Carolin Dahlman: I polisskuggans Sverige får gängen fritt spelrum

I februari befarade poliser i Umeå att våldsvågen i Stockholm skulle sprida sig norrut. Sedan ett antal år menar många att Sundsvall varit en port för gängbrottsligheten, och nu hade ett nytt fynd av vapen, narkotika och sprängämnen i staden skapat oro om en eskalering. Man befarade att våldet snart skulle flytta vidare norrut.  

Och för någon månad sedan small det. En skjutning, alldeles intill i skola. En Umeåbo sade: ”Vi brukar höra det från södra Sverige – från Stockholm, Malmö och sånt. Om de börjar skjuta här är det tråkigt.”

Polismaktens frånvaro ökade de kriminellas närvaro i Umeå och Sundsvall. 

Viktigt i sammanhanget är att ett 50-tal poliser från norra Sverige i januari skickades till Stockholm för att hjälpa till där. Risken finns att polismaktens frånvaro ökade de kriminellas närvaro i Umeå och Sundsvall. 

Enligt författaren Diamant Salihu är städer i norra Sverige en lukrativ knarkmarknad eftersom konkurrensen är mindre och kanske för att det inte finns lika många poliser där. När katten är borta…

Nyligen släppte Riksrevisionen en kritisk rapport om att de så kallade särskilda händelserna dränerar Sveriges mindre städer på poliser. De som är anställda för att lösa inbrott och våldtäkter i städer och byar runt om i landet lånas ut till det som brådskar för tillfället. 

Men vad gör polisen när hela Sverige är en särskild händelse, kanske som konsekvens av rockaderna? Vart ska då poliserna skickas till och från? Och vad gör politikerna? 

Moderaterna har tidigare motionerat i riksdagen om att de vill se fler poliser och högre löner. ”Polisen ska vara synlig och närvarande på gator och torg”, skrev man. Vi är många som väntar på storsatsningar nu när de har makten. 

SVT rapporterade i maj 2022: ”Allt fler skjutningar i mindre städer – oftare dödlig utgång”. Då sa rikspolischef Anders Thornberg: ”Vi är sent ute och det här kommer att hålla på under lång tid.”

Man undrar hur de kan vara sent ute. 

Polisen varnade för ett decennium sen för att gängbrottsligheten spred sig ut i landet. Sedan dess har det pratats och pratats. Och skjutits och skjutits. Politiker och myndigheter har hållit möten, men de kriminella lockar ändå ännu fler barn till mördarkarriärer. Offren blir fler. Förövarna råare. Förtvivlan växer. 

2019 berättade SVT att narkotikahandeln spridit sig från storstäderna. I september 2021 konstaterade Brottsförebyggande rådet, Brå, att den flyttat utanför storstäderna när konkurrensen mellan de kriminella gängen i storstäderna ökat. 2021 ljöd Larmet: ”Gängkriminaliteten på väg norrut i landet”. Så har det fortsatt. I mars skrev DN att åtta av de tio områdena i Sverige med flest skjutningar per capita sedan 2021 ligger utanför storstäderna. 

I februari kom nyheten att 25 nya statsåklagare anställs i syfte att ta upp kampen mot gängkriminaliteten som sprids i hela landet. ”Tidigare pratade man om storstadsproblematik när det gäller gängbrottsligheten med skjutningar och sprängningar men nu finns den ju över hela landet, även i mindre städer och på landsbygden”, förklarade Katarina Johansson Welin, som är vice riksåklagare för Dagens Juridik.

Ja, nog är folk oroliga även i Kalmar, Eskilstuna, Sandviken, Landskrona, Eslöv, Söderhamn, Växjö, Lidköping, Örebro och Karlskrona. Med flera, med flera. Att det har tagit så lång tid för makthavarna att skärpa till organisationen är skämmigt. 

Risken är att folk till slut tröttnar. 

Varför håller polisen envist fast vid den så kallade 70-30-regeln, om att 70 procent av de anställda ska vara utbildade poliser, och som förhindrar rekrytering av viktig civil personal? Varför höjs inte polislönerna? Vad gjorde de rödgröna alls – mer än att snacka? 

Riskerna med att skicka de få poliser som finns till akuta insatser är att folk till slut tröttnar. Än så länge har polisen högt förtroende. Det kan bero på ett visst mått av önsketänkande. Det ligger i farans riktning att folk blir mer skeptiska.

Var fjärde man i Sverige vill få rätt att skjuta inkräktare, enligt Novus. Nästan var femte skulle känna sig tryggare om de själva hade möjlighet att använda skjutvapen. 85 procent av männen svarade att de anser att man ska få försvara sig och sitt hem med våld vid inbrott eller annan form av hot. 

I mindre städer och landsbygdskommuner var dubbelt så många positiva. Det kan ju förklaras av att polistätheten är låg där. 

”Detta hade samhället kunnat hantera om det hade lagt resurser på att sköta sin del av uppdraget. Nu känner allt fler medborgare nödgade att primärt ta hand om sitt eget hus”, förklarade Novus vd Torbjörn Sjöström för Fokus. 

När våldet blir brutalare och gärningsmän verkar sakna samvete – eller känslor över huvud taget – blir fler rädda. Många lär bli förargade när brottsoffren dessutom inte tycks få upprättelse, i och med att brottslingar kommer undan, ärenden läggs ner eller de som döms får generande korta straff. 

En del påstår att det är alarmistiskt att varna för medborgargarden och att människor tar saken i egna händer när staten misslyckas, men utan vår öppna oro finns risk att problemen kvarstår, växer och blir ohanterliga.