Hannah Stutzinsky: De rödgröna hindrar Stockholms gaybarer

På hörnet mellan Swedenborgsgatan och Wollmar Yxkullsgatan finns en av Stockholms mest mytomspunna platser. Likt andra platser, som välkomnar den kärlek som allt för många behövt gömma undan, måste man veta vart man ska för att hitta till den berömda baren. Men efter 30 år av glädje kan det nu vara slut på det roliga. Stockholms äldsta gaybar motarbetas av både de styrande i staden och grannar samtidigt. För tydligen ska kärlek inte längre få höras. 

På adressen vid Mariatorget möts man av en helt vanlig pub. Gröna skyltar med stora bokstäver ger ett medvetet generiskt intryck. I över 30 år har puben Halfway Inn varit som ett förkläde för gaybaren Side Track. Under dessa år har samtalen tagit plats både ute och inne, musik har spelats och öltapparna har skummat. Framförallt har människor fått mötas i sorlet, på plats tillägnad just dem. 

Framförallt har människor fått mötas i sorlet, på plats tillägnad just dem. 

Men efter decennier av festliga nätter har grannar börjat klaga på ljudnivån och tvingat Side Track till dyra renoveringar. Marginalerna i krogvärlden är små, att tvinga till isolerande renoveringar riskerar att helt välta en verksamhet. Det ska finnas lugna gator också i stan, men har man valt att bosätta sig på en av Södermalms bar-tätaste stråk får man faktiskt leva med ljuden som det beslutet kommer med. 

För det är enkelt att förstå att många önskar en skälig ljudnivå i just hemmets trygga vrå, men vad som är skäligt kan inte vara detsamma överallt. I innerstans samsas olika verksamheter och intressen om både mark och luft. Det är just samspelet och toleransen mellan de olika intressena som skapar en levande stad. En skälig ljudnivå på en bartät gata i innerstan måste tillåta musik, dans och krogliv att höras även utanför dörrkarmarna. 

Tidigare under sommaren rapporterades det att nattklubben Trädgården inte fått förnyat bygglov på grund av att grannarna klagat på ljudnivån. De boende runt stans mest vitala nattliv kan inte ges vetorätt för huruvida Stockholm ska vara en levande stad eller inte. Det är som sagt inte heller brist på lugnare gator och områden på såväl Södermalm som på Kungsholmen och i Vasastan. Den som vill bo i innerstan men inte vill höra DJ:s spela under småtimmarna har många områden att välja på, men har man aktivt valt bort de områdena så får man också leva med en högre decibel. 

Ingen har nog avstått från att cykla till en AW på grund av cykelparkeringsbrist.

Side Track motarbetas emellertid inte bara av grannarna runt Mariatorget utan även av stadens rödgröna styre. I juni rapporterade tidningen QX om att Halfway Inn/ Side Track snabbt behövde plocka undan halva uteserveringen, för att göra plats för utökad cykelparkering. Cykel är visserligen ett viktigt och vanligt transportmedel för kroggäster på Södermalm, men ingen har nog avstått från att cykla till en AW på grund av cykelparkeringsbrist. 

Swedenborgsgatan har länge varit en sommargågata och blir nu en permanent gågata. Det är en förändring av stadsplaneringen som ålägger de styrande ett ansvar att också fullfölja initiativet och planera utifrån de nya förutsättningarna. Politikerna måste ta tillvara på gågatans premiss och tänka smart: med andra ord finns det tämligen gott om utrymme att planera för cykelställ på ett sätt som inte trycker undan uteserveringar.   

De rödgrönas negligering av det faktum att Stockholms äldsta gaybar drabbas av ett väsentligt inkomstbortfall till följd av beslutet, visar på en tondövhet inför samspelet mellan stadens olika intressen. I fall frågan om ljudnivån runt barer inte kan lösas av staden på ett mer konstruktivt sätt, och felplacerade cykelställ prioriteras framför uteserveringar, kommer stadens klenoder försvinna en efter en. Det resulterar inte bara i en tråkigare stad utan även en mindre kärleksfull sådan. Vill de rödgröna att mötesplatserna för HBTQI Sverige ska finnas kvar måste kärlek tillåtas både höras och ta plats, såväl på dagen som på natten.