Utblick Krönika
Kriget blir inte som vi tror
Livet i Ukraina visar att vi har en skev bild av hur krigets vardag ser ut. Stormkök, vevradio och burkravioli i all ära, men den verkliga motståndskraften finns i ett fungerande näringsliv, fortsatt handel och ekonomisk tillväxt, skriver Rutger Brattström.
“Vid gränskontrollen var det en massa byråkratiskt strul, vi blev kvar där i sex timmar och kom igenom först när klockan var två-tre på natten. Direkt när vi kom in i Ukraina så kände jag att något hade förändrats. Jag förstod först inte vad det var. Men sen slog det mig, det var mörkret. Ingen liten trivsellampa lyste i något av de igenbommade fönstren. Gatlyktorna var avstängda. Jag, som aldrig varit i en krigszon tidigare, insåg plötsligt att mörkret såklart var menat att göra det svårare för ryssarna att träffa sina mål. De enda ljusen på mils avstånd var lyktorna på vår bil.” Berättelsen från den ukrainska gränskontrollen kommer från Arvid Bertilsson, ordförande för Centre Right European Association of Students (CREAS). I december åkte Arvid med en liten grupp ner till Ukraina i syfte att lämna över ett terrängfordon fullastat med militär utrustning till ukrainska försvarsmakten, något som görs återkommande av organisationen Blågula bilen. Väl på plats passade de på att träffa ungdomspolitiker i det liberala partiet Solidarna Molod.
Livet i det krigsdrabbade Ukraina är på många sätt annorlunda än i Sverige. Utegångsförbud råder på natten, man måste ständigt hålla koll på sin app som visar inkommande ryska robotattacker och vardagen har blivit oförutsägbar med återkommande avbrott i el- och vattenledningarna. Men när vi svenskar tänker oss vad som kan hända när krisen eller kriget kommer, då är det inte dagens Ukraina vi ser framför oss.
Efter att ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin basunerade ut att det kan bli krig i Sverige under Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen ökade raskt försäljningen av stormkök, vevradios och vattenrenare. Det är tre bra saker som jag själv nog borde införskaffa, men det är också tre saker som en bättre beredskap bör se till att vi slipper använda.
I den svenska debatten låter det ofta som att handel, kommers och näringsliv skulle stanna upp sekunden då något oväntat händer. Därför håller nu flertalet svenska kommuner och regioner på att bygga egna beredskapslager med mat och andra förnödenheter. På debattsidorna ropas det efter nya beredskapslager för mediciner, sjukvårdsmateriel och fackförbundet Seko argumenterar för att järnvägarna ska förstatligas i beredskapssyfte.
I kris är det dock inte bara antalet burkar ravioli man har i källaren som avgör hur det kommer gå.
I kris är det dock inte bara antalet burkar ravioli man har i källaren som avgör hur det kommer gå. Förr eller senare tar de slut om de inte fylls på. Beredskap handlar minst lika mycket om att upprätthålla handelsrutter, utbyta varor med varandra och hjälpas åt. Ensam är inte stark. Lärdomen från pandemin var att statliga lager med skyddsutrustning inte var mycket till hjälp; det finska beredskapslagret med skyddsmasker var slut efter bara några dagar. Tvärtemot vad Karin Pihl skriver på Expressens ledarsida var det de globala värdekedjorna som stod pall och såg till att vården fick utrustning. Det var också det dynamiska näringslivet som utvecklade ett vaccin som kunde börja testas redan i mars 2020, innan pandemin slagit ut i full blom. På samma sätt är det genom att vara snabbfotade och hålla igång marknadsekonomin som Ukraina har kunnat vara så framgångsrika under krigets första två år.
Min vän, löjtnanten Edvard Selander, reste ner till Ukraina bara två månader efter krigsutbrottet för att hjälpa till och berättade återkommande om läget på plats genom den krypterade appen Signal, fram tills han stupade den 18 juli 2022. Han hade förberett sig på att komma till ett land där det civila samhället befann sig i kaos i och med att alla resurser fick skickas till fronten. Det han fann var den raka motsatsen. De tjocka buntarna med dollar han hade tagit med sig var helt onödiga, eftersom att det fanns fungerade bankomater i varje gathörn, inte bara i Kiev utan också på landsbygden. Han kunde åka taxi till sitt hotell, köpa tvätt-tjänster från hotellet och äta riktigt bra och billig mat från Kievs restauranger. När han skulle ta sig ut till ett fält utanför staden och utbilda ukrainska hemvärnare hyrde han en elsparkscooter. Det här öppna, och under omständigheterna, välfungerande samhället är en viktig del i Ukrainas framgångsrika försvar.
