Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Ekonomi Essä

En ny bok skildrar hur jakten på effektivitet byggt det moderna samhället. Joakim Broman jämför glödlampor och bilar med bostäder och frågar sig varför vi så ofta motverkar effektivitet snarare än främjar den.

Runt 2009 gjorde jag ett av mitt livs sämsta köp. EU:s medlemsstater och parlament hade nyligen beslutat om det så kallade ekodesigndirektivet som, bland mycket annat, skulle leda till ett stopp för försäljning av traditionella glödlampor. Direktivet innebar visserligen inte ett uttryckligt förbud mot klassiska volfram-lampor men genom sina krav på energieffektivitet var det ett de facto-förbud.

Alternativen vid den tiden, de så kallade lågenergilamporna, var bedrövliga: lysrör i mindre format, med kallt, ofta svagt ljus. I stället för små och runda var de kantiga och avlånga, gick inte att dimma och var för stora för eller såg förskräckliga ut i öppna bords- och taklampor. 

Så jag hamstrade 60W-glödlampor, byggde upp ett rejält lager i förrådet som jag tänkte skulle räcka i åratal, kanske decennier framåt. Utöver personlig konsumtion räknade jag med att kunna sälja till familj och bekanta – kanske till och med på Blocket – när produkten försvunnit från butikshyllorna. 

Jag vet inte exakt när jag körde mina högar med oanvända glödlampor till tippen, men gissningsvis var det inte särskilt många år senare. Jag är faktiskt osäker på om jag använde ens någon av dem. Affären ruinerade mig inte men blev en lärdom om teknikskiften. Nyligen dök den upp i huvdet när jag läste ingenjören och författaren Brian Potters bok The Origins of Efficiency (Stripe Matter, 2025), där just glödlampor är ett återkommande exempel.

De som utvecklar, effektiviserar, kapitaliserar och implementerar nya produkter vid ett teknikskifte blir oftare bortglömda.

Alla känner till Edisons patent och många har nog hört berättelsen om de ändlösa experimenten med att hitta rätt material till glödtråden. Potters stora gärning är att utvidga och kontextualisera den berättelsen genom att skildra hur glödlamporna gick från att blåsas och monteras för hand av en enskild hantverkare till att massproduceras i enorma fabriker. De steg, den idéutveckling, det arbete och det kapital som krävdes för att nå dit – och därmed för att få ned priset och göra glödlampornas nytta tillgänglig för alla – är förbisett i jämförelse med volframanekdoterna men minst lika centralt som innovationen. Vi hyllar med rätta uppfinnare för deras framsteg, skriver Potter, men de som utvecklar, effektiviserar, kapitaliserar och implementerar nya produkter vid ett teknikskifte blir oftare bortglömda. Trots att deras insatser gör lika stor skillnad som den ursprungliga innovationen.

De flesta innovationer kan inte ersätta gamla tekniker eller produkter direkt. En ny idé öppnar dörren, men andra uppfinnare, entreprenörer, ingenjörer och ekonomer måste gå igenom den för att förfina tekniken. Därför, visar Potter, följer nästan alla teknikskiften en S-kurva. Prestandan eller kapaciteten är låg och utvecklas långsamt i början. När arbetssätt, funktioner och produktionssätt förbättrats ökar förmågan snabbt, för att till sist plana ut när tekniken nått sin fulländning. 

Illustration över en så kallad S-kurva, som visar hur teknisk utveckling ser ut över tid. Källa: The Origins of Efficiency, Stripe Matter, 2025.

Hur lång tid det tar från början av S-kurvan till den övre platån kan variera kraftigt, liksom hur långlivad en teknik är. Men mönstret går igen: flygplans- och skeppsmotorer, vakuumpumpar, turbinblad, RAM-minne, hårddiskar, halvledare och otaliga andra produkter har alla följt liknande S-kurvor.

Teknikskiften äger inte heller bara rum inom produktutveckling utan också inom produktionssätt, vilket inte ska underskattas. Fords löpande band-produktion gjorde bilen till en massprodukt. Toyotas produktionsmodell har med sina kontinuerliga förbättringar både effektiviserat bilindustrin och en lång rad andra branscher. I våra dagar tänker vi inte så ofta på spik men förr var produkten central för en stor del av ekonomin. 0,4 procent av USA:s BNP år 1810 utgjordes av spik – lika stor andel som datorer i dag – och det var inte ovanligt att äldre byggnader brändes ned för att man skulle kunna återanvända spikarna. Kanske inte så konstigt i ett samhälle där varje spik handbankades av en smed. Med industrialisering av produktionsprocessen och två teknikskiften föll priset så mycket att bara sovjetiska planerare kunde skapa brist.

