Ekonomi Krönika
Den norska företagarflykten borde ge vänstern skrämselhicka
Norge höjde förmögenhetsskatten med resultatet att rekordmånga miljonärer och miljardärer lämnade landet. Det borde fungera som en varningsklocka för den svenska vänstern som drömmer om att återinföra förmögenhetsskatten och höja skatterna på företagande, skriver Hugo Burén.
2022 flyttade norska miljonärer och miljardärer från Norge i rekordtakt. Fler förmögna norrmän lämnade landet under tolv månader än vad som tidigare gjorts under 13 år. Av allt att döma var det inte det norska vädret som skrämde iväg dem – istället var det en höjning av förmögenhetsskatten.
Förmögenhetsskatten innebär att välbeställda norrmän tvingas betala skatt baserat på ekonomiska tillgångar som inte är realiserade ännu, det man lite slängigt kan kalla rikedom på pappret. Ingen hänsyn tas till huruvida tillgångarna faktiskt är likvida, det vill säga finns som kontanter, eller är upplåsta i långsiktigt företagsägande. I värsta fall kan ett sådant skattekrav innebära att aktier i det egna företaget måste säljas för att kunna betala förmögenhetsskatten. Ett alternativ kan vara att försöka finansiera skatteinbetalningarna med ökade aktieutdelningar, en lösning som är lättare sagt än gjort med begränsade resurser.
När valet står mellan att sälja aktier eller att flytta, väljs ofta det senare.
När valet står mellan att sälja aktier, för att kunna betala skatten, eller att flytta, väljs ofta det senare.
De norska flyttlassen följer ett bekant mönster, åtminstone om man kan sin svenska näringslivs- och skattehistoria. Politiker inför, eller åtminstone hotar om att införa, högre skatter eller inskränkningar i det privata ägandet, vilket i sin tur får ledande företagare att flytta utomlands.
När hotet om löntagarfonder i slutet av 1970-talet blev allt allvarligare valde familjen Rausing att flytta sitt företag Tetra Pak till Schweiz – ett land där företaget än idag har sitt huvudkontor.
Den socialdemokratiska regeringen fick hösten 1996 för sig att de förmögna kunde bidra lite extra under den tuffa ekonomiska tid som då rådde. I praktiken innebar det att stora aktieägare skulle beskattas hårdare genom en ny förmögenhetsskatt. Ett förslag som bland annat fick Stefan Persson att öppet hota om att flytta hela Hennes & Mauritz verksamhet utomlands.
Medialt försökte Stefan Persson förklara att han ständigt haft samma mängd aktier, att företagets framgångar endast gjort honom rikare på pappret när aktiernas värde ökat. Några kontanter att betala en ny förmögenhetsskatt fanns alltså inte. Enligt Persson var den som ville ta ägaransvar antingen tvungen att sälja aktier för att betala skatten – eller flytta. Till slut vann Stefan Persson striden om förmögenhetsskatten med resultatet att Hennes & Mauritz behöll stora delar av sin verksamhet i Sverige.
Att framstående entreprenörer i Norge såväl som Sverige tillsammans med sina företag flyttar utomlands är problematiskt av flera skäl. Det mest uppenbara är alla de arbetstillfällen som går förlorade när exempelvis ett huvudkontor flyttar från landet.
En annan effekt är det kapital som tas ut ur landet. Kapital som hade kunnat investeras i det egna näringslivet, satsas istället i andra länder. Skatteintäkterna från de förmögna företagarnas inkomster och konsumtion går även den förlorad. I Norge rör det sig om tillgångar på 28,8 miljarder norska kronor som har lämnat landet tillsammans med 550 miljoner uteblivna skattekronor per år.
Företagen har också en tendens att ta med sig sina talanger utomlands. Det är dessutom så att framgångsrika entreprenörer inte sällan startar fler företag.
Effekterna blir så småningom en huvudbry även för alla som aldrig själva kommer att behöva betala förmögenhetsskatt.
Effekterna av att de mest framgångsrika entreprenörerna flyttar utomlands blir så småningom en huvudbry även för alla som aldrig själva kommer att behöva betala förmögenhetsskatt. Gruppen av potentiella arbetsgivare krymper, skatteintäkterna till våra gemensamma utgifter likaså.
Det är inte helt orimligt att tänka sig att känsligheten för förmögenhetsskatten har ökat jämfört med det svenska 1990-talet. I en globaliserad värld väljer företag enklare etableringsort baserat på de lokala förutsättningarna, det kan handla om hur lätt det är att rekrytera kompetens, digital eller fysisk infrastruktur och skattemässiga förutsättningar. Med det i bakhuvudet framstår det norska beslutet att höja förmögenhetsskatten – som redan är en av få kvarvarande i Europa – som ännu märkligare.
För den svenska vänstern som gärna talar om nya skatter som ska betalas av ”de rika” är den norska företagarflykten en nyttig påminnelse om att förmögenhetsskatter är något som i slutändan gör oss alla fattigare.