkra betygsresultat. Det borde välkomnas av alla. Så sluta jaga friskolor och fokusera på att ta fram tydliga kvalitetsmått. Då kan alla se vilka skolor som är duktiga och då kanske glesbygdsskolorna kommer bättre ut än vad vi tror idag.