Samhälle Krönika
Äganderätten: Lost in Translation
Att fågeldirektivet felöversatts är både pinsamt och allvarligt, och något som måste åtgärdas. Men vi får inte samtidigt tro att en korrekt översättning kommer att vara tillräckligt för att skydda äganderätten i skogen, skriver Johanna Trapp på Timbro Miljöinstitut.
Sverige är ett unikt skogsland, inte bara på grund av att 70 procent av vårt land täcks av den, utan även för att det privata ägandet av skog är så högt jämfört med andra länder. Ungefär hälften av all skog i Sverige ägs av privatpersoner. Det handlar om runt 300 000 personer och familjer som sköter skogen som pensionssparande, tillflyktsort, jaktmark, eller något helt annat.
Nyheten om ett översättningsfel i Fågeldirektivet betyder att dessa personer systematiskt lyder under striktare regler än andra europeiska skogsägare, trots att den svenska skogen är bland den finaste i Europa. Översättningen, som gör att den svenska lagen tar större hänsyn till enskilda fågelindivider än vad direktivets intention var, har lett till mycket kritik. Både LRF och Centerpartiet efterfrågar att regeringen ska tillsätta en haverikommission.
Bakgrunden är att den skogsutredning som regeringen mottog häromveckan jämförde den svenska översättningen med de engelska, franska och danska motsvarigheterna. Den fann då en betydande skillnad. I de andra språkversionerna ska en störning av fåglarna ha ”signifikant betydelse” eller ”väsentlig betydelse” för att det ska anses vara en störning och utlösa ett förbud. I den svenska översättningen däremot räcker det att en störning ”inte saknar betydelse” för att utlösa förbud.
Exakt hur många skogsägare som fått nej på sin avverkning på grund av det strikta direktivet är svårt att veta, men enligt Skogsstyrelsen har de senaste tre åren runt tusen avverkningsanmälningar stoppats, gått till domstol eller på andra sätt krävt extra åtgärder av skogsägaren. LRF uppskattar att förlorade intäkter kan uppgå till en miljard kronor. På det tillkommer kostnader för domstolsprocesser, förlorade arbetstillfällen och minskade skatteintäkter.
En art som räknas som livskraftig, och som vi skjuter 20 000 individer av varje år. Ändå ledde fågelns möjliga närvaro till avverkningsförbud.
Den här typen av omfattande skydd leder i praktiken till en inskränkt äganderätt, någonting som påverkar riktiga människors liv. Det mest kända exemplet är nog Kristofer Stigen i Bollebygd, som fick nej på sin avverkningsansökan på grund av att tjädrar eventuellt spelade i skogen. En art som räknas som livskraftig, och som vi skjuter 20 000 individer av varje år. Ändå ledde fågelns möjliga närvaro till avverkningsförbud. Trots förbudet nekades Stigen ekonomisk ersättning, och ålades dessutom att betala statens rättegångskostnader för den process han tvingades gå igenom för att försöka få ekonomisk ersättning av staten.
Hans fall är inte unikt, varför det verkligen är på tiden att den här felöversättningen rättas till. Men man ska inte förlita sig för mycket på en ny översättning. För visst är upptäckten en skandal – men ändå inte särskilt förvånande. Fågeldirektivets primära syfte är nämligen att bevara samtliga arter av vilda fåglar som naturligt förekommer inom EU:s europeiska territorium. Skyddet är inte begränsat till sällsynta eller hotade arter, utan etablerar en grundläggande skyddsnivå för alla fåglar – från talgoxe till kungsörn. Räckvidden är medvetet bred och omfattar inte bara fåglarna som individer, utan även deras ägg, bon och livsmiljöer. Denna ansats är central för direktivets logik: att skydda en enskild fågel är meningslöst om dess livsmiljö, där den finner föda, häckar och söker skydd, förstörs.
Även om “inte saknar betydelse” byts ut mot “har väsentlig betydelse” är det inte säkert att det innebär att den svenska äganderätten är säker, eller att det blir enklare att veta om man kommer få avverka eller ej. En dom i EU-domstolen häromveckan tyder nämligen på att domstolen dömer mer i likhet med den svenska översättningen än med andra länders. Domen rörde två estniska skogsbolag som nekats avverkning under våren 2021, med anledning av att det är fåglarnas parningssäsong. Fallet överklagades gång på gång och hamnade så småningom i Luxemburg, där EU-domstolen beslutade att avverkning i sig stör fåglar, varför skogen inte fick avverkas. Estland har visserligen striktare skydd för djur under parningssäsongen än många andra länder, men det pekar ändå på vilket håll EU-domstolen dömer, svensk översättning eller ej.
Direktivets skydd är inte begränsat till sällsynta eller hotade arter, utan etablerar en grundläggande skyddsnivå för alla fåglar.
Domen i det estniska fallet tolkar direktivet på det sätt som den svenska översättningen tillämpat. Domstolen slår fast att “avsiktlig” inte bara betyder att man har som syfte att skada fåglar, utan också att man känner till risken och accepterar den.
Beslutet är prejudicerande för hela EU. Det innebär att även om Sverige nu korrigerar översättningen, så finns det fortfarande en risk att äganderätten i skogen hotas från EU-nivå. För svenska skogsägare kan det innebära att avverkningar under fåglarnas häckningssäsong (vår och sommar) blir mycket svårare, särskilt i skogar med hög fågeltäthet. Det skulle urholka äganderätten.
I praktiken är den här typen av individbaserat skydd för fåglar omöjlig att följa. ATL:s Anders Gustafsson frågar sig träffande i en ledare om det är okej att släppa ut katten med anledning av Fågeldirektivet. Enligt biologen Bo Söderström kan nämligen uppemot 17,5 miljoner fåglar per år dödas av svenska tam- och vildkatter. Han Somsen, professor i miljörätt vid Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, har med anledning av det argumenterat för att tamkatters fria utevistelse redan är förbjuden, med hänvisning till just EU:s fågeldirektiv. På det tillkommer alla fönsterrutor, tåg och vindkraftverk som också ska lagföras som fågelmördare. Till slut blir det löjligt.
Nyheten om felöversättningen sätter fingret på Fågeldirektivets svaga sidor, och skapar en behövlig debatt om hur vi ska skydda arter i Sverige. Slutsatsen bör bli att ett större perspektiv behöver tillämpas – är en art stark i en del av landet kanske en annan region kan få vara lite svagare, till exempel. Framförallt pekar detta på vikten av en stark äganderätt i skogen. Det är skog som någon tar hand och bryr sig om som i nästan alla fall är bäst att vistas i, både för människa och djur.