Thea Erlandsson: Busch skulle kunna bli samhällsbyggaren

Ebba Busch har lyckats återuppliva Kristdemokraterna även i de mörkaste tiderna. När partiet varit helt borträknat och förutspåtts åka ut ur både riksdagen och Europaparlamentet har Busch under sina drygt nio år som KD-ledare vid flera tillfällen lyckats vända utvecklingen.

I sitt Almedalstal återvände Busch till den debatt om “svenska värderingar” som hon själv inledde när hon i Almedalen 2016 påpekade att Sverige befann sig i en “värderingskris”. Åtta år senare är bakgrunden dock en annan. Då möttes hon av raljanta och avståndstagande reaktioner. Nu tävlar i stället resten av partierna om hur mycket de kan älska svenska flaggor och värderingar. 

Kanske kan man säga att Ebba Busch vann värderingsdebatten.

Busch vill nu ta värderingskampen ett steg längre. Det räcker inte med stram migrationspolitik, arbetslinjen och språkkunskaper om inte människor delar en gemensam värdegrund, enligt Busch. Det menar hon gör KD unika i sin position, men skillnaderna gentemot övriga partier har ändå blivit allt svårare att urskilja. Kanske kan man, om man vill vara snäll, säga att Ebba Busch vann värderingsdebatten. 

Den andra, och tyvärr kortare, delen av Busch:s tal var därför desto intressantare och lägger grunden för vad ett nytt KD skulle kunna vara.

I valrörelsen 2018 introducerade Kristdemokraterna valsloganen “Du ska kunna lita på Sverige”, som man sedan dess regelbundet återkommit till. Du ska kunna lita på att få sjukvård i tid, att tågen kommer fram i tid, att det finns fossilfri el och att det går att bygga nya industrier och gruvor. Att samhället fungerar helt enkelt. 

Det var också dessa prioriteringar som gjorde att KD i regeringsförhandlingarna var angelägna om att få posterna som näringsminister och som infrastruktur- och bostadsminister. Ebba Busch borde ta vara på de möjligheter som partiets ministerposter ger, och bli känd som en samhällsbyggare. Det handlar om att vara den som tar initiativ till och börjar genomföra de omfattande samhällsinvesteringar som är nödvändiga för att Sverige ska klara den gröna omställningen och öka sin konkurrenskraft. “Rusta moder Svea”, som Busch själv beskrev saken i talet.

Här finns ett brett stöd från näringslivet. Svenskt Näringslivs chefsekonom Sven-Olov Daunfeldt har vid ett flertal tillfällen – nu senast på ett Almedalsseminarium – uttryckt att det är dags att överge överskottsmålet och i stället införa ett skuldmål på 40 procent av BNP för att kunna finansiera viktiga infrastrukturinvesteringar. Ebba Busch lyfte liknande tankar i sitt tal, och argumenterade för ökad offentlig upplåning för att finansiera den svenska återuppbyggnaden. Det kanske kommer att skapa spänningar i regeringssamarbetet, men till skillnad från Ulf Kristersson verkar Ebba Busch åtminstone ha en tydlig vision för det Sverige hon vill bygga. 

Det behövs ett politiskt ledarskap som inser att Sverige inte är färdigbyggt.

Det finns en lång lista på områden där behoven är akuta. Det handlar om både energiförsörjningen, vägar och järnvägar. Ett tydligt exempel på vad som händer om viktig infrastruktur negligeras är Malmbanan. Det är Sveriges tyngsta trafikerade järnväg och transporterar såväl människor som gods. Att underhållsperioden på Malmbanan har gått från sex veckor till sex månader per år är djupt bekymmersamt. Det kostar Sverige enorma belopp och gör att industrin inte vågar expandera, samtidigt som tillväxten i Sverige har stagnerat. Här behövs ett politiskt ledarskap som inser att Sverige inte är färdigbyggt och att framtiden handlar om mer än att lappa och laga. 

Det skulle kunna bli Kristdemokraternas nya roll i svensk politik.