Ekonomi Krönika
Boktipset kulturvänstern behöver
Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson beskriver vår samtid som ett resultat av kapitalismens framfart. Hon har kanske missat den uppmärksammade bok som visar på motsatsen: det vi kallar kapitalism är i praktiken ”socialism för de rika”, skriver Georgios Sideras.
Det är en frisk senhöstförmiddag. Jag står på vår innergård i något för lätta träningskläder och bläddrar i min ljudboksapp i hopp om att hitta något att lyssna på under löprundan. Jag skrollar förbi Förbannelsen: Hur Sverige fastnade i 90-talet och förlorade framtiden (Albert Bonniers förlag, 2025) av Karin Pettersson och bestämmer mig för att den får bli min löparkompis de närmaste veckorna.
Den driver en välbekant tes. Precis som Karin Pettersson finns det många som uppfattar 1990- och 2000-talen som avregleringarnas och privatiseringarnas epok, och som betraktar detta som grundorsaken till ökande ojämlikhet och politisk polarisering.
Under hela bokens gång dras mina tankar till en annan bok: Vad gick snett med kapitalismen? av Ruchir Sharma. Det är faktiskt som om Sharmas bok är skriven för läsare som Pettersson, som uppfattar vår samtid som ett resultat av kapitalismens framfart. För tänk om verkligheten är den motsatta? I kapitalismens vagga, USA, har statens andel av ekonomin vuxit snarare än krympt under varje president, med undantag för Bill Clinton, samtidigt som de federala regleringarna har mångdubblats sedan 1960-talet.
Det är denna diskrepans som Ruchir Sharma tar sig an i Vad gick snett med kapitalismen?, nyligen översatt till svenska på Timbro Förlag.
Sharma prövar politiska berättelser mot återkommande mått, snarare än mot stämningslägen.
Boken tar sin utgångspunkt i USA. Sharma inleder med att ställa just den frågan och besvarar den genom en historisk genomgång av statens gradvisa expansion, från Roosevelts New Deal fram till Reagan-eran. Det avgörande greppet är metodiskt: han prövar politiska berättelser mot återkommande mått, snarare än mot stämningslägen. Ett återkommande exempel är de offentliga utgifterna som andel av BNP, som har vuxit från 4 till 36 procent.
Men boken är inte en ensidig kritik av Demokraternas politik. Sharma problematiserar också Reagan och den historieskrivning som gjort honom till symbol för en krympande stat. Poängen är att bilden är missvisande: empirin går inte ihop med idén om att staten faktiskt rullades tillbaka. I stället växte en annan logik fram, där statens expansion drevs av skuldsättning.
I bokens andra del skiftar Sharma fokus till samtiden och närmar sig där också Petterssons problemformulering. Han delar hennes kritik av de omfattande räddningspaket som riktats till företag som i praktiken inte längre är livskraftiga. Men det är också här deras vägar börjar skiljas åt.
Sharma beskriver den förda politiken som en form av ”socialism för de rika” och menar att kombinationen av statliga stöd och långvarigt låga räntor håller så kallade zombieföretag vid liv. Effekten, enligt honom, är att konkurrensen sätts ur spel och den kreativa förstörelsen, en bärande mekanism i kapitalismen, gradvis urholkas.
I en välformulerad och konsekvent kritik argumenterar Sharma för att den ekonomiska politik som i dag ofta benämns kapitalism, i själva verket saknar täckning för beteckningen. Offentliga ingripanden, företagsstöd och räddningspaket tillskrivs marknaden, trots att de i praktiken innebär omfattande statlig närvaro.
Kapitalismen, menar Sharma, har inte burits fram av de senaste decenniernas politik – den har överlevt trots den.
Här finns en tydlig beröringspunkt med Karin Pettersson. Men där hon tolkar detta som ett resultat av en långt gången avreglering och marknadisering, målar Sharma upp en annan bild. I stället pekar han på hur skuldsättningen i OECD-länderna vuxit, hur räddningspaket avlöser varandra och hur den kreativa förstörelsen gradvis trängs undan. Kapitalismen, menar Sharma, har inte burits fram av de senaste decenniernas politik – den har överlevt trots den.
Sharma är som bäst när han rör sig i den amerikanska ekonomins historia och i de politiska myter som omger den; där är han både säker och pedagogisk. När perspektivet vidgas blir resonemanget mer översiktligt, och länder utanför USA (Sverige inkluderat) fungerar främst som illustrativa exempel snarare än som fördjupade fallstudier. Man ska därför inte läsa boken för att förstå vad som händer i Sverige, utan för att pröva den omvärldsbild som Förbannelsen tecknar – och som Sharma menar ofta vilar på en missvisande berättelse om vad ”kapitalism” faktiskt varit de senaste decennierna.
I den sista delen av boken lyfter han exempel på framgångsrika länder som har lyckats gå emot trenden och liberalisera sina ekonomier. Sverige är ett av dem. Trots den höga utgångspunkten har både de offentliga utgifterna, statsskulden och skattekvoten minskat i Sverige sedan 1990-talet. Ekonomin återhämtade sig snabbt efter nittiotalskrisen och visade sig motståndskraftig även under finanskrisen. Mycket tack vare de reformer som Karin Pettersson var med och genomförde som politiskt sakkunnig på Finansdepartementet – reformer som hon i sin bok tar avstånd från och ångrar i dag.
Luften är kall. Jag sätter en fot framför den andra och lyssnar klart på Förbannelsen. Det enda jag kan tänka på är Andreas Berghs förord till Vad gick snett med kapitalismen?. Boken är som skriven för människor som delar Karin Petterssons världsbild att läsa:
Skrämmande, för att jag inte är säker på att vi själva begriper vad vi har gjort rätt. Hur djup är den svenska förståelsen av det faktum att vårt välstånd vilar på kapitalistisk grund?