De unga liberalerna kämpar mot tidsandan

Att dagens förstagångsväljare är höger har under de senaste åren blivit något av en sanning. Det har uppmärksammats i alltifrån traditionella opinionsundersökningar till populära kulturpoddar. Men politiska begrepp som höger och vänster är föränderliga. Jag har under en tid funderat över att de nya medlemmarna i de borgerliga ungdomsförbunden tycks närma sig politik på ett annat sätt jämfört med äldre medlemmar. De har engagerat sig i en annan politisk tid, i det oklara politiska landskapet efter Alliansens sönderfall där andra frågor än de klassiska vänster-högerfrågorna kommit att dominera den politiska dagordningen.

Det är ett landskap där begreppet höger inte har samma tydliga koppling till liberala idéer som förr. Förslag om sänkta skatter och avregleringar har fått en perifer roll i debatten jämfört med exempelvis brottsbekämpning och energipolitik. 

I de borgerliga ungdomsförbunden skapar det en intressant diskrepans, både på ett idémässigt och politiskt plan, gentemot den äldre generationen. Den äldre, som i dag återfinns på ledande positioner, engagerade sig i en tid då de liberala idéerna var mer närvarande i den politiska debatten, och även mer avgörande i det personliga engagemanget. Under våren har jag därför följt de tre förbund som säger sig vara bärare av liberalismens idéer: Muf, Luf och Cuf. Jag har intervjuat ungdomsförbundens ordföranden, besökt stämmor och pratat med aktiva medlemmar i ett försök att beskriva de idéströmningar som i dag präglar den unga generationen av liberaler. 

De nya väljarna var inte klassiskt borgerliga

Det parti vars roll förändrats mest i svensk politik de senaste åren är Centerpartiet. Efter januariavtalet fann man en, till en början, gynnsam roll i mitten av det politiska spektrat. Annie Lööfs budskap gick hem bland väljare i storstäderna som ogillade SD men inte kunde tänka sig rösta på vänsterblocket. De nya väljare som följde var inte de klassiska borgerliga som gillade sänkt skatt och mindre regelkrångel för småföretagare utan i många fall de som stod i mitten eller till vänster om mitten. Det var också väljare som har en mer värderingsstyrd syn på politik. Jag har tidigare här i Smedjan skrivit om att just detta ska ses som det arv Annie Lööf lämnar efter sig. Hon gjorde Centerpartiet till ett idéparti, men med tiden kom förhållningssättet till idéerna att förändras. När partiet var en del av Alliansen kopplades de liberala idéerna till sakpolitik. Tankar om individens frihet tog sig uttryck i sänkta skatter och avregleringar. Men successivt kom liberalismen snarare att begreppsliggöras utifrån värderingar, i form av motståndet mot Sverigedemokraterna.

Denna utveckling gör även avtryck i ungdomsförbundet, och framförallt när det kommer till vilka som har valt att engagera sig de senaste åren. När jag träffar Cuf:s nyvalda ordförande Caroline von Seth beskriver hon hur utpräglat idépolitiskt och liberalt ungdomsförbundet var när hon blev medlem 2014. 

– Det var många erfarna medlemmar och de som satt i förbundsstyrelsen som pratade mycket ideologi. Det satt i väggarna på något sätt. 

Det ideologiska förhållningssättet var då tydligt sammankopplat med de sakpolitiska frågor som drevs. Det var så man attraherade nya medlemmar.

– Man värvade mer på ren sakpolitik. Exempelvis värvade man på att stoppa förbudet av Uberpop och mentolcigaretter. Det var marknadsekonomi och frihetsfrågor som stod i fokus. Nu när det är väldigt mycket värderingar och regeringsfrågan. 

Att Cuf fortfarande är ett ungdomsförbund där ideologin spelar en central roll är tydligt. När jag besökte deras förbundsstämma i Hudiksvall i slutet av maj var det som det brukar vara på en stämma hos ett borgerligt ungdomsförbund – principiella diskussioner om värnplikt, monarkin, och kulturfrågor. Men när man talar med yngre medlemmar, och hör hur de resonerar i talarstolen, märks det hur de har ett annat förhållningssätt till idéer och politik än mer erfarna medlemmar. Det är något von Seth tar upp när jag frågar om skillnaden mellan de nyare medlemmarna i dag jämfört med när hon själv gick med i förbundet. 

