Albin Zettervall:
Antitobakslobbyn har blivit ett folkhälsohot
Samhälle Krönika
FN-organ bedriver verklighetsfrämmande kampanjer mot snus och e-cigaretter, och Folkhälsomyndigheten hakar på. Detta trots att Sverige är ett globalt föredöme vad gäller att minska tobakens skadeverkningar, skriver Albin Zettervall.
I Genève hölls i slutet av november en FN-konferens där opolitiska tjänstemän skulle komma överens om globala ramverk för tobakslagstiftning. På agendan på COP 11 stod förändringar i den tobakskonvention som Sverige ratificerade 2005. Till skillnad från den mer uppmärksammade klimatkonferensen COP 30 där samtliga intressenter närvarar, är COP 11 höljt i dunkel. Förhandlingarna sker bakom stängda dörrar och utan närvarande journalister.
EU:s medlemsländer hade inför mötet enats om att det kan krävas mer restriktioner och starka regleringar av nikotin- och tobaksprodukter, men inget om förbud. På COP 11 gick emellertid Danmark och EU-kommissionen en egen väg. De vanligtvis frihetsgillande danskarna lät plötsligt som prussiluskiga svenskar, och föreslog att nya nikotinprodukter som vitt snus ska förbjudas globalt. Även Brasilien, Maldiverna, Panama och Thailand hade gått ihop för att driva den frågan.
De vanligtvis frihetsgillande danskarna lät plötsligt som prussiluskiga svenskar.
I slutändan gick förslaget inte igenom, och det verkar som att det enda konferensen lyckades besluta var ett totalförbud av tobaks- och nikotinprodukter på FN:s fastigheter. Det ska bli intressant och se verkställigheten av det beslutet, och hur svenska tjänstemän ska klara sina krävande jobb utan snuset. Även om det är fånigt och drabbar FN själva sätter det fingret på vad som är kärnan av antitobaksindustrins mål: att tvinga sin ideologi på andra människor.
På konferensen fick Nya Zeeland det vanhedrande priset “Dirty Ashtray”, på grund av landets förändrade tobakspolitik. 2022 beslutades det att förbjuda yngre generationer från att någonsin köpa tobak med ständigt ökande åldersgränser. Den nya regeringen i Nya Zeeland har emellertid avbrutit förmynderiexperimentet. På samma konferens fick Mexiko pris för enastående insatser mot tobaksindustrin, efter fräna tal mot tobaksjättarna. I Mexiko har dock rökandet knappt minskat mellan 2009 och 2023. Under samma tid har rökandet i Nya Zeeland störtdykt. Först en försiktig minskning, men sedan en kraftig nedgång 2019/2020 – samma år som användandet av e-cigaretter tog fart på Nya Zeeland. Minskningen av rökning har varit som störst bland de yngre, samma grupp där användandet av e-cigaretter har ökat mest. De som vanligen valt cigaretter har nu i stället valt ett alternativ som är betydligt bättre för hälsan. Mexiko, som har valt att förbjuda e-cigaretter, har däremot inte lyckats minska rökningen men får ändå fina utmärkelser och vitsord på COP 11. Resultat bestraffas, lydnad premieras.
Det är Folkhälsomyndigheten (FHM) som deltar på COP 11 för Sveriges räkning. Tanken är att de ska försvara den svenska, eller i vart fall den europeiska, linjen. Folkhälsomyndigheten verkar dock ha en annan inställning till tobakspolitiken än riksdag och regering. När myndigheten fick uppdraget att jämföra skadeverkningar av olika tobaks- och nikotinprodukter kom de fram till att det kan finnas risker med brunt snus, e-cigaretter och vitt snus som “vi inte vet i dag”. Därför menar de att inte med någon säkerhet går att uttala hur olika produkters skadeverkningar förhåller sig till varandra.
Folkhälsomyndigheten har däremot ingenting emot att förespråka andra förbud med mycket svagt vetenskapligt underlag.
De har däremot ingenting emot att förespråka andra förbud med mycket svagt vetenskapligt underlag. Ett exempel på det är förbud mot skräpmatsreklam, som FHM driver.
Storbritanniens folkhälsomyndighet har däremot inga problem med att uttala att e-cigaretter är åtminstone 95 procent mindre skadligt än cigaretter. Nikotinet är nämligen inte det dödliga i cigaretten, utan alla farliga kemikalier som bildas när cigaretter brinner. Den brännande frågan är varför Storbritanniens myndigheter kan ge sådana rekommendationer, men inte Sveriges.
Angående snuset är det svårt att hitta någon överdödlighet alls. Det man kan bevisa är att det är skadligt för tandkött och att nikotin är en riskfaktor för gravida. Det finns också motstridiga resultat kring huruvida snusning bidrar till ökad dödlighet i hjärt-kärlsjukdom. Det finns även en epidemiologisk studie från Karolinska som visat att de som snusar fem dosor eller mer i veckan löper ökad risk för diabetes, men inte den som snusar mindre än så. Samtidigt behövs mer forskning, då det är svårt att slå fast kausalsamband i den typen av studier.
***
Den svenska tobakspolitiken har ändrats i och med Tidöregeringen, från att målet är minskat tobaksbruk till att minska medicinska och sociala skador orsakade av tobaks- och nikotinprodukter. Det är en betydligt rimligare politik. Trots det sitter Folkhälsomyndigheten och stretar emot.
På en antitobakskonferens i Uppsala i september uppträdde barnkörer med Lalehs sång “Goliat”,som enligt de själva är en bra liknelse för den kamp aktivisterna genomgår. På konferensen samlas olika deltagare, som “vill att unga ska slippa tobak och nikotin”, för att lyssna på föreläsningar. I en rapport från konferensen kan man bland annat läsa om hur en forskare väljer att vara anonym i rädsla för tobaksindustrin. Fånigheten är total. Som att tobaksindustrin sitter med speed dial till torpeder. På konferensen redovisades att endast en procent av niondeklassarna röker cigaretter frekvent, och endast två procent av gymnasisterna. Förstås en fantastisk utveckling.
Folkhälsomyndighetens generaldirektör, Olivia Wigzell, var själv på plats i Uppsala. Hon uttalade att det var politiken som minskat rökningen tack vare arbetet att minska tillgänglighet, efterfrågan och social acceptans. Hon betonade också att “Det finns ett parallellt narrativ som kopplar den här låga nivån av cigarettrökning till att vi har börjat använda snus. Men det är det vi har gjort policymässigt och implementeringsmässigt som spelar roll. Det är inte att den ena produkten har ersatt den andra.” Det är ett helt grundlöst påstående. Förutom att det är enkelt att se att snusandet ökar och rökandet minskar, kom nyligen forskning som stödjer tesen att konsumenterna byter ut cigaretterna, samtidigt som det inte syns någon utveckling där snusare blir rökare.
Troligtvis har Folkhälsomyndighetens antiupplysningskampanjer lett till att människor dör en för tidig död.
När det på 1960-talet framkom att rökning är farligt var det fler som började snusa, och 1973 introducerades portionssnuset vilket blev en stor succé. Snuset var en väldigt manligt kodad produkt, vilket innebar att det var främst män som snusade. Sverige sticker ut, och har stuckit ut länge, med att cigaretter har varit vanligare bland kvinnor än män. Mellan 1980 och 2002 minskade andelen svenska män som röker från 36 procent till 16 procent. Bland kvinnor minskade rökningen från 29 till 19 procent under samma tid. Om det nu är så att det inte handlar om att män ersatte cigaretter med snuset, utan på grund av antitobakslobbyns policies och informationskampanjer, hur kommer det sig att män tog till sig budskapet i betydligt större omfattning än vad kvinnor gjorde? Att påstå, som Olivia Wigzell gör, att det inte handlar om snuset är verklighetsfrånvänt och partiskt för att passa antitobakslobbyns narrativ.
På frågan om vissa tobaks- och nikotinprodukter är mindre skadliga än andra svarar FHM att det är svårt att jämföra hälsorisker. De skriver också att alla dessa produkter kan leda till beroende och innehåller skadliga ämnen, och avslutar pliktskyldigt med att just tobaksrökning är förenat med särskilt stora risker. Att jämföra skadeverkningarna mellan snus och cigaretter är dock superenkelt. Den ena produkten kommer med stor sannolikhet att döda dig. Den andra kanske ökar risken för diabetes och högre dödlighet efter tidigare hjärtsjukdom. Troligtvis har Folkhälsomyndighetens antiupplysningskampanjer lett till att människor dör en för tidig död. Främst kvinnor, då drygt hälften fortfarande tror att snus är lika skadligt som cigaretter. Det beror på att Folkhälsomyndigheten och andra skattefinansierade organisationer sprider budskapet om att allt tobaksbruk är skadligt och bör bekämpas. Dessa organisationer borde skämmas för den vilseledning de står för.
WHO bedriver ett helt och hållet ideologiskt krig mot snusföretagen, kosta hur många människoliv det vill. Danmark, Brasilien eller Thailand har ingenting att lära Sverige när det kommer tobakens skadeverkningar. Vi är ett globalt föredöme när det kommer till tobakens skadeverkningar. Sverige måste lämna ramkonventionen, och bör inte ge en krona till WHO:s tobaksarbete eller svenska antitobaksorganisationer. Om regeringen vill förbättra folkhälsan bör de tvinga sjukvården och Folkhälsomyndigheten att informera rökare om att snus är en betydligt mycket mindre skadlig produkt än cigaretter, och sluta slänga pengar på organisationer som förvillar rökarna.