Efter det amerikanska mellanårsvalet i november börjar kampen på allvar om vem som ska bli det republikanska partiets presidentkandidat i presidentvalet i november 2028. De flesta namn som nu nämns tillhör redan etablerade politiker men det är inte självklart att det är i den kretsen som man finner kandidaten.

Donald Trump hade ingen partipolitisk bakgrund när han 2015 lanserade sig som republikansk presidentkandidat. Tv-mannen Tucker Carlson är mycket känd i USA men mindre känd utanför hemlandet. Detsamma gällde Trump 2015. Trumps folkliga bas bestod då i tv-långköraren ”The Apprentice” som skildrade en framgångsrik affärsmans hantering av olika utmaningar.

Jason Zengerles biografi om Tucker Carlson, Hated by All the Right People (2025) är en mycket välskriven och detaljerad bild av en av de mest inflytelserika – och omdiskuterade – mediepersonligheterna i modernt amerikanskt politiskt liv. Boken är baserad på omfattande research som börjar redan i Carlsons barndom. Tucker Carlson föddes 1969 in i en privilegierad republikansk familj. Hans far Dick Carlson ledde Voice of America, USA:s officiella radiostation för sändningar till utlandet, under Ronald Reagans presidentår och kom att tjäna som ambassadör under George H.W. Bush. Modern övergav familjen och fadern gifte om sig med en arvtagare till ett storföretag. Tucker växte upp i La Jolla, en exklusiv förort till San Diego.

Trots – eller kanske på grund av – denna privilegierade bakgrund utvecklade Carlson tidigt en känsla av utanförskap och antipati mot etablissemanget.

Trots – eller kanske på grund av – denna privilegierade bakgrund utvecklade Carlson tidigt en känsla av utanförskap och antipati mot etablissemanget. Han kom inte in på något Ivy League-universitet utan fick nöja sig med Trinity College i Connecticut, och hans betyg där var så dåliga (ett snitt på 1,9 av 4,0) att han knappt fick sin examen.

Denna känsla av att ha blivit avvisad av de verkligt mäktiga skulle, menar Zengerle, komma att prägla hela hans karriär. Carlsons första karriär var som journalist på tidskriften The Weekly Standard – ett neokonservativt flaggskepp grundat av Bill Kristol – där han visade sig vara en skicklig skribent. Bill Kristol är i dag en av nyckelpersonerna i den rörelse inom det republikanska partiet som avskyr Trump. Carlson var vid den här tiden en relativt mainstream-republikan och till och med kritisk mot invandringsfientliga röster som Pat Buchanan. Han kallade Donald Trump ”den mest motbjudande personen på planeten”.

Men televisionen lockade. Carlson fick jobbet som konservativt ankare på CNN:s debattprogram Crossfire i början av 2000-talet. Det var en roll som krävde att han satte den politiska profilen framför nyanserna – ett mönster som skulle komma att definiera hans karriär. CNN lade dock ner programmet.

Carlson startade 2010 i stället nyhetssajten The Daily Caller med ambitionen att göra seriös högerkonservativ journalistik. Men när han analyserade vad hans internetpublik var intresserad av insåg han att det inte var välgrundade reportage eller genomtänkt konservatism som genererade klick – det var artiklar som provocerade vänstern. The Daily Caller fick en svår konkurrent i Steve Bannons Breitbart News som vann en större publik med sitt grövre material. Carlson svarade med att anställa skribenter med kopplingar till vit nationalism och med öppet rasistiska åsikter.

Tucker Carlson förstod hur internet belönade sådana radikala åsikter. Han såg tidigt att Donald Trumps blandning av anti-invandrarideologi med betoning på nationell tillhörighet, vit överhöghet och populism hade en framtid i det republikanska partiet – långt innan de flesta etablerade kommentatorer fattade det.

Carlson sökte kontakt med medieägaren Rupert Murdoch och kom tack vare det till Fox News. När Trump helt oväntat vann presidentvalet 2016 fick Carlson sin egen primetime-show: Tucker Carlson Tonight. Den skulle bli kabeltelevisionens mest sedda program någonsin.

Hans show fungerade som en sammanhängande ideologisk ram för Trumps annars högst kaotiska impulser. Där Trump kastade ur sig slogans och konspirationer närmast på måfå, gav Carlson dessa en något mera intellektuell fernissa. Han skildrade vad han beskrev som den amerikanska medelklassens ekonomiska förfall som ett resultat av den globala elitens svek. Hans nationalistiska populism var mer sammanhängande än Trumps egen retorik.

Presidentens medarbetare berättar i boken att Trump under sina första år i Vita huset ofta tittade på Carlsons program och hämtade idéer därifrån för sina framträdanden på valmöten.

Hans nationalistiska populism var mer sammanhängande än Trumps egen retorik.

Trots att Carlson hade mycket nära kontakt med presidenten så har det i dokumentationen kring de juridiska processerna kring det påstådda valfusket då Trump förlorade presidentmakten framkommit att Carlson privat avskydde Trump och var lättad när denne förlorade presidentvalet 2020.

Det hindrade honom inte från att fortsätta pumpa ut MAGA-propaganda varje kväll. Redan då spekulerades det kring att Carlson skulle kunna bli MAGA-rörelsens presidentkandidat någon gång i framtiden.

2023 sparkades Carlson oväntat från Fox News, sannolikt efter interna konflikter. Han startade då ett eget mediebolag, Tucker Carlson Network, och publicerade sig på X (tidigare Twitter) med stöd av Elon Musk.