– Det finns en ideologisk grundtanke bland de flesta som varit med ett tag i diskussioner om policy. Men vi har värvat mycket på senaste tiden. De nyare medlemmarna har inte fått samma skolning i ideologins koppling till sakpolitik än så länge. Jag skulle säga att en stor del av CUF fortfarande är klassiskt liberala men det finns mycket större tendenser till socialliberalism idag än förr. Det beror mycket på Centerpartiets förflyttningar i rikspolitiken. Idag går man inte med i CUF för att man gillar Centerpartiets politik utan för att man gillar Centerpartiets värderingar.

”Det har blivit svårt att värva på politik.”

Att engagera sig för värderingar kan tyckas självklart, i grund och botten bygger ju all politik på värderingar. Men den värderingsgrund som präglat centerpartiet de senaste åren har inte haft en tydlig koppling till sakpolitiken, utan snarare handlar om ett parlamentariskt vägval. Till sist har den kokat ner till SD-motstånd och partiets position i regeringsfrågan. Det är ganska långt ifrån ett principiellt ställningstagande för individuell frihet som tar sig uttryck i förespråkandet för avregleringar och att ett motstånd mot förbudspolitik. Den förflyttningen har skapat en problematik i medlemsvärvningen. De på ledande positioner inom förbundet gick med i, och skolades in i, ett förbund där det fanns en självklar koppling mellan de liberala idéerna och sakpolitiken. Den kopplingen är i dag inte självklar. 

– Det har blivit svårt att värva på politik. Jag är höger, liberal och borgerlig och vill jag värva på politik kommer jag riktar mig till de som är höger, liberala och borgerliga. Men de personerna vill inte gå med i CUF, för de vill gå med i MUF eller LUF för att de vill ha en borgerlig regering. Då har taktiken varit att värva på just värderingar, antirasism, feminism, hållbarhet osv, men då är man fast i en värderingsbaserad loop. Det har gjort att många går med på grund av just värderingar men inte för att göra det billigare att vara småföretagare exempelvis som när jag blev medlem, fortsätter hon. 

Ett annat exempel på hur den nya partipolitiska verkligheten påverkar förhållningssättet till politik och idéer är Moderata ungdomsförbundet. De senaste åren har nya medlemmar gått med i förbundet i en tid när Moderaterna lagt fokus på att tala om kärnkraft, brott och straff och en strikt migrationspolitik. Det märks. När jag i vintras besökte Muf:s förbundsstämma var det tydligt att det var ett annat fokus än tidigare. Framförallt fanns där inte samma självklarhet i omfamnandet av de marknadsliberala idéerna. Runt 2018 klubbades beslut om avskaffad statlig inkomstskatt och utförsäljning av statliga bolag igenom näst intill rutinartat, och argumentationen hade ofta en tydlig ideologisk grund. Men många av dagens medlemmar hänvisar snarare till vikten av hållbara statsfinanser när de vill göra sin röst hörd. Dagens Muf är mer pragmatiska än ideologiska, helt enkelt. 

När jag intervjuar Muf:s ordförande Douglas Thor är det en beskrivning han håller med om. Medlemsvärvningen handlar om just höjda straff för sexualbrott, minskad invandring och kärnkraftens vikt i energisystemet. Men framförallt förordar Thor en mer pragmatisk hållning till det politiska hantverket. Politiken ska enligt honom ha sin grund i en ambition att lösa de samhällsproblem unga väljare möter snarare än i abstrakta idéer:  

– Engagerar du dig för människor eller engagerar du dig för idéerna? Jag engagerar mig för människorna, och idéerna är medel. Det är utifrån en utilitaristisk synvinkel, det viktiga är att människor får det bättre. Skälet till att jag tror på frihet är att jag tror det gör livet bättre för människor. Det jag tycker saknas i politiken idag är att man gör den analysen, att man engagerar sig för människor, och ser vad det finns för lösningar på deras problem. I dag är den synen dock mer närvarande i Muf och på stämmor nu än innan. Fler går upp och diskuterar hur politiken ska fungera för människor snarare än att referera till principer.

