Därför är marknadsekonomin överlägsen
Marknadsekonomin samordnar miljontals personers agerande utan centralplanering. Nyligen var det 60 år sedan den kända artikeln publicerades där Leonard E Read illustrerade marknadsekonomins värde med tillverkningen av en enkel penna.
Jag har inga tatueringar, men om jag hade haft det hade jag velat ha en blyertspenna på underarmen. Inte vilken penna som helst, utan en Mongol 482. Det är en ikonisk blyertspenna med gult lack och ett rosa suddgummi på änden som sitter fast med en liten svart metallbit.
Det speciella med just den här pennan är att den har blivit föremål för en biografi. I december 1958 skrev Leonard E Read essän ”I, pencil”, som blev en av de mest inflytelserika texterna inom ekonomi, hyllad av kända ekonomer såsom Milton Friedman, och som än i dag upplyser den tusentals läsare om hur marknadsekonomin fungerar.
Read var en kämpe för individens frihet och grundade 1946 den amerikanska stiftelsen Foundation for Economic Education, FEE. Under sin livstid skrev han 29 böcker och hundratals essäer, varav ”I, pencil” är den mest kända. I texten förklarar Read hur en så alldaglig och till synes enkel sak som en blyertspenna blir till. I verkligheten är processen för att skapa en blyertspenna så komplicerad att det inte finns en enda människa på jorden som vet hur det går till.
Till att börja med behövs cederträ, som huggits ner i en skog i norra Kalifornien och transporterats till ett sågverk för att sågas till mindre bitar. Redan där har hundratals människor involverats i tillverkningen av pennan. Dessa människor har använt maskiner och verktyg som också de är en del i tillverkningsprocessen, och alla de människor som tillverkat dessa har också gjort ett bidrag till att skapa pennan.
Därefter behövs grafit för blyertsen som utvinns i Sri Lanka, olja till lacken, zink, nickel och koppar till metallbiten, samt en rad andra material från världens alla kontinenter för att skapa den gummiliknande bit som går att sudda med. Vart och ett av dessa material ska utvinnas, bearbetas, transporteras och sättas samman. I varje steg i kedjan bidrar tusentals ytterligare personer till skapandet av pennan.
Det finns inte en enda människa på jorden som skulle kunna skapa denna penna, så komplicerad är processen.
Det finns inte en enda människa på jorden som skulle kunna skapa denna penna, så komplicerad är processen. Att pennan över huvud taget existerar är ett mirakel. Men det som är än mer fantastiskt är iakttagelsen att det inte är någon hjärna som från ovan styr hela maskineriet. Miljontals människors arbetsinsatser har koordinerats, men inte av någon person eller myndighet, utan av marknadsekonomin. Ett system för produktion av varor och tjänster där beslut om hur resurser ska allokeras avgörs av konsumenters köpmönster och producenters förmåga att tillhandahålla dem på marknaden.
Nästa slående iakttagelse är att av alla de där människorna som var delaktiga i tillverkandet av pennan, var det ingen som gjorde det med slutkonsumenten i åtanke. Knappt någon av dem vet ens vem det är. De allra flesta är inte ens medvetna om att det var en penna de bidrog till att skapa. Ingen utförde sin arbetsuppgift av altruism, utan var och en drevs av sitt egenintresse. Detta är den osynliga handen som Adam Smith skrev om. Det är den fria marknaden som leder människor som agerar utifrån sitt egenintresse, till att skapa något som är till värde för andra.
Blyertspennan blir inte bara tillverkad; den är också löjligt billig. Jämför med vad det hade kostat i tid, energi och pengar att försöka sig på att tillverka den helt själv, utan andras och marknadens hjälp. Det kanske är trendigt att odla sina egna morötter eller virka en egen tjocktröja till vinterkylan, men det finns ingen tvekan om att det är arbetsdelning, specialisering och handel som har gjort vårt samhälle rikt.
Marknadens osynliga hand leder inte bara till att billiga blyertspennor finns att köpa; den gör detta för alla varor i ekonomin. Från grafikkort och halogenlampor till baconlindade dadlar och grönt te. När tekniken utvecklas eller konsumenternas preferenser ändras skiftar också incitamenten på marknaden för att se till att produktionen i samhället alltid sker så effektivt som möjligt.
Reads uppmaning är att vi behöver ha tilltro till att fria människor kommer ledas av den osynliga handen till att skapa värde även om vi inte förstår hur det egentligen går till. Read skriver: ”Once government has had a monopoly of a creative activity such, for instance, as the delivery of the mails, most individuals will believe that the mails could not be efficiently delivered by men acting freely.” Även om vi som individer inte kan se hur marknaden skulle kunna tillhandahålla många av de uppgifter vi i dag förlitar oss på staten att utföra, så är det fel av oss att tro att det skulle vara omöjligt.
Det som gör den här historien så slående är att en blyertspenna som Mongol 482 är en så till synes enkel sak. Därför är den en så kraftfull symbol för det under som är marknadsekonomin. Och det är därför jag hade övervägt att ha den förevigad på min underarm, om inte annat för att få berätta historien om hur en blyertspenna blir till för den som frågar varför jag har en på armen.