The Origins of Efficiency handlar om olika typer av effektivitet, och följdriktigt blir boken därför också en grundlig genomgång både av vilka mekanismer som ligger bakom en fri marknad och av vilka under en sådan ekonomi kan åstadkomma. Företags vilja att göra vinst och att minska kostnader driver fram arbetsdelning, skalfördelar, nya organisationsformer med förbättrade arbetssätt, nya produktionssätt som ofta också förbättrar produkterna. Och så ibland: helt nya tekniker som ersätter de gamla produkterna eller produktionssätten när de nått sina platåer. En ny S-kurva tar vid och genererar nytt välstånd. 

***

Det sistnämnda händer som bekant inte alltid. Efter att handsmidda spikar ersatts av maskinklippta spikar övergick produktionen i slutet av 1800-talet till så kallad trådspik, som kapas av ståltråd. I allt väsentligt är det fortfarande så spik produceras i dag, även om maskinerna förbättrats avsevärt sedan dess. Produktionen av aluminium och ammoniak för konstgödsel bygger på samma teknik som för 100 år sedan. Glödlampor såg mer eller mindre likadana ut från det att tillverkningen industrialiserats och fram till det tidiga 2000-talet.

Förklaringarna till det varierar med sammanhang och bransch. Kanske har ingen avsatt de nödvändiga resurserna för en innovation inom ett visst område; kanske är en ny produktionsteknik för spikproduktion inte mödan värd.

I vissa fall finns dock andra bovar. Potter pekar på hur sjukvårdsproducenter i USA måste visa på ett ”tydligt behov” innan man får bygga nya sjukhus eller kliniker, något som skapar brist och stigande kostnader. Han noterar också hur ständigt nya säkerhetskrav på kärnkraftverk ledde till stigande byggkostnader, med följdeffekten att kolkraften fortfarande lever kvar i dag.. Kanske är problemen allra tydligast inom byggsektorn.. Kostnaden för att bygga ett hus i USA ökade med nästan 50 procent mellan 1964 och 2021, även när man justerar för inflationen. 

Liknande effektivitetsproblem finns i Sverige. Våra bostäder, exempelvis, må ha blivit mer energieffektiva på senare år men de har varken blivit enklare eller billigare att bygga. (Och inte heller vackrare, om man ska tro det allmänna sentimentet.) Redan för sex år sedan påpekade tidigare byggchefen Mikael Anjou i boken Den ineffektiva byggbranschen (Ekerlids 2019) att en bostad hade kostat hälften så mycket som vid millennieskiftet om byggföretagen hade haft samma prisutveckling som detaljhandeln. Det hänförs ibland till att byggsektorn är trög, odigitaliserad, okonsoliderad och konservativ. Om det är sant är det emellertid långt ifrån hela sanningen: Sverige har också dynamiska, uppfinningsrika och snabbfotade byggföretag. Numera produceras småhus i fabriker där hantverkarna arbetar inne i moduler som hela tiden rör sig på ett löpande band. I slutet av bandet lastas de direkt upp på lastbilar och körs ut till byggplatsen.

The Origins of Efficiency av Brian Potter, Stripe Matter, 2025.

Men trots ökad automatisering och prefabricering – Potter tar upp just Sverige som ett exempel på det – har byggbranschen i stort haft en svag produktivitetsutveckling de senaste decennierna. Som Cecilia Hermansson och Han-Suck Song, båda forskare i ekonomi vid KTH, visar i en expertrapport till produktivitetskommissionen är följderna allvarliga. Sektorn står för nästan 10 procent av den svenska ekonomin, 17 om man räknar in hela värdekedjan.

Den svaga produktivitetsutvecklingen i sektorn leder till att viktiga infrastruktur- eller bostadsprojekt uteblir eller försenas. Underhållet av järnväg eller vattennät har varit underfinansierat under lång tid, men om produktiviteten ökat markant hade vi fått betydligt mer för pengarna. En svagt utbyggd infrastruktur hämmar tillväxten på flertalet marknader, som Hermansson och Song skriver. När bostäder blir färre och dyrare och transporter längre och långsammare slår det mot alla branscher i hela ekonomin. Tätheten i storstadsregionerna – ekonomins motor – minskar i stället för att öka. Arbetsgivare får svårare att hitta rätt kompetens, anställda att hitta sitt bästa jobb, riskkapitalister hittar färre företag att investera i, mötena blir färre eller av sämre kvalitet och varor kommer fram långsammare. Allt försenas och skjuts upp.

