Samhälle Åsikt
Även ideella friskolor borde värna aktiebolagen
I stället för att slå vakt om möjligheten att välja skola vill de idéburna friskolornas organisation sätta upp hinder för skolor som drivs i aktiebolagsform. Ulla Hamilton har läst remissvaren på utredningen om friskolornas villkor och förvånas över oviljan att värna mångfalden i skolan.
Remisstiden har gått ut för delbetänkandet av utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn”. Det är intressant att läsa remissyttrandena. Ett exempel är kommuner som framhåller vikten av att friskolorna har en långsiktigt hållbar ekonomi samtidigt som det är kommunerna själva som beslutar om friskolornas intäkt – skolpengen. Utredningens förslag riskerar att få omfattande effekter för branschens utveckling. Ett helhetsperspektiv som dessvärre få remissinstanser tagit upp i sina yttranden. Effekterna handlar om incitament för att starta och driva fristående skolverksamheter. Exempelvis höjda trösklar för ägares möjligheter att genomföra strukturförändringar och uppenbara risker för att små friskolor läggs ner istället för att övertas av andra friskoleägare.
I denna artikel tänkte jag fokusera på Idéburna skolors riksförbunds yttrande. De är en branschorganisation för knappt 70 icke-vinstutdelande fristående skolor. Inte heller de tar ett branschperspektiv utan ställer sig i huvudsak bakom utredningens förslag och verkar inte reflektera över vilka effekter de skulle få för mångfalden och valfriheten, om de blir verklighet.
Deras yttrande har ett tydligt ägarperspektiv, framför ett föräldrar/elevperspektiv, i sitt förhållningssätt till remissförslagen. Det handlar om att slå vakt om just deras medlemmar och texten inleds med; ”Idéburna Skolors Riksförbund (ISR) anser att vinstutdelning och verksamhetsfrämmande värdeöverföringar ska förbjudas i skolan.” De fortsätter;
”Att vara huvudman, skolledare och lärare i en idéburen skola skiljer sig markant från att vara verksam i ett vinstdrivande företag. I den idéburna skolan handlar inte uppdraget om att generera överskott genom stordrift och rationaliseringar för vinstutdelning till ägare. Uppdraget handlar om att förverkliga skolans och pedagogikens syfte, för både våra ungas och Sveriges framtid.”
Det är en intressant inställning till alla kollegor i branschen som valt aktiebolag som verksamhetsform. Skrivningen kan tolkas som att de vill förbjuda verksamhetsformen AB så som den regleras i dagens lagstiftning.
I dag är det drygt 7 av 10 skolhuvudmän som bedriver friskoleverksamhet i form av aktiebolag, varav de flesta har små verksamheter. De, liksom de större, invänder med all säkerhet mot den beskrivning som görs av drivkrafterna för skolledningen, ägarna och medarbetarna. Ambitionen hos dessa friskolor är självfallet också att förverkliga skolan och pedagogikens syfte. Det har ju också visat sig under det senaste decenniet i och med att friskolorna tydligt har bidragit till att höja svenska skolelevers kunskapsnivå i internationella prov som exempelvis Pisa och Timss.
Tack vare privata investeringar har svensk skola tillförts pengar och därmed har också fler barn och elever kunnat erhålla friskoleplatser.
Nu vill ISR att de så kallade non-profitskolorna ska favoriseras i lagstiftningen och att de som är aktiebolag ska förbjudas att dela ut vinst till dem som investerat i verksamheten. Detta är ett tydligt brott mot den lika-villkorsprincip som har funnits under lång tid när det gäller skolvalet. Oavsett skolhuvudman offentlig eller privat, ska regelverket vara detsamma. Remissyttrandet avslöjar tyvärr ett totalt ointresse för branschens utveckling och för möjligheterna att tillgodose efterfrågan på friskoleplatser. Inställningen att vinstutdelning ska förbjudas för friskoleägare skapar ett ”inbördeskrig” i branschen, vilket naturligtvis är mycket beklagligt. Det finns många fiender till friskolebranschen utanför densamma, vilket gör att branschen oavsett ägarform, borde kroka arm för att bemöta dessa. Inställningen till vinstförbud kan också tolkas som att de anser att den tillväxt som har skett inom branschen inte har varit välkommen eftersom den har skett huvudsakligen via aktiebolagg och privata investeringar. Tack vare dessa privata investeringar har svensk skola tillförts pengar och därmed har också fler barn och elever kunnat erhålla friskoleplatser än vad som annars hade varit fallet. Idag går cirka 80 procent av alla grund- och gymnasieelever i friskolor som är aktiebolag.
