Samhälle Åsikt
De ideella skolorna är landets minst granskade
Medan friskolor som drivs som aktiebolag redan i utgångsläget måste följa omfattande regler kring transparens, är insynen minimal i skolor som drivs som föreningar eller stiftelser. Det skapar en verklig grogrund för fusk, men ändå handlar debatten bara om aktiebolagen. Det skriver Rebecca Weidmo Uvell.
Säg ordet ”ideell” och alla från Kristdemokraterna och Liberalerna till Vänsterpartiet får något vått i blicken. Det är något av det finaste de vet och den ideella sektorn, eller som den numera mestadels kallas, civilsamhället, får därmed rejält med skattepengar från olika håll varje år.
Nu betyder inte ideell “utan lön” om någon tror det, tvärtom. I Sverige betyder det mycket sällan det. Egentligen är det bara kyrkor och trossamfund av olika slag samt sport som bygger på verkligt oavlönat arbete. I nästan alla fall är ideellt synonymt med skattefinansierade men icke vinstdrivande verksamheter. Och rester av det genomsocialistiska DDR-Sverige kan förklara varför det i så många sammanhang anses mycket finare att arbeta för en organisation eller förening än för ett företag.
Detta har spillt över på skoldebatten, som i nästan tio års tid kretsat kring hur hemskt det är att skolor som drivs som aktiebolag gör vinst. Trots att lagen kräver att man är vinstdrivande, och trots det faktum att den genomsnittliga rörelsemarginalen är låga 3,4 procent.
Det har helt enkelt varit, och är fortfarande, ett evigt tjatande om friskolorna som är aktiebolag. Märkligt nog är det samtidigt nära noll fokus på den andra stora gruppen friskolor – de ideella. Detta oaktat det faktum att de kostar lika mycket i skolpeng per elev.
Bolagsdrivna friskolor har granskats, stötts och blötts i över ett decennium både av media, av politiker och av olika lobbyister från vänstern. Samtidigt har alla som driver skolor i ideell form, om de velat, kunna smussla och mygla hur mycket de vill med skolpengen.
Ointresset för att ställa samma krav på ideella skolor har skapat en grogrund för fusk och misskötsel.
Att det kompakta och fundamentala ointresset för att ställa samma krav på ideella skolor har skapat en grogrund för fusk och misskötsel visar inte minst avslöjandena senaste åren när det gäller de muslimska friskolorna.
Ägaren till Römosseskolorna i Göteborg, den före detta moderata riksdagsledamoten Abdirizak Waberi, skickade 13 miljoner kronor till Somalia och islamister. De tre skolorna drevs av föreningen Framstegsskolan. Ett annat exempel är Al Hazar-skolan, som drevs av stiftelsen med samma namn. Styrelsen i stiftelsen förde över 10 miljoner kronor utomlands för att starta bank.
Trots dessa skandaler består dock den mycket skrala viljan att granska de ideella skolornas ekonomi och verksamhet. Hur kan användningen av skattepengar i ideella friskolor vara så otroligt ointressant när vi aldrig slutar prata om de vinstdrivande? Den frågan ställde jag mig och kontaktade Skolverket för att få verksamhetsadresser till grundskolor i Sverige, baserat på huvudman (kommunal, aktiebolag, förening/stiftelse).
Jag valde därefter att mejla 27 slumpmässigt utvalda friskolor, runt om i Sverige, som drivs som föreningar eller stiftelser, med samma fråga: kan jag få se ert bokslut? Om inte, kan jag få veta er omsättning, resultat, anläggningstillgångar, finansiella tillgångar samt eget kapital? Jag var också öppen med att jag höll på med en artikel om ideella skolor och deras ekonomi.
Skälet är att även om en förening eller stiftelse inte gör det vi kallar vinst eller beviljar utdelning kan även föreningar göra överskott på resultat, och det överskottet (vinsten) kan sedan till exempel skänkas någonstans, som en annan förening. De kan även investera överskottet i aktier eller köpa olika tillgångar. Överskott i en förening kan betala väldigt höga löner, köpa bilar, pensionsförsäkringar och annat för de som kontrollerar den.