Ett flertal krafter kan motverka effektivisering. Ibland finns tekniska begränsningar. Även om en stor del av de svenska småhusen byggs i effektiva fabriker måste merparten av det totala bostadsbyggandet ske på plats. Fackföreningarna kan också sätta sig på tvären. Potter illustrerar med hur det amerikanska murarfacket motsatte sig gipsväggar och rörmokarna försökte stoppa introduktionen av PVC-rör. 

Kommuner som på eget bevåg lägger till krav på högre energieffektivitet eller balkongdörrars bredd omöjliggör standardisering och effektiv produktion.

Lejonparten av problemen beror dock, både i USA och i Sverige, på politik och byråkrati. De så kallade särkrav, som fördyrat och försenat försvarsupphandlingar i enorm omfattning, är ett stort problem även vad gäller bostadsbyggandet. Kommuner som på eget bevåg lägger till krav på högre energieffektivitet – trots att den svenska standarden redan är mycket högt satt – eller balkongdörrars bredd omöjliggör standardisering och effektiv produktion. En kartläggning av forskarna Carl Caesar och Eidar Lindgren visade att en tredjedel av alla detaljplaner innehöll krav som saknade stöd i lagen. I samma studie citeras för övrigt byggföretag som menar att särkraven ökar byggkostnaderna med fem till tio procent. Hjulet måste uppfinnas gång på gång, inlärningskurvorna nollställs och produktionen fastnar i S-kurvans tidiga faser.

De byggregler som i välmening syftat till att höja standarden har fortsatt att växa år för år med enorma kostnadsökningar som följd – utöver att de ironiskt nog lett byggandet längre bort från de bostäder folk verkligen vill ha. Planmonopolet leder till att alldeles för lite mark tillgängliggörs för byggande och Nimby-ism till segdragna processer eller inställda projekt. Och hyresregleringen leder i sig till att byggföretag saknar incitament att sänka byggkostnaderna. Fatta beslut om fri hyressättning i nyproduktion, skriver Hermansson och Song. Lyssna på forskningen, som Greta Thunberg säger.

Byggreglerna befinner sig mitt i en reformering men ingen vet om den nya modellen – som ställer upp funktionskrav i stället för att tala om precis hur en lösning måste utformas – leder till förbättringar, försämringar eller både och. Bullerkraven utreds separat, men eventuella förändringar ligger en bra bit fram och det dröjer innan de slår igenom. Om de nu gör skillnad.

Höga krav behöver inte vara dåligt. Utsläppskrav på förbränningskraftverk och obligatoriska airbags har höjt kostnaderna men gett andra viktiga kvaliteter. Många i gruvnäringen säger att höga miljökrav är det som drivit fram en så effektiv och skonsam gruvdrift i Sverige. De har andra invändningar och oro över statens inblandning, men vill i regel behålla en hög kravnivå. 

Skillnaden är att kraven är generella och att företagen är fria i hur de ska uppfylla dem. Krav på att bilar ska klara ett kraschtest innebär inte att myndigheterna bestämmer hur produktionen ska se ut, som Potter skriver. Det uppmuntrar innovation i produktutveckling och produktion, öppnar upp för andra lösningar än de myndigheter kan tänkas komma på. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

I avslutningskapitlet av The Origins of Efficiency målar Brian Potter upp en framtidsvision för husbyggande. En man vid namn John har köpt en bit mark och startar en applikation som byggföretaget tillhandahållit. Mjukvaran har redan tillgång till statliga databaser med information om marken och miljöns förutsättningar: topografi, jordegenskaper, skyfallssimuleringar, lokala byggregler och så vidare. John fyller i information om sin familj och deras preferenser: inkomst, husdjur, arbetsplats, pendlingsavstånd. 

Mjukvaran genererar och sorterar sedan bland miljontals konstruktionsmöjligheter. Ett fåtal förslag väljs ut och visas upp i simuleringar som lyfter fram goda egenskaper och potentiella problem. Blir det kö till toaletten eller är det för trångt vid spisen? Ska duschen vara större