Johanna Trapp:
Det stora skogsrånet fortsätter
Samhälle Reportage
Överklaganden av skogsbruk har satts i system. Nu stoppas även gallring i domstol, trots att det inte är en tillståndspliktig åtgärd. Äganderätten i skogen måste stärkas, skriver Johanna Trapp.
Skogspolitiken brinner. Överklaganden på avverkningsanmälningar till Skogsstyrelsen har ökat med 800 procent på fyra år. Bakom siffrorna finns skogsägare som stoppas att bruka sin skog trots att de gjort allting rätt. Ofta förhindrasinte bara deras skötselplaner, utan även generationsskiften, pensionssparanden och möjligheten att bestämma över den egna platsen.
För att berätta deras historier intervjuade jag skogsägare och sammanställde deras berättelser i rapporten ”Det stora skogsrånet: Berättelser från verkligheten”. Rapporten släpptes för drygt en månad sedan, och efter det har min mejlkorg fyllts med berättelser från personer som varit med om liknande saker. En av dem är Gunnar Johansson, som blivit utsatt för något som varken han, jag eller någon annan vi pratat med har hört talas om. Gunnar skulle gallra lite träd på tomten, men blev stoppad i domstol, trots att det han skulle göra inte är något man behöver söka tillstånd för.
Att få en avverkning överklagad är inte ovanligt, i många fall har det satts i system av olika föreningar. Ska man däremot bara göra mindre insatser, behöver ingen anmälan göras. Så var det i alla fram tills att Gunnar Johansson skulle röja runt tomten nyligen.
En viktig princip när det gäller skogsbruk är att skogsägaren inte behöver be om lov från Skogsstyrelsen för att avverka, utan bara meddela att man planerar att göra det. Har myndigheten inte återkommit inom sex veckor blir det ett så kallat nollbeslut, vilket innebär att skogsägaren får avverka. Allt fler fall blir dock överklagade, även av den typen som aldrig lyfts förr.
Överklaganden på avverkningsanmälningar till Skogsstyrelsen har ökat med 800 procent på fyra år.
Det är Gunnar Johanssons gallring ett tydligt exempel på. Jag ringer upp Gunnar, som är jurist och numera bor i Stockholm, men ocksåäger skog och en gård i Ånge tillsammans med sina systrar. Platsen har varit i mormoderns släkt i 400 år. Redan 2022 blev en avverkning på 15 hektar överklagad av samma person som nu överklagat gallringen, då genom föreningen Skydda skogen. Anledningen sades vara förekomsten av orkidén knärot och avverkningen stoppades.
– Det fanns gott om knärot där, den är vanlig här i skogen. Tusen stycken på bara en hektar, berättar Gunnar.
Efter många om och men drog Gunnar tillbaka anmälningen på 15 hektar våren 2025. I slutet på september samma år försökte syskonen istället avverka 9 hektar på samma fastighet, och skickade därför in en anmälan till Skogsstyrelsen. I samma veva tänkte Gunnar passa på att röja lite vid bostadshuset och gallra lite gammal betesmark runt ladan och båthuset.
– När jag var grabb gick det kor och får där, det har ju varit betesmark innan, så jag ville rensa upp lite, berättar Gunnar när vi pratar med varandra.
– Gallring innebär ju bara att man tar bort vissa träd för att andra ska få lite mer plats och ljus att växa, det är en helt naturlig och odramatisk del av skogsskötsel, fortsätter han.
Sagt och gjort. I slutet på oktober var förberedelserna i full gång, tills ett brev från Mark- och miljödomstolen plötsligt damp ner i brevlådan. Det konstaterade att Gunnar och systrarna fått ett så kallat interimistiskt förbud mot röjningen och gallringen – trots att man, som sagt, inte behöver tillstånd från första början. Överklagan var gjord av samma person som överklagat syskonens anmälan 2022, men nu genom en annan föreningen: Jordens vänner.
– Jag har aldrig hört talas om att röjning skulle missgynna naturvärden, det är ju tvärtom, säger Gunnar när jag pratar med honom i mitten på december.