Innan kriget var det få, om ens någon, som förstod hur viktiga drönare skulle bli i modern krigföring på stor skala. Det svenska försvaret har bara några tiotal exemplar, i Ukraina går det åt 20-30 000 i månaden. Näringslivet har klivit in och investerat stora pengar i drönarfabriker, och enligt Business Insider kommer den ukrainska drönarindustrin att producera mer än en miljon drönare under 2024. Produktionsökningen är smått otrolig, den totala drönarproduktionen var mer 50 gånger större under 2023 än året innan. Ukrainska regeringsföreträdare uppmuntrar konkurrens och marknadskrafter i försvarsindustrin, och har insett att forskning och utveckling görs bäst av privata aktörer. Ibland är den bästa beredskapen att ha en stor IT-sektor, som snabbt kan ställa om till militär innovation och produktion.
Många av landets företagare jobbar nu på att lösa arméns stora problem med ryska minor genom att uppfinna och producera nya typer av minröjningsutrusningar och -fordon. De ukrainska entreprenörerna stöter dock ofta på byråkratiska problem i långsamma certifieringsprocesser som sinkar starten av produktionen. Att ta bort regleringar som hindrar försvaret från att göra sitt jobb, både i fredstid och i krigstid, det är en typ av beredskap som är mycket välbehövlig i Sverige där militärhelikoptrar inte tillåts flyga efter klockan 15 på vardagar, Nationellt cybersäkerhetscenter inte får bygglov för staket runt sin fastighet och militära skjutbanor stoppas av domstolar. Det gäller inte bara försvarsmaktens aktiviteter: att exempelvis lätta regelbördan för vårt jordbruk skulle kunna öka produktionen och göra det enklare för bönder att reagera på prismekanismer och snabbt ställa om för att producera bristvaror under större kriser.
I stället för att satsa miljarder på att bygga upp beredskapslager inför konflikter och kriser som vi inte vet hur de kommer se ut borde Sverige satsa på de faktorer som gjort att handel och samhället kunnat fortsätta så gott det går i Ukraina. Vi borde redan nu bygga upp ett starkt luftvärn som kan vara redo att försvara Stockholm och Göteborg mot robotattacker och andra luftstridskrafter. Den enskilt viktigaste utvecklingen i kriget under hela 2023 var att Ukraina har lyckats fördriva den ryska flottan från västra Svarta havet och upprätta en stabil handelsrutt till Odessa. Att förbereda upprätthållandet av en liknande säker rutt till Göteborg är antagligen den enskilt viktigaste beredskapsåtgärden en svensk försvarsmakt kan göra.
Motståndskraft handlar inte bara om att ta upp vapen och sätta sig i skyttegrav, det handlar också om att fortsätta leva sitt liv, anpassa sig efter omständigheterna och göra sitt jobb. Arvid berättar att invånarna i Kiev äter billiga hamburgare på McDonalds och dricker öl på barer, fram till att utegångsförbudet inleds klockan 23. Man kan däremot inte lämna staden för att vandra i de närliggande skogarna som de ryska styrkorna minerade under sin reträtt 2022 och som lämnats i minerat tillstånd eftersom minröjning behövs mer akut på andra ställen.
Andra medborgare sitter hemma och konstruerar enkla drönare för hand.
I stället för att vandra i skogar eller vara ute och rumla på nätterna har många ukrainska ungdomar fått nya fritidssysslor. Exempelvis berättade företrädarna för Solidarna Molod för Arvid om att de återkommande arrangerar “pysselkvällar” för att klippa, klistra och sätta ihop kamouflagenät som skickas till förband på fronten. Andra medborgare sitter hemma och konstruerar enkla drönare för hand, efter att ha lärt sig hantverket från digitaliseringsministeriets öppna onlinekurser. Att vara engagerad i en politisk eller hantverksförening som snabbt kan ställa om sina aktiviteter för att stötta krigsinsatsen är troligen bättre för beredskapen än att ha ett lager med Jodtabletter.
I Kiev byggde den ukrainska butiksjätten Епіцентр К (Epicenter K) nyligen ett nytt enormt köpcentrum, som Arvid besökte med ungdomar från Solidarna Molod för att köpa leksaker till barn på barnhem nära fronten. Han beskrev det som ett ukrainskt Wall Mart med allt från möbler till kläder och mat. Det är bara ett av många tecken på hur oväntat bra det faktiskt går för den ukrainska ekonomin. Krigets första år var katastrofalt för ekonomin, som krympte med 29 procent. 17 procent av landets areal ockuperades, men 2023 inte bara stabiliserades läget, utan ekonomin återhämtade sig med hela 6 procents tillväxt. Det har gjort att den ukrainska finansministern har sänkt sin beräkning på hur mycket ekonomiskt bistånd som landet behöver för 2024. På det hela taget är tillväxtvänlig politik kanske den bästa beredskapspolitiken, för på så sätt växer de två procent av BNP som vi som blivande NATO-land ska lägga på försvaret år för år.
Pandemin och kriget i Ukraina lär oss att staten inte kan förbereda sig på alla kriser och problem som kan uppstå. Den bästa beredskapen är därmed att förbereda sig på det oväntade, inte genom stora lager på specifika varor, utan genom att upprätthålla ett fritt näringsliv och möjligheterna till internationellt utbyte av varor och tjänster, även i krigstid.