Smedjans sommarredaktion
Under sommaren förvandlas Smedjan från magasin till ledarsida, där våra sommarsmeder dagligen kommenterar svensk, europeisk och global politik i kortare texter. Välkommen att läsa! Läs mer
Samhälle Ledare
Bristande badvett värre än bassängbrist
Siffror över drunkningsolyckor tornar upp sig som svarta moln på julihimlen. En ny rapport om simbassänger missar vikten av simkunnighet och badvett, skriver Karin Pettersson.
Hur man än vänder och vrider på det är det farligt att vara i vattnet. Varje år omkommer 236 000 personer runt om i världen i drunkningsolyckor, 220 av dem i Sverige. Det är jämförbart med dödsfallen för vägtrafiken, men rapporteras om i betydligt lägre utsträckning. I juni i år omkom 14 personer i drunkningsolyckor, och de första varma veckorna i juli har sett nästan ett dödsfall om dagen.
Det behöver sägas att även den simkunnige riskerar att drunkna. Farligast är en överskattning av den egna simkunnigheten – det är de som ger sig på att simma över sjön, eller skippar flytvästen på båtturen. Medelålders män med en båt och alkohol i blodet utgör den största gruppen av dödsfall, därutöver pekas barn med bristande simkunnighet ut.
Farligast är en överskattning av den egna simkunnigheten.
En stor del av förebyggandet av drunkningsolyckor handlar helt sonika om badvett. Det här är inte detsamma som simkunnighet, och berör fler än den som för stunden befinner sig i vattnet. Att inte springa på bryggan, alltid hålla ögonen på barnets huvud över vattenytan istället för på telefonen och att inte ta med barn till stranden utan simkunniga vuxna hör hit, tillsammans med att inte simma ensam eller för långt ut, dyka i okänt vatten och minnas att i öppet vatten – sjö eller hav – är en distans i regel dubbelt så lång som det ser ut, och tre gånger så jobbig.
Som idrott är simsporten en av de folkligaste. Driven av civilsamhället och ideella föreningar hålls den igång, och prylbehovet avstannar efter simglasögon, badmössa och badkläder – vilket sällan kostar mer än ett par hundralappar totalt. Det är en konditionssport där utövaren inte behöver bära sin egen kroppsvikt, vilket gör den till en favorit som rehabiliteringsträning, och även till ett bra första steg mot förbättrad kondition för både äldre personer och personer med obesitas.
I öppet vatten – sjö eller hav – är en distans i regel dubbelt så lång som det ser ut, och tre gånger så jobbig.
Men det som simningen inte kräver av de individuella utövarnas plånböcker kräver den av lokalen. Näst efter att spela trumpet utan trumpet är att simma utan vatten det svåraste som finns. Sveriges simbassängsbestånd är i kris, enligt en ny rapport från Arena Idé. Den stora utbyggnaden som skedde under 60 och 70-talet har på grund av dyra drift- och upprustningskostnader minskat, fyra av fem riskerar att försvinna, och idag står 50 kommuner i Sverige utan simhall.
Därtill rapporteras en oroväckande, om liten, minskning av simkunnigheten i skolresultaten från nionde klass. 93 procent av dem var simkunniga 2022, ett tapp på två procent på bara ett par år. Bristande simundervisning under pandemin, bland annat, har bidragit till dagsläget där 9 procent, 12 400 barn i åldern 10-16 inte är simkunniga. Simkunnigheten är den enda delen av grundskolans moment som har en binär bedömning – godkänt eller icke godkänt – för idrottsbetyget i både årskurs 6 och 9.
För det offentligas ansvar är det simkunnigheten och badvettet som är avgörande.
Arenas rapport handlar om simhallar, inte om simkunnighet. Men när det kommer till det offentligas ansvar är det simkunnigheten och badvettet som är avgörande. Mysiga familjebad och stora äventyrsbad kan privata aktörer gott stå för, snarare än stora offentliga investeringar.
Simkunnig anses enligt Svenska Livräddningssällskapet den som “kan falla i vattnet, få huvudet under ytan och efter att åter ha tagit sig upp till ytan, kan simma 200 meter på djupt vatten varav 50 meter på rygg”. Det ekar i skolvärldens definition, som kräver viss livräddningskunskap utöver de 200 metrarna varav 50 på rygg för godkänt.
En idrottstimme i bassäng kräver mycket av skolor som inte har en simhall runt hörnet.
Samtidigt är simundervisningen för många elever det mest ångestladdade momentet. Det är avkläddheten som spelar in, tillsammans med den vanliga idrottslektionsrädslan för omklädningsrum och bedömd fysisk prestation.
Antalet bassänger är bara ett av hindren från utökad simundervisning och extratimmar för de som riskerar att halka efter. En idrottstimme i bassäng kräver mycket av skolor som inte har en simhall runt hörnet. Antalet vuxna per elev ska tillgodoses, likaså resan till och från simhallen med tid för dusch och ombyte. Därtill måste schemaläggningen på skolan och schemaläggningen av simhallen pusslas ihop, en logistisk mardröm bara det.
Det är farligt att tro att simkunnighet i bassäng är helt överförbar till simmning i öppet vatten, där de flesta olyckor sker.
En möjlig utväg för både schemakrockar och de elever som av olika anledningar inte vill simma med sin klass, vore att de utbildade simlärare som finns kopplade till simhallar skulle kunna överse och intyga kunskapen. Idrottslärarens slutgiltiga ansvar för betygssättningen skulle kunna säkras med en video. Det är förståeligt att rektorer, med det yttersta ansvaret för eleven, ogärna släpper ifrån sig dem till en simhall utan att ha skolpersonal med. Med ett tydligt reglerat och förstärkt samarbete mellan skolan å ena sidan och civil- och näringsliv å den andra skulle det gå att komma till bukt med detta på ett sätt som lät undervisningstillfällena bli fler och undervisningsgrupperna mindre utan att skolans resurser dräneras.
Självfallet korrelerar antalet simbassänger med antalet undervisningstimmar i bassäng skolbarn får. Att inga av timmarna som skolämnet Idrott och Hälsa får – 600 totalt under grundskolan – är öronmärkta för simundervisning är märkligt med tanke på att simkunnighet är avgörande i betygsättningen, och öppnar upp för en likvärdighetsproblematik.
Men när det kommer till simkunnighet som livförsäkring är det farligt att tro att simkunnighet i bassäng är helt överförbar till simmning i öppet vatten, där de flesta olyckor sker. Om det verkligen är simkunnigheten i livräddande syfte som man vill använda skolan för att stärka vore det bra om en viss del av simundervisning faktiskt skedde i just sjö och hav.