Vanligtvis har Skogsstyrelsen sex månader på sig att titta på en överklagan (tillsynsbegäran). Då Skogsstyrelsen endast svarade Jordens vänner att överklagan mottagits och sedan inte återkom, tolkade föreningen det som att myndigheten bestämt sig för att inte göra något, det vill säga ett nollbeslut. Därför överklagade de ärendet till Mark- och miljödomstolen, trots att det inte fanns något formellt beslut.
– Det är ju inte anmälningspliktigt på gallring, så föreningen kan inte veta om vad jag planerar? Till exempel visste de inte vilka fastigheter det gällde. Spontant kände jag bara att Skogsstyrelsen inte har kunnat haft tid att kolla upp mitt ärende på en dag, och mycket riktigt, när jag ringde visade det sig att de inte hunnit det.
Överklagandet menade att det fanns spår av tretåig hackspett i fastighetens närområde. Inte på syskonens fastighet och inte där de skulle gallra eller avverka, men åtgärden behövde ändå stoppas enligt Jordens vänner.
”Trots att fågeln inte finns på vår mark så ska vi ta hänsyn till den som eventuellt finns på grannens mark.”
– Trots att fågeln inte finns på vår mark så ska vi ta hänsyn till den som eventuellt finns på grannens mark. Hur mycket förväntas det att jag granskar min grannes mark? Hur kan jag bli ansvarig för vad som sker på grannens mark, och i hur hög utsträckning? undrar Gunnar.
Röjning och gallring kan stoppas i vissa fall enligt Miljöbalken om det finns en risk att fridlysta eller hotade arter kan påverkas negativt. I Gunnar Johanssons fall sa Skogsstyrelsen att ytterligare hänsyn måste tas på östra delen av fastigheten, utöver vad som redan skett. Beslutet sätts med vite på 1,5 miljon. Gunnar och systrarna hade gjort en inventering redan innan anmälan, men gjorde med anledning av detta en ny inventering 20 november. Denna konstaterade avsaknaden av tretåig hackspett och konstaterade att detta inte är ett kärnområde för arten eller något troligt revir. Men framförallt var det knärot Skogsstyrelsen brydde sig om. Inventeringen konstaterade att knärot finns, cirka 150 individer, men eftersom det finns mer än 500 knärot på det 15 hektar stora förbudsområdet så borde det inte vara risk för att populationen påverkas negativt.
– Vi har lämnat detta svar till Skogsstyrelsen, det är nu ett pågående ärende, berättar Gunnar.
Domstolen höll trots det med Jordens vänner och ansåg att även myndighetens passivitet kan räknas som ett beslut. Därför stoppades Gunnar från att gallra tills målet avgjorts, ett så kallat interimistiskt beslut.
Så låg alltså brevet uppsprättat på Gunnars köksbord, hans gallring hade stoppats. Syskonen bestämmer sig för att överklaga. Gunnar berättar vidare om hur han resonerar.
– Jag tycker att objektivitetsprincipen åsidosatts i och med att vi inte tillfrågades innan beslutet togs. Jag tycker heller inte att det verkar som att Jordens vänner har koll, i 13 av 29 sidor av överklagan kallade de gallringen för avverkning. I överklagan skriver de dessutom att de befarar att gallringsintensiteten blir 90 procent, men i verkligheten är ett uttag på 30 procent planerat, säger Gunnar.
Vi bestämmer att vi ska höras igen när domen fallit, och i mellandagarna hör Gunnar av sig igen. I mejlet har han bifogat ett beslut från Mark- och miljööverdomstolen. De har tagit ett beslut. Domstolen slog fast att Skogsstyrelsen att inget beslut fattats, därför borde den första domstolen inte ha tagit upp målet, och därmed var förbudet mot gallringen felaktigt. I praktiken betyder det att markägarna återfår rätten att gallra och att den tillfälliga stoppordern upphävs. En vinst för äganderätten.
Men där slutar inte historien, varken för Gunnar och hans systrar eller för äganderätten. Syskonen vann i det här fallet, men det betyder inte att de eller andra inte kan råka ut för samma sak igen.