Möjligheterna är med andra ord goda att privat tillskansa sig stora ekonomiska vinster i de ideella driftsformerna.
Alla skolor utom tre valde att inte svara på de första två mejlen – Örebro Waldorfskola och Lundsberg. I det tredje och sista mejlet skrev jag att om jag inte får svar kommer detta tolkas som ett nej, eftersom inget svar också faktiskt är ett svar – och svarar man inte på tre mejl är det ett val, inte ett förbiseende. Mejlen skickades under en tidsperiod på fyra veckor.
Björkskolan svarade att de inte brukar lämna ut den sortens information, men jag fick i alla fall veta att omsättningen var 30 miljoner kronor samt årets resultat cirka 100 000 kronor. Kastellskolan svarade med hela bokslutet, liksom Källskolan. Montessoriskolan Centrum svarade på mejl nummer tre, med hela bokslutet.
Bromma Enskilda svarade, men vägrade dela med sig av någonting. Emili-skolan ville heller varken mejla siffror eller bokslut. Kastanjeskolan ifrågasatte i flera mejl varför jag ens kontaktade dem. Samtliga tre uttryckte irritation och misstänksamhet över blotta frågan.
Följande skolor svarade inte ens: Alla Nationers fria skola , Ellen Key-skolan, Uppsala Waldorfskola, Färe Montessoriskola, Fria Emilia, Mistelskolan, Friskolan Mosaik, Stadsmissionen skolstiftelse, Källskolan, Ålidenskolan, Eketånga Montessoriskola, Björkskolan, Drottningholmsskolan, Edessaskolan, Fria Maria, Kulturama, Orionskolan, Al Salamhskolan.
18 av 27 svarade över huvud taget inte, ytterligare tre svarade men vägrade lämna ut någon information. Så totalt 21 skolor lämnade inte ut en enda siffra. Detta motsvarar 78 procent av de kontaktade skolorna.
I grundskolan går 15 procent av eleverna i en föreningsdriven skola och 10 procent i en stiftelsedriven, det handlar sammanlagt om över 46 000 elever. Enligt Skolverket kostade en elev i en fristående skola 117 900 kronor per år 2022.
Så den ideella delen av grundskolan i Sverige motsvaras i runda slängar av nästan 5,5 miljarder kronor. Utöver det har vi förskolor och gymnasier. Pengar som det inte verkar spela någon roll för någon hur de används.
Ideell verksamhet generellt är över huvud taget mycket ovan att granskas.
Ideell verksamhet är generellt sett mycket ovan att granskas, och vad gäller friskolor har som sagt i princip ingen granskning ännu ägt rum av deras ekonomi trots att 25 procent av eleverna går där. Deras ekonomi är helt stängd och ingen har rätt att se någonting, till skillnad från friskolor som drivs som aktiebolag där transparensen är lagstadgad. Samtliga aktiebolag i Sverige måste senast sju månader efter räkenskapsårets slut skicka in hela årsredovisningen till Bolagsverket annars väntar böter. Bolaget riskerar också likvidation. I vissa fall kan den som inte lämnar in en korrekt årsredovisning i tid dömas för bokföringsbrott, som ger upp till två års fängelse för brott av normalgraden.
Landets samtliga årsredovisningar kan enkelt laddas ner, för alla år bolaget har funnits. Vem som helst kan granska ett aktiebolags ekonomi, men ingen kan granska en förenings.
Det är ingen slump att de allra flesta muslimska friskolor som stängts av Skolinspektionen drevs som föreningar eller stiftelser, för insynen är minimal. Men har inte elever som går i dessa skolor samma rätt till att utomstående granskar skolorna de går på?
I höstas ändrade regeringen reglerna, äntligen, så från och med 2025 måste ekonomiska föreningar lämna in sina årsredovisningar till Bolagsverket. Men alla eventuella skattekronor som redan försnillats i den ideella friskolesektorn kommer ingen av oss kunna vare sig hitta eller ställa någon till svars för, tråkigt nog.