Att lyssna på Thor känns lite som att stiga in i en tidsmaskin och färdas tillbaka till den tid då Nya Moderaternas perspektiv dominerande. Här finns i dag samma strävan att komma bort från ideologiska principer för att istället fokusera på att lösa de problem människor ser i vardagen, och på så sätt samla en majoritet för sitt politiska alternativ:    

– Om man har bestämt sig för att en idé är viktig för att det stod i en viss bok och därför vill genomföra den, då blir ju bara människorna i vägen för idéerna. Då hamnar högern i samma läger som marxister. Det finns en utopi som vi måste fram till och människorna står i vägen för den. Jag tror det var Reinfeldt som sa att ”vissa utgår från böckerna, filosoferna och idéerna, när man gör det blir människorna mest i vägen” När jag försöker vara lite hetsig brukar jag säga att det mer ideologiska har ganska lite med den politiska vardagen och vårt arbete att göra. Det är lite som att spela datorspel på fritiden, det är kul och intressant men det har ganska lite med politik att göra. Om man tycker ideologi är kul, läs på för all del, fortsätter han.

”Det blir ett problem att driva för radikala frågor”

Framförallt påverkar förhållningssättet även relationen mellan ungdomsförbundet och moderpartiet. Thor beskriver hur ett förbund som väljer att driva för radikala ”ungdomsförbundiga” frågor först och främst kan riskeras att avfärdas i den allmänna debatten, men framförallt kan det skada relationen till moderpartiet: 

– Jag vill att Muf ska vara ett förbund som engagerar sig för Sveriges unga, ser vilka problem de har och sedan backtrackar till vilka lösningar vi kan erbjuda. Och sedan driver de lösningarna tills de är genomförda. Att fler förälskar sig i en sådan politik och väljer att ägna livet åt den är målet. Då blir det problem med att driva radikala frågor där man redan är avfärdad på förhand. Det kommer leda till att man blir en förlorarrörelse. Vi ska bli en förändrande kraft.

Det motsatta förhållningssättet till politik går att finna i Liberala ungdomsförbundet. När jag träffar deras ordförande Erik Berg beskriver han inledningsvis hur han oroar sig för att stora delar av borgerligheten har hemfallit åt ett allt för pragmatiskt förhållningssätt till politiken. Det märks även när vi kommer in på allianssamarbetet och dess historieskrivningen: 

– Jag ser väldigt tudelat tillbaka på alliansen. Det var ju inte det här nyliberala ideologiska projektet som vissa i efterhand försöker benämna det som. Utan det var ju snarare ett ganska eftertänkt excel-liberalt Nya Moderaterna-projekt. Jobbskatteavdragen skulle öka sysselsättningsgraden, fler skulle bidra till allt det gemensamma. Men jag tycker att folk ska bidra till det egna sparandet så de kan bidra till sig själva.

Intressant nog har det partipolitiska landskapet efter alliansen medfört att Luf blivit ett mer utpräglat liberalt ungdomsförbund där det politiska spektrumet sträcker sig från socialliberaler till klassiska liberaler. Berg beskriver att det även tidigare fanns en tydlig ”kravliberal strömning”, den som präglar stora delar av moderpartiet idag, med krav på hårdare krav i integrations- och migrationsfrågor. Men den gruppen söker sig i dag snarare till Muf eller Kdu. 