När jag pratar med Gunnar igen kort innan publicering av den här texten berättar han att syskonen nyligen begärt samråd hos Skogsstyrelsen för att göra en 50 procentig gallring på 6,5 hektar, återigen för att försöka återskapa mer åker och betesmark.
– Skogsstyrelsen svarade att trots vår inventering av området den 20 november så önskar de att en ny inventering ska göras avseende eventuell förekomst av knärot. Inventering ska ske av kvalificerad biolog och alla platser där fridlysta arter hittas ska markeras med gps-punkter. Det här arbetet kan tidigast utföras i maj eller juni då det är för mycket snö innan dess. Så nu har vi fått ett vite på 1,5 miljoner även här, vilket verkligen är anmärkningsvärt.
”För skogsägaren kostar det massa tid och pengar, men för den som överklagar är det bara att överklaga igen.”
Gunnar låter irriterad och det kan man förstå. Turerna kan bli många. Flera personer med insyn jag pratat med den senaste månaden säger att överklaganden i hög grad är kopplat till platserna där någon som är engagerad i en av dessa föreningar råkar bo och leva, snarare än där naturvärdena faktiskt är störst. Den höga nivån av överklagningar gör dessutom att myndigheterna inte hinner handlägga alla fall, vilket i praktiken gör att avverkningarna kan skjutas upp på obestämd tid, får jag höra.
– En överklagan tar en vecka att hantera, och myndigheten får tre om dagen, berättar en person på mitt rapportsläpp.
Kampen om vad skogen ska vara, och vem den tillhör, utkämpas i domstolar och på myndigheter. Det känns igen från arbetet med min rapport. Martin Moraeus, en av skogsägarna som jag då intervjuade, konstaterar träffande att “de som överklagar vinner eller förlorar inte. Skogsägaren förlorar eller förlorar allt. För skogsägaren kostar det massa tid och pengar, men för den som överklagar är det bara att överklaga igen”.
Gunnar Johansson är jurist och har därför ganska bra koll på regelverket, men alla Sveriges 300 000 skogsägare har inte den turen. Flera andra jag intervjuat beskriver alla regelverk och myndighetsvändor som en snårig labyrint det blir svårt för en vanlig person att förstå sig på. Det blir övermäktigt.
***
Det finns mycket mark i Sverige som är skyddsvärd, men det betyder inte att allt ska eller kan skyddas av det offentliga. Frågan kokar ner till hur mycket skattepengar som ska tas från andra saker för att lägga på att skydda mark som någon redan sköter. Särskilt när myndigheterna inte alltid har nog med pengar för att finansiera skyddet.
Det borde inte vara lika enkelt att överklaga skogsbruk som det är idag, till exempel genom att det kostar en symbolisk summa att överklaga. Att överbelasta myndigheterna kan inte vara ett okej sätt att stoppa avverkning på. Genom allt mer planerade överklaganden med hjälp av rödlistade arter stoppas allt fler avverkningar. Men de tar också tid från Skogsstyrelsens handläggning vilket gör att den förlängs och skjuts upp.
Enligt bedömningar som LRF gjort skulle en konsekvent artskyddstillämpning innebära att runt 2 miljoner hektar skog skulle tvingas undantas från skogsbruk – enbart till följd av 5 bedömda arter. Den årliga kostnaden för att ersätta skogsägarna vid en sådan tillämpning skulle vara cirka 10 miljarder kronor. Analysen är gjord utifrån 5 arter, men det finns 4 746 rödlistade arter i Sverige. Naturvård kräver prioritering, precis som alla andra politikområden.
I grund och botten grundar sig detta i synen på människans roll i naturen. Överklagandena bottnar i misstro mot att skogsägare kan fatta egna beslut. Men anledningen att Sverige har så mycket fint brukat landskap är just att människor brytt sig, investerat och tänkt långsiktigt. Det är tack vare att familjer som Gunnars, som skött sin skog i hundratals år, som vi andra kan njuta av skogslandet Sverige.
Omslagsbilden föreställer en björkskog. Foto: Roald, Berit/NTB