Det är förvånande att ISR stödjer utredningens förslag när det gäller ägarbyten, till exempel en generationsväxling eller att en annan friskolehuvudman köper en liten verksamhet exempelvis när den nuvarande ägaren inte orkar driva verksamheten längre. Advokatsamfundet har i sitt remissvar konstaterat att att det föreslagna förbudet för vinstutdelning och värdeöverföring vid ägarbyte kan göra ägarbyten mindre intressanta, vilket kan leda till inlåsningseffekter som ytterst drabbar skolverksamheten. Det vill säga elever och medarbetare. En effekt som riskerar att påverka även non-profitverksamheter, för även de kan ibland behöva byta ägare.
Att landets politiker inte förmår att tydligt definiera vad som menas med kvalitet i skolan är en fråga som borde samla branschen.
Den mångfald och konkurrens som vuxit fram sedan friskolereformen sjösattes för över 30 år sedan har bidragit till att kommunala skolor har tvingats höja sin kvalitet och till att hundratusentals elever har fått möjlighet att välja skola. Systemet är inte perfekt. Skolvalet bör kompletteras med mer information om de olika skolorna så att människor kan göra ett mer informerat skolval. Sverige saknar också en definition av vad som menas med kvalitet i skolan. Trots att utredningen kopplar flera av sina förslag till kvalitetsbrister i verksamheter så har den inte förmått definiera vad som ska utgöra kvalitet i skolan. Det öppnar för rättsosäkerhet om förslagen skulle bli verklighet. Att landets politiker inte förmår att tydligt definiera vad som menas med kvalitet i skolan är ytterligare en fråga som borde samla branschen.
Vi vet också att skolpengssystemet behöver reformeras och bli mer transparent och att lika villkor säkerställs. Idag är skolpengen lägre för många friskolor än för kommunala skolorna, något som Mikaela Valtersson har visat i en mycket intressant rapport. Skolinspektionen har också varnat för att många friskolor har en för svag ekonomi och därmed låga marginaler, något som framförallt gäller de små friskolorna. Därför behöver branschen också kraftsamla när det gäller skolpengsfrågan.
Det naturliga borde vara att branschorganisationerna, oavsett medlemmarnas verksamhetsform, samverkar för att se till att så många elever och föräldrar som möjligt får glädjen att gå till den skola som man har valt. För fler än 7 av 10 föräldrar anser att det är rätt att välja skola. För att tillgodose denna möjlighet krävs det mångfald och dessutom såväl resurser som vilja hos friskolor för att växa. De större skolhuvudmännen har såväl resurser som vilja och kan därmed tillgodose en ökad efterfrågan, vilket stärker branschen. De har också helt andra möjligheter än en liten skolhuvudman att bidra till utvecklingen av svensk skola. Och när det gäller forskningssamverkan är det också ofta svårt för en liten skolhuvudman.
Svensk skola är på rätt väg kunskapsmässigt. Men det finns många utmaningar på vägen. Inte minst när det gäller att leva upp till det kompensatoriska uppdraget. Sverige har aldrig tidigare haft ett så mångfacetterat elevunderlag som i dag. Det ställer krav på att skolor, oavsett huvudman, kan ta emot och lära dessa barn och elever utifrån deras förutsättningar. Därför är just mångfalden viktig. Låt oss se till att alla dessa barn och elever får en framgångsrik skolgång i stället för att lägga energi på att kräva olika villkor och i sin förlängning göra det ointressant att driva friskolor som aktiebolag.