Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Undersökningen visar att Mohamsson har rätt
I en ny rapport från Boverket får vi tydliga siffror på hur djup segregationen är i Sverige. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har presenterat sina lösningar – men från borgerligt håll har det mest varit tyst. Kanske kan Simona Mohamsson ändra på det, skriver Theodor Tralau.
När Fredrik Reinfeldt år 2012 påpekade att Sverige hade mycket låg arbetslöshet om man tittade på “etniska svenskar mitt i livet” fick han genast kritik. Varför skulle han separera etniska svenskar och personer som hade invandrat till Sverige?
Men i juli kom Boverket med rapporten Livsvillkor i utanförskapsområden som visar situationen i våra 180 utanförskapsområden. I rapporten konstaterar man att nästan alla områden finns i stora eller medelstora svenska städer och att majoriteten av invånarna är utrikes födda, varav 40 procent är utomeuropeiska.
I rapporten pekar man på de stora skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan dessa områden och övriga områden. Drygt 62 procent av kvinnorna arbetar i utanförskapsområden, jämfört med 80 procent i övriga riket. Bland männen är det aningen bättre, 69 procent respektive 82 procent. Var fjärde person som bor i utsatta områden har varken ett arbete eller är inskriven i någon form av studieverksamhet.
Segregationen är dålig, men några konkreta lösningar finns inte att finna.
Avsaknaden av sysselsättning innebär i längden att bidragsberoendet ökar, och det bekräftas av Boverkets sammanställning av SCB-data. Utanförskapsområden är överrepresenterade bland bostadsbidrag, ekonomiskt bistånd och sjukersättning. Det kan vara en förklaring till varför 52 procent av alla mellan 0-19 år i dessa 180 områden lever med det som kallas låg ekonomisk standard. Det innebär att man har en årsinkomst som är lägre än 60 procent av medianvärdet för hushållen.
Den utbredda fattigdomen i kombination med bristande språkkunskaper gör att kriminella gäng kan frodas i dessa miljöer. Här skapas parallellsamhällen där våldsmonopolet ägs av gängkriminella och där majoritetssamhällets lagar, regler och normer inte respekteras. Så hur ska man lösa det som kommer att bli Sveriges största politiska fråga?
De socialdemokratiska svar som klubbades igenom på partistämman i Göteborg, med folkblandning och social ingenjörskonst, har inte direkt hyllats i den mediala debatten. S har haft svårt att förklara vad politiken faktiskt innebär och diverse försök att tolka den har genast skjutits ned. Sverigedemokraterna har i stället lagt sig på den andra sidan. Integrationen ska inte ske på bekostnad av oss – och de som inte vill integreras bör flytta någon annanstans.
De borgerliga idealen; ansvar, kravställande och hårt arbete måste vara byggstenarna för att bekämpa segregationen.
Samtidigt saknas det en lösning från borgerligheten. Kritiken har varit stark, men precis som Andreas Johansson Heinö konstaterade i DN (6/7), hukar en skadeskjuten borgerlighet som står svarslösa. Segregationen är dålig, men några konkreta lösningar finns inte att finna.
Därför har Simona Mohamssons inträde i den politiska debatten varit en frisk fläkt. Sedan lanseringen har integrationen varit en stor del av det politiska budskap som hon vill förmedla. Det är inte konstigt med tanke på hennes bakgrund. Mohamsson är själv ett exempel på hur lyckad integration ser ut. Genom hårt arbete och höga krav kan folk inte bara lära sig det svenska språket, utan också bli en del av det svenska samhället.
I DN Debatt har Mohamsson börjat pekat ut riktningen för vad som kan bli en borgerlig integrationspolitik. Större krav på högläsning i skolan så att fler barn kan bli bättre på språket och därför kunna läsa vidare och ta sig ut på arbetsmarknaden. De borgerliga idealen; ansvar, kravställande och hårt arbete måste vara byggstenarna för att bekämpa segregationen. Jag vill skapa ett Sverige för fler Mohamssons, som hon uttryckte det i artikeln.
Men det måste komma fler förslag för att bekämpa segregationen. En avreglerad hyresmarknad, bidragstak och sänkta skatter på låginkomsttagare vore en bra början. Borgerligheten har inte råd att stå på sidlinjen och titta på.