Men framförallt håller inte Berg med om Thors förhållningssätt till politiska frågor. För honom är det idéerna som ska lägga grunden för det politiska förhållningssättet och det politiska engagemanget. Det är också så man jobbar internt för att skola medlemmar ideologiskt:

– Upplägget är ideologi först, sak sen. Jag tycker som princip att medlemmar verkligen inte ska börja med att få höra något om effektiv markanvändning innan jag har fått snacka om ideologi och ideologiska skillnader inom liberalismen. Om man börjar i det pragmatiska blir det lätt så att äldre mer erfarna medlemmar ska komma och berätta hur det ligger till. Då skapar man kanske okej nämndpolitiker men inte människor som kan ändra på liberalismen till att bli en mer offensiv och radikal ideologi, och i förlängningen politisk praktik, jämfört med i dag. Ens liberala resa går ett steg i taget. Man ska vara öppen för att låta liberalismen ändra på en men också att man i förlängningen kan ändra på liberalismen. Det finns något fint i det, den levande ideologin.

”Jag har inte hört en liberal berättelse på hur länge som helst.”

Synen på ideologins roll i politiken är även något som Caroline von Seth tar upp mot slutet av vårt samtal. 

– Om man inte är grundad i idéer och ideologi så finns det ingen riktning, då vet man inte var man vill, då finns det inget framåtsträvande arbete. Det är något som jag inte tycker är närvarande i partipolitiken. Man agerar mycket på känsla, på vad opinionen vill, men jag har inte hört en liberal berättelse på hur länge som helst. Jag tycker vi i ungdomsförbundet har en jätteviktig roll där, att just börja formulera något proaktivt.

***

Den stora skiljelinjen bland dagens unga liberaler kan med andra ord sammanfattas i Douglas Thors formulering: ”Engagerar du dig för människor eller engagerar du dig för idéerna?”. Är basen för engagemanget det principiella förespråkandet för individens frihet eller de problem ungdomar upplever i vardagen?

Att man engagerar sig politiskt utifrån den rådande politiska kontexten är naturligt. Det intressanta är snarare hur det initiala intresset för exempelvis kärnkraft eller jämställdhet sedan utvecklas till en mer sammanhållen politisk syn. Det är i ungdomsförbunden man skolas i politiskt och ideologiskt tänkande, där man får de glasögon man senare använder för att närma sig andra politikområden. Det är glasögon som det sedan är svårt att ändra på. 

Marknadsliberalismen tycks vara frånvarande hos den yngre generationen

Om samhällsproblemen och lösningar kommer först, principerna sedan, och bara när de ”funkar” riskerar det ganska snabbt att leda till politisk vilsenhet. Det kan exemplifieras med  Moderaterna under Reinfeldts sista år. Vart ska man ta vägen när de samhällsfrågor man engagerade sig för inte längre är aktuella?  Det är ett förhållningssätt där steget till den konkreta politiken och reformerna är kort men steget till långsiktighet och kontinuitet är längre. Att ha principerna som grund medför det motsatta. Det gör det lätt att staka ut en riktning och skapa en berättelse, men avståndet till politiken kan bli längre, speciellt om man engagerat sig för värderingarna och inte för politiken från första början. Här går skräckexemplet att finna i Centerpartiet under Annie Lööfs sista år när man enbart talade om värderingar och regeringsfrågan, men blev irrelevant i den sakpolitiska debatten. 

Men ibland är det intressanta inte det som sägs utan det som inte sägs. Om det är något jag slagits av under intervjuer, stämmobesök och bakgrundssamtal så är det hur frånvarande marknadsliberalismen tycks vara i den yngre generationen i de liberala ungdomsförbunden. Det är inte så att det inte talas om ekonomiska frågor. På Muf:s stämma talades det om sänkt skatt, och på Cuf:s om hur marknadsmekanismer kan utgöra en grund för en mer effektiv klimatpolitik. Men sambandet mellan liberalismen och marknadsekonomin, mellan principerna och de marknadsekonomiska reformerna lyser med sin frånvaro. Bland de som i dag sitter på ledande positioner är detta samband något av en självklarhet: frihet och fria marknader hör ihop.

Men för nästa generation ledande borgerliga ungdomsförbundspolitiker är det sannolikt inte så enkelt. I en tid när man engagerar sig för att man gillar kärnkraft, hårdare straff eller antirasism och hållbarhet riskerar de marknadsekonomiska frågorna att ligga ganska långt från kärnan i det politiska engagemanget.