Samhälle Krönika
Regeringen måste sätta ner foten i gruvpolitiken
Sverige behöver fler gruvor och kortare tillståndsprocesser. För att uppnå det behövs tydligare lagstiftning om vilka intressen som väger tyngst. Framförallt behöver regeringen sätta ned foten i hur samernas intressen ska balanseras mot gruvnäringens, skriver Rebecka Undén.
“Jag älskar också gruvor”, sa energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) vid en presskonferens i samband med EU-toppmötet i Kiruna i januari. Busch syftade på före detta näringsminister Karl-Petter Thorwaldssons (S) uttalande år 2021. Två dagar senare stod regeringen uppradad tillsammans med EU-kommissionen vid ishotellet i Jukkasjärvi. Det svenska EU-ordförandeskapet inleddes med att visa upp Sverige som unionens gruvnation.
I juni presenterades att en utredning ska tillsättas i syfte att se över reglerna för miljöprövningar. Det är sedan tidigare utlovat i Tidöavtalet, där det också sägs att prövningen ska göras mer “flexibel, effektiv och förutsebar”. Förenklade tillståndsprocesser har upprepade gånger efterfrågats från gruvbranschen eftersom det skulle skynda på gruvbrytningen. Dessutom skulle investeringsviljan sannolikt gynnas, om platsens lämplighet kan avgöras i ett tidigare stadium i processen.
Ambitionen att verka för att det öppnas fler gruvor verkar det inte råda någon tvekan om från varken nuvarande eller föregående regering. Uppe i norr finns fyndigheter som är avgörande för klimatomställningen, något Hugo Burén tidigare skrivit om här i Smedjan .
Hur mycket man än älskar gruvor går det inte att bortse från den komplexitet som präglar tillståndsprocesserna.
Men hur mycket man än älskar gruvor, går det inte att bortse från den komplexitet som präglar tillståndsprocesserna. Det handlar inte enbart om onödig byråkrati som kan reduceras och långa tidshorisonter som kan förkortas, utan även om de intressekonflikter som omgärdar tillståndsprövningarna. En aspekt som ingen politiker verkar vilja ta i med tång, är vilken betydelse samernas rennäring ska tillmätas jämte andra intressen och hur gruvmotståndet ska bemötas.
Miljörätten är ett snårigt rättsområde. I korthet kan sägas att markkonflikter, såsom frågan om en gruvprospektering på traditionell renbetesmark, ska prövas i varje enskilt fall. Bedömningen utgår från miljöbalkens hushållningsregler (3 kap), vilka tar sikte på ändamål som anses önskvärda för en “från allmän synpunkt god hushållning”. Enligt miljöbalken gäller att markområden som har betydelse för rennäringen ska “så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande”. Samtidigt gäller att markområden som innehåller värdefulla ämnen också “så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa”.
***
Enligt miljöbalken, och tillhörande förordningar, ska samerna vid en miljöprövning inkluderas i det samrådsförfarande som föregår ett miljötillstånd. Nyligen har också en så kallad konsultationsordning kommit till, enligt vilken samerna ska konsulteras i ärenden som särskilt berör dem. Pia Pehrson och Mikael Jonasson från Foyen Advokatfirma menar dock att konsultationsordningen innebär en “rejäl belastning” på tillståndsprocesserna. Den nya lagen medför konsultationsskyldighet för myndigheten Bergsstaten, vilken bara är en av tre instanser som är inblandade i prövningen av en ny gruva.
Frågan om samernas rättigheter och inflytande är inte enkel. Svenska staten har genom historien utsatt samerna för fruktansvärda övergrepp; trauman som gått i arv och satt spår i ett helt folk. I modern tid har Sverige upprepade gånger fått kritik från FN för bristande efterlevnad av urfolksrättsliga åtaganden. Såväl nuvarande som föregående regering har uttryckt behovet av fler svenska gruvor, men samtidigt betonat vikten av dialog med samerna. Lagstiftaren sänder onekligen dubbla signaler till såväl det samiska folket som gruvindustrin.
Lagstiftaren sänder onekligen dubbla signaler till såväl det samiska folket som gruvindustrin.
Dessutom har man genom de vaga hushållningsreglerna skjutit ifrån sig problemet till rättstillämparen att lösa. Peter Wennblad skrev tidigare i år i Svenska Dagbladet om att det tydligt behöver lagstiftas om vilken tyngd olika samhällsintressen ska ha och hur dessa ska förhålla sig till varandra. Det om något skulle tillgodose strävan efter förutsebarhet i lagstiftningen, men tas inte upp i kommittédirektivet till regeringens miljötillståndsutredare.
Det borde vara fullt möjligt att föra en saklig debatt om vilka intressen som ska väga tyngst vid prövningar av gruvbrytning, utan att förringa de övergrepp som Sveriges urfolk utsatts för. Att förtydliga de politiska utgångspunkterna skulle tillgodose förutsebarhet i tillståndsprocesserna för såväl gruvindustrin som det samiska folket.