Det var nu som hans radikalisering tog sin mest extrema form. Han reste till Moskva för att intervjua Vladimir Putin i ett samtal utan att ställa kritiska frågor. Han erbjöd sin plattform åt förintelseförnekaren Darryl Cooper, åt nazisten Nick Fuentes och hyllade Ungerns auktoritäre ledare Viktor Orbán. Många kritiker reagerade med avsky – men hans publik fortsatte att växa.

***

Zengerle pekar på att Carlson i dag är mycket mer än en tv-personlighet. Han blev en maktfaktor för MAGA-rörelsen inför presidentvalet 2024 och hans nära kontakt med Donald Trump bidrog till att blockera Marco Rubios väg till vicepresidentposten. Han knöt tidigt en nära kontakt med senator JD Vance och var engagerad i arbetet att övertala Trump att göra honom till sin vicepresident. Han såg till att motarbeta Mike Pompeo som tänkbar försvarsminister och hjälpte till att introducera bland andra Robert F. Kennedy Jr för Trump. Carlsons son Buckley fick ett jobb i vicepresident JD Vances stab. ”Tucker has people everywhere,” säger en rådgivare till Zengerle.

Efter att Trump inlett kriget mot Iran har Tucker Carlson definitivt brutit med Trump.

Carlsons kritik mot Trump eskalerade från att han beskrev Trump som offer för ”ondskefulla krafter runt honom – i det här fallet Israel”. Men sedan gick han betydligt hårdare fram. Han antydde att Trump möjligen kunde vara Antikrist, han kallade Trumps hot mot Irans infrastruktur ”ett krigsbrott och ett moraliskt brott”. Trump slog tillbaka och kallade Carlson ”en person med låg IQ som inte har en aning om vad som pågår.” Carlson bad sedan offentligt om ursäkt för att han ”oavsiktligt vilselett” väljarna att stödja Trump.

Carlson hävdar att Trump för krig mot Iran på Israels uppdrag – inte för att han ser Israel som en allierad, utan för att Israel antingen hotar honom eller på annat sätt kontrollerar honom. Han har pekat ut AIPAC (den pro-israeliska lobbyorganisationen i Washington) och kallat dess inflytande över amerikanska lagstiftare ”ett pågående förnedringsritual”. Carlsons motstånd mot Trump handlar primärt om isolationism. Hans sätt att rama in det, med Israel som skurk gör att gränsen mot antisemitism är oklar och omstridd.

Tucker Carlson har en publik på miljontals lojala lyssnare, han kontrollerar sin egen medieplattform och är fri från de legala begränsningar som en tv-kanal har.

MAGA-rörelsens budskap ”Make America Great Again” är kopplad till Carlsons motstånd mot utländska krig. Isolationismen är starkare i USA idag än den varit sedan tiden före andra världskriget. Där torde han nu också ha en ganska bred amerikansk opinion med sig. I podden Pivot konstaterade NYU-professorn Scott Galloway direkt efter Carlsons angrepp mot Trump att han nu var en perfekt presidentkandidat.

Tucker Carlson har en publik på miljontals lojala lyssnare, han kontrollerar sin egen medieplattform och är fri från de legala begränsningar som en tv-kanal har. Somliga kritiker ser Carlson som en cynisk opportunist som anpassar sina åsikter efter vad som ger uppmärksamhet och makt. Andra menar att hans hat mot ”eliterna” är genuint, rotat i hans egna upplevelser ända från barndomen då han likt Trump aldrig lyckades bli uppskattad av eliten.

Carlson kan ses som ett symptom på amerikansk mediekultur: ett system som belönar provokation framför sanning, utanförskap framför substans, och underhållning framför ansvar. Hans karriär är historien om hur en begåvad skribent med ambitioner i stället blev den som gav folklig röst åt den politiska rörelse som för de flesta är förknippad med Donald Trump. 

I en lång, spännande intervju med New York Times-journalisten Lulu Garcia-Navarro utvecklar den 56-årige Carlson ett resonemang som skulle kunna bli en upprepning av Trumps väg till Vita huset. Han säger i den att båda de stora politiska partierna är moraliskt ruttna. Han berättar att han kände stark sympati för Occupy Wall Street-manifestationen under finanskrisen 2007–2008. Carlson säger att det var en skandal att Barack Obama, som då blev president, inte åtalade de banker som skapat finanskrisen.

Han uttrycker sig mycket kritiskt mot dagens maktägande amerikanska elit som berövar den unga generationen dess chanser till ett gott liv både genom skattesystemets orättvisor och genom att man tillåter invandring eftersom invandrarna tar alla jobb. Han anser att det är denna elit som på något sätt tvingat Trump att inleda Irankriget. Carlson markerar i intervjun att han är mycket god vän med JD Vance men att denne nu på grund av sin roll som Trumps vicepresident kommer göra sig omöjlig som framgångsrik politiker efter Trump. Han uttrycker sig också mycket föraktfullt om utrikesminister Marco Rubio. Carlson motarbetade Rubio som vicepresident till Trump eftersom han anser att denne hör till den republikanska elit som Carlson avskyr och som han anser är en av de som ligger bakom kriget mot Iran.

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

Email

Tucker Carlson kommer sannolikt att slåss för att bli president 2028 eller något av de därefter kommande presidentvalen – kanske för ett nytt parti eller för det MAGA-parti som förde Trump till Vita huset. Här finns den stora konflikten inom det republikanska partiet.

Donald Trump har visat vägen även om han inte har förmågan att hantera makten, vilket Carlson understryker i NYT-intervjun.

Kommer Tucker Carlson vara en starkare president? Eller kommer demokraterna att hitta en vinnare? Amerikansk politik förblir åtminstone spännande.