Ekonomi Åsikt
Stockholm tappar mark till Köpenhamn
2018 var Stockholm den tredje mest kunskapsintensiva regionen i Europa. Sedan dess har Stockholm har tappat mark, inte bara till Köpenhamn, utan även till Prag, Budapest och Bukarest. Sveriges konkurrenskraft inte längre kan tas för given, skriver Nima Sanandaji och Klas Tikkanen.
Den årliga studien Brain Business Jobs Index, framtagen av European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform (ECEPR) med stöd av Nordic Capital, kartlägger kunskapsintensitet i 33 länder och 243 regioner. Rapporten mäter andelen av den vuxna befolkningen som arbetar i kunskapsintensiva verksamheter, såsom avancerad teknologi, IT, avancerade tjänster och kreativa yrken.
I Stockholm har 19,2 procent av de vuxna så kallade Brain Business Jobs. Det är fortfarande en hög andel, men inte tillräcklig för att behålla en topposition. I stället har centraleuropeiska huvudstäder som Bratislava, Prag, Budapest och Bukarest tagit mark och återfinns nu i toppen, med mellan 21,5 och 24,5 procent av de vuxna i kunskapsintensiva jobb. Dessa regioner kombinerar växande humankapital med relativt låga skatter och lägre totala lönekostnader, samtidigt som de har god tillgång på kompetens och talanger.
Utvecklingen märks också i Norden, där Köpenhamn för första gången gått om Stockholm som den ledande regionen. Hur har det gått till?
Utvecklingen märks också i Norden, där Köpenhamn för första gången gått om Stockholm som den ledande regionen.
Danmark och Sverige är institutionellt lika: båda är innovativa välfärdsekonomier med hög utbildningsnivå och stagnerande tillväxt. Skillnaden ligger i Köpenhamns medicinska innovationskluster, som utvecklats till ett draglok för regionens innovations- och exportkraft. Inte minst har mediciner som bidrar till viktminskning skapat global efterfrågan och stärkt regionens kunskapsintensiva position. Det visar tydligt hur enskilda innovativa företag högt upp i värdekedjan kan påverka ett helt land positivt.
Som nation ligger Sverige fortfarande på tredje plats i Europa, med 10,3 procent av den vuxna befolkningen i kunskapsintensiva jobb, strax efter Schweiz och Irland. Danmark följer tätt bakom med 9,9 procent. Sverige har fortfarande försprång inom ICT, kreativa branscher och avancerade tjänster, medan Danmark leder inom avancerad teknologi.
Vad krävs för att Sverige ska återta ledningen?
Årets rapport visar att konkurrensen inom Europa hårdnar. Sverige är fortfarande det land i Norden som satsar mest på forskning och utveckling i förhållande till BNP och har den högsta andelen forskare och ingenjörer i befolkningen. I vår förra essä lyfte vi att Sverige har tre viktiga uppgifter för att omsätta sina styrkor till konkreta resultat och stärka sin position som ledande kunskapsnation.
Ingenjörs- och forskarutbildningarna behöver stärkas så att minst tre svenska universitet tar plats bland världens hundra främsta. I dag är endast KTH i Stockholm med på den listan. Lika viktigt är det att sänka skatterna för att locka investeringar och talanger. Det behövs en bredare förståelse för hur både höga skatter och stora offentliga utgifter tränger undan den privata sektorns innovationsförmåga. Dessutom måste Sverige säkra tillgången på stabil och billig energi, vilket länge varit en av landets viktigaste konkurrensfördelar – men så är det inte längre.
Sveriges konkurrenskraft utsätts nu för allt hårdare press, både inom Norden och i övriga Europa.
Att Stockholm blivit omsprunget av Köpenhamn är mer än ett regionalt rankingskifte, det speglar en bredare förändring: Sveriges konkurrenskraft utsätts nu för allt hårdare press, både inom Norden och i övriga Europa. Hög utbildningsnivå, omfattande investeringar i forskning och utveckling samt ett stort antal forskare och ingenjörer garanterar inte automatiskt fler kunskapsintensiva jobb.
Andra länder och regioner presterar i dag bättre, tack vare en kombination av växande humankapital, konkurrenskraftiga skatter, dynamiska innovationsmiljöer och företag som driver hela regioners utveckling. Kunskapsekonomier som lyckas bygger på talang, innovationskraft och gynnsamma villkor för företag att växa. Köpenhamns framgång visar hur snabbt situationen kan förändras: enstaka innovativa företag kan flytta hela regioners position i kunskapsrankingen.
Stockholm och Sverige står inför ett vägval: fortsätta på samma kurs och riskera att konkurrensen drar ifrån, eller genom målmedvetna satsningar på utbildning, innovation, investeringar och energiinfrastruktur återta ledningen. Frågan är inte bara om Sverige kan behålla sin position, utan om vi kan omvandla våra styrkor till konkreta resultat i ett allt tuffare europeiskt kunskapslopp.