Du använder en utdaterad webbläsare som inte längre stöds. Vänligen uppgradera din webbläsare för en bättre upplevelse av timbro.se

Utblick Krönika

Johan Ingerö: Åtta hemläxor efter Trumps seger

Det är Donald Trumps USA nu, Kamala Harris och de andra bara lever i det. Johan Ingerö listar de viktigaste insikterna efter Trumps seger.

Med Trump i Vita huset tvingas Europa växa upp. Det gällde 2016, och än mer idag. Foto: AP Photo/Evan Vucci

Donald Trump vann och i motsats till 2016 vann han solklart, både i elektorskollegiet och i antal röster. Dessutom har Republikanerna återtagit majoriteten i senaten och kan även ha behållit sin majoritet i representanthuset. Det är Trumps USA nu, Kamala Harris bara lever i det. Nu återstår för Demokraterna att göra en svår hemläxa och för Europa att hantera en ny internationell verklighet.

Det är fortfarande lite för tidigt för en heltäckande valanalys, men efter att ha tillbringat valspurten i Georgia och Florida vågar jag ändå dra ett antal slutsatser.

  • It’s the economy, stupid. Vart man än vänder sig I USA så handlar folks oro och ilska om de skenande levnadsomkostnaderna. Inflationen nämns överallt. På den republikanska valvaka i Miami som jag deltog i köpte jag en Sprite – för drygt sex dollar. Att gå fram med en kandidat som knappt kunnat beskriva vad inflation är, och än mindre hur den ska bekämpas, var ett kamikaze-projekt.
  • Även invandringen och kriminaliteten bidrog till att sänka Demokraterna. Direkt efter maktskiftet 2021 skrotade Joe Biden flera av Trumps skärpningar av migrationspolitiken, vilket utlöste fullt kaos vid gränsen. Därefter försökte Demokraterna skylla Republikanerna för att de inte ville komma överens om hur migrationen skulle skärpas igen. Det imponerade varken på vänstern eller högern. Kamala Harris försökte även övertyga väljarna om att hon alltid jobbat för att säkra gränsen och stötta polisen, men utan att övertyga särskilt många. Den alltmer utbredda otryggheten i vänsterdominerade storstäder som Chicago och San Francisco har inte gått resten av landet förbi.
  • Kamala Harris satsade hårt på att vinna kvinnliga swing voters i storstadsregionernas villaförorter, med abortfrågan som mobiliserande kraft. Det fungerade inte. Enligt preliminära siffror har hon presterat klart sämre bland kvinnor än vad Joe Biden gjorde för fyra år sedan. Det finns ingen majoritet i USA för den sortens stränga abortlagar som många delstater här i Södern har infört, men just i år var ekonomin viktigare. De urbana förortskvinnorna vet mycket väl vad det kostar att köpa mat och tanka bilen.
  • Demokraternas kraftiga vänstergir de senaste tio åren har blivit en enorm belastning för partiet. I det traditionellt starka demokratfästet Miami-Dade, där jag befinner mig, har Donald Trump nu vunnit. Jag har de gångna dagarna träffat åtskilliga servitriser och taxichaufförer som entusiastiskt berättat om sina Trump-röster. Ofta med argumentet ”jag är från Kuba och har redan flytt från ett socialistiskt land”.

Om Europa inte säkrar goda kontakter med Trump så lär andra länder göra det, till stor nackdel för oss alla.

  • Donald Trump var inte en engångsföreteelse. Och förmodligen kommer Republikanerna att hålla i huvuddragen av hans politik även efter att han försvunnit från politiken om senast fyra år, på samma sätt som Ronald Reagan fortsatte dominera det republikanska tänkandet även flera år efter sin död. När Trump 2016 besegrade Hillary Clinton kunde Demokraterna intala sig att det var en anomali orsakad av systemet med elektorsröster. Men nu när de även förlorat stort i antal röster, mot en Trump som nominerats för tredje gången och vars egenheter är väl kända för väljarna, så finns inga sådana ursäkter att tillgå. De behöver tänka om.
  • Donald Trump är, vad valstatistiken än visar, fortfarande inte någon särskilt populär person utanför kärnan av hårda beundrare. Om Demokraterna hade ställt upp med en genuin mittenpolitiker som fattar ekonomi, som haft ett starkt track record snarare än bara ett CV och som inte byggt sin karriär på identitetspolitik, så hade de förmodligen kunnat vinna. Sådana demokrater finns fortfarande, det är upp till partiets väljare att nominera någon av dem i nästa primärval.
  • Journalistiken har alltmer blivit en kampanjmaskin som folk struntar i. Hos de stora tv-bolagen ABC, CBS och NBC har 85 procent av Trump-rapporteringen varit negativ och 78 procent av Harris-rapporteringen varit positiv. Även mätinstituten tycks ha klarat sig ganska dåligt, både i nationella och delstatliga mätningar. Den Selzer-mätning som för några dagar sedan visade att Harris ledde i Iowa tar dock hem guldmedaljen: Harris förlorade Iowa med omkring fjorton procentenheter. 

Prenumerera på Smedjan!

Varje lördag får du som prenumerant (gratis) ett nyhetsbrev med exklusiv text av Svend Dahl och lästips från veckan som gått. Dessutom unika erbjudanden på Timbro förlags utgivning.

  • För de politiska ledarna i Europa så gäller det nu att snabbt bygga upp en relation till Donald Trump, snarare än att tävla om vem som snabbast kan fördöma honom. Europa och USA behöver varandra och Trump har visserligen kort stubin, men han är sällan långsint och dessutom synnerligen mottaglig för smicker. Om Europa inte säkrar goda kontakter med honom så lär andra länder göra det, till stor nackdel för oss alla. Och medan vi gör det så behöver Europa fortsätta bygga upp sin egen försvarsförmåga och bli så oberoende som möjligt av såväl Kina som Ryssland. Ett barn borde kunna inse att vi inte både kan riskera den transatlantiska länken och vara i händerna på Xi och Putin när det gäller vår energiförsörjning. För åtta år sedan skrev jag i en krönika för Liberala Nyhetsbyrån att med Trump i Vita huset så tvingas Europa växa upp. Det gäller nu mer